Psalmerna

132 Jehova, kom ihåg David

och allt det han fick utstå,+

 2 hur han svor Jehova en ed,

hur han gav Jakobs Starke ett löfte:+

 3 ”Jag ska inte gå in i mitt tält, mitt hus,+

jag ska inte lägga mig på min bädd, min säng,

 4 jag ska inte unna mina ögon någon sömn

eller mina ögonlock någon slummer,

 5 förrän jag hittar en plats åt Jehova,

en vacker boning* åt Jakobs Starke.”+

 6 I Efrạta hörde vi om den,*+

vi fann den i skogsmarkerna.+

 7 Vi vill gå in i hans boning,*+

vi vill böja oss ner vid hans fotpall.+

 8 Jehova, kom till din viloplats,+

du och den ark som är ett tecken på din styrka.+

 9 Dina präster ska klä sig i rättfärdighet,

dina lojala ska jubla.

10 Avvisa inte din smorde,*

för din tjänare Davids skull.+

11 Jehova har gett David sin ed,

en ed han inte tänker ta tillbaka:

”En av dina avkomlingar*

ska jag sätta på din tron.+

12 Om dina söner håller mitt förbund

och rättar sig efter de påminnelser som jag ger dem,+

ska också deras söner

sitta på din tron för evigt.”+

13 Jehova har utvalt Sion,+

där vill han bo:+

14 ”Detta är mitt viloställe för evigt,

här ska jag bo,+ för det är min önskan.

15 Jag ska välsigna staden med mycket mat,

jag ska mätta de fattiga med bröd.+

16 Prästerna ska jag klä i räddning,+

de lojala ska jubla högt.+

18 Jag ska klä hans fiender i skam,

men kronan* på hans huvud ska stråla.”+