Domarboken

 2 ”För att krigarna i Israel hade håret utsläppt,*

för att folket erbjöd sig villigt+

– lovprisa Jehova!

 4 Jehova, när du drog ut från Seir,+

när du gav dig av från Edom,

då skälvde jorden, himlen öppnade sig,

från molnen forsade regnet.

 5 Bergen smälte* inför Jehovas ansikte,+

själva Sinai, inför Jehovas, Israels Guds,+ ansikte.+

 6 I Samgars,+ Anats sons, dagar,

i Jaels+ dagar, låg vägarna öde,

de resande höll sig till småvägarna.

 7 Byarna i Israel låg öde,*

de låg öde tills jag, Debora,+ trädde fram,

tills jag trädde fram som en mor i Israel.+

 8 De valde nya gudar åt sig,+

det blev krig i portarna.+

Inte en sköld, inte en lans fanns att se

bland 40 000 i Israel.

 9 Mitt hjärta är med Israels befälhavare,+

som villigt drog ut med folket.+

10 Ni som rider på gulbruna åsnor,

ni som sitter på dyrbara mattor

och ni som vandrar på vägen,

tänk efter!

11 Vid brunnarna hördes rösterna från dem som hämtar upp vatten;

där berättade de om Jehovas rättfärdiga gärningar,

om det rättfärdiga som invånarna i Israel hade gjort.

13 Då drog de som var kvar ner till de förnäma;

Jehovas folk drog ner till mig för att strida mot de väldiga.

14 Från Efraim kom de, de som var i dalen,

de följer dig, Benjamin, och ditt folk.

Från Makir+ drog befälhavarna ner,

och från Sẹbulon de som bär rekryteringsstaven.*

15 Furstarna i Isạskar anslöt sig till Debora,

och som Isạskar gjorde, så gjorde Barak.+

16 Varför satte du dig ner mellan de två sadelpåsarna

och lyssnade när herdarna spelade flöjt?*+

Aser satt sysslolös vid havsstranden,

och vid hamnarna* blev han kvar.+

18 Sẹbulon var ett folk som riskerade livet;

även Nạftali,+ på de vidsträckta höjderna.+

19 Kungar kom, de stred;

Kanaans kungar stred+

i Tạanak vid Megiddos+ vatten.

20 Från himlen stred stjärnorna,

från själva himlen* stred de mot Sisẹra.

21 Strömmen* Kison sköljde bort dem,+

strömmen från forna dagar, strömmen Kison.

22 Då hördes dundret av hästarnas hovar,

när hans hingstar galopperade vilt.+

23 ’Förbanna Meros’, sa Jehovas ängel,

’ja, förbanna dess invånare,

för de kom inte Jehova till hjälp,

anslöt sig inte till de väldiga för att hjälpa Jehova.’

24 Den mest välsignade bland kvinnor är Jael,+

keniten Hebers+ hustru;

hon är den mest välsignade bland kvinnor som bor i tält.

25 Han bad om vatten, hon gav honom mjölk;

i en praktfull gästabudsskål serverade hon syrad mjölk.*+

26 Sin hand sträckte hon ut efter tältpluggen,

sin högra hand efter arbetarens hammare.

Och hon slog Sisẹra med den, hon krossade hans huvud,

hon spräckte och genomborrade hans tinning.+

27 Mellan hennes fötter sjönk han ihop, han föll och låg stilla;

mellan hennes fötter sjönk han ihop, han föll;

där sjönk han ihop, där föll han besegrad ner.

28 Genom fönstret blickade en kvinna ut,

Sisẹras mor spanade genom gallret:

29 De visaste av hennes hovdamer svarade,

ja, hon upprepade för sig själv:

30 ’De delar nog bytet de tagit,

en flicka,* två flickor,* åt varje krigare,

färgade tyger som byte åt Sisẹra, färgade tyger som byte,

ett broderat klädesplagg, färgat tyg, två broderade klädesplagg,

som pryder halsen på dem som tar byte.’

31 Må alla dina fiender gå under,+ Jehova,

men må de som älskar dig stiga som solen i sin prakt.”