Jesaja
Kliv ner från tronen och sätt dig på marken,+
du kaldéernas dotter.
Aldrig mer ska du kallas fin och bortskämd.
2 Ta en handkvarn och mal mjöl.
Lyft bort din slöja.
Ta av de långa kjolarna och blotta benen.
Vada över floderna.
3 Alla ska se att du är naken.
Din skam ska avslöjas.
Jag ska ta hämnd,+ och ingen ska stå i vägen för mig.*
4 ”Den som återköper oss
– arméernas Jehova är hans namn –
är Israels Helige.”+
Aldrig mer ska du kallas kungarikenas drottning.*+
6 Mitt folk väckte min vrede.+
Jag lät mitt eget folk* bli vanärat.+
Till och med på de gamla lade du ett tungt ok.+
7 Du sa: ”Jag ska alltid vara drottning,* ja för evigt.”+
Du tog inte detta till hjärtat,
du tänkte inte på hur det skulle sluta.
”Ingen är större än jag!+
Jag blir aldrig änka,
jag förlorar aldrig mina barn.”+
9 Men båda dessa olyckor ska drabba dig plötsligt, på samma dag:+
Du ska förlora dina barn och bli änka.
Med full styrka ska olyckorna drabba dig+
på grund av* din svartkonst och alla dina kraftfulla besvärjelser.+
10 Du kände dig säker i din ondska.
Du sa: ”Ingen ser mig.”
Din vishet och kunskap har fört dig på avvägar,
och du tänker: ”Ingen är större än jag!”
11 Men olycka ska drabba dig,
ingen av dina besvärjelser ska kunna stoppa det.
Motgångar ska komma över dig, du ska inte kunna hindra det.
En ödeläggelse du aldrig upplevt förut ska plötsligt drabba dig.+
12 Men fortsätt du bara med dina besvärjelser och din svartkonst,+
som du hållit på med sedan du var ung.
Kanske kan det hjälpa dig,
kanske kan du skrämma någon.
13 Dina många rådgivare har tröttat ut dig.
Låt dem nu träda fram och rädda dig,
de som tillber himlen,* de som ser i stjärnorna,+
de som vid nymånarna berättar
vad som ska hända dig.
14 Se! De är som halmstrån.
En eld ska bränna upp dem.
De kan inte rädda sig själva från lågorna.
Det är ingen glöd man värmer sig vid,
ingen brasa man sitter framför.
15 Så ska det gå med dina trollkarlar,
som du har samarbetat med sedan du var ung.
De ska försvinna, var och en åt sitt håll.*
Ingen ska kunna rädda dig.+