Klagovisorna
א [Alef]
2 I sin vrede har Jehova höljt Sion* i ett mörkt moln!
Han har kastat ner Israels skönhet från himlen till jorden.+
Han har inte kommit ihåg sin fotpall+ på sin vredes dag.
ב [Bet]
2 Skoningslöst har Jehova krossat alla Jakobs boningar.
I sitt raseri har han rivit ner Judas* befästningar.+
Han har störtat kungariket+ och furstarna+ och vanhelgat dem.
ג [Gimel]
3 I vredens hetta har han brutit ner Israels hela styrka.*
Han drog tillbaka sin skyddande hand när fienden kom,+
och i Jakob brann han som en eld som förtär allt runt omkring.+
ד [Dalet]
4 Han har spänt* sin båge som en fiende, som en motståndare har han höjt sin högra hand.+
ה [He]
5 Jehova har blivit som en fiende.+
Han har krossat Israel.
Han har krossat alla hennes torn,
han har ödelagt alla befästningar.
Han får Juda* att svämma över av sorg och klagan.
ו [Waw]
6 Han går hårt åt sitt hus,+ han behandlar det som en hydda i en trädgård.
Han har satt stopp för* högtiden.+
Jehova har låtit högtid och sabbat falla i glömska i Sion,
och i sitt våldsamma raseri har han förkastat både kung och präst.+
ז [Zajin]
I fiendens hand har han utlämnat Sions befästa torn.+
I Jehovas hus hördes deras triumferande röster+ som på en högtidsdag.
ח [Het]
8 Jehova har beslutat sig för att riva ner Sions* mur.+
Han har sträckt ut mätsnöret.+
Han har inte hållit tillbaka sin hand från att tillintetgöra,
och han får vall och mur att sörja.
Tillsammans har de störtats.
ט [Tet]
9 Stadens portar har sjunkit ner i jorden.+
Han har brutit sönder och förstört bommarna.
Kungen och furstarna är bland nationerna.+
Det finns ingen lag,* profeterna får inga syner från Jehova.+
י [Jod]
10 Sions* äldste sitter tysta på marken.+
De kastar jord på sina huvuden, de är klädda i säckväv.+
Jerusalems unga kvinnor* sänker sina huvuden mot jorden.
כ [Kaf]
11 Mina ögon är söndergråtna.+
Mitt inre* är i uppror.
Min lever har tömts ut på marken, för dottern,* mitt folk, har fallit,+
och barn och spädbarn tynar bort på stadens torg.+
ל [Lamed]
12 De säger: ”Mamma, jag är hungrig och törstig!”*+
De segnar ner som sårade på stadens torg,
livet rinner ur dem i deras mammors famn.
מ [Mem]
Vad kan jag jämföra dig med, för att trösta dig, Sion?*
För ditt fall är lika stort som havet.+ Vem kan läka dig?+
נ [Nun]
14 Dina profeters syner var falska och meningslösa,+
och de avslöjade inte dina synder, så att din fångenskap hade kunnat undvikas.+
Deras syner innehöll bara falska och vilseledande budskap.+
ס [Samekh]
15 Alla som går förbi på vägen klappar hånfullt i händerna åt dig.+
Förundrat visslar+ de och skakar på huvudet åt Jerusalem* och säger:
”Är det om den här staden som man sa: ’Den är fulländad i skönhet, den är hela jordens fröjd’?”+
פ [Pe]
16 Mot dig har alla dina fiender öppnat sin mun.
De visslar och gnisslar tänder och säger: ”Vi har slukat staden.+
Detta är dagen vi har väntat på!+ Den är här, och vi har fått uppleva den!”+
ע [Ajin]
17 Jehova har gjort som han beslutade,+ han har förverkligat sitt ord,+
det han befallde för länge sedan.+
Skoningslöst har han rivit ner.+
Han har låtit fienden glädjas över dig, han har ökat dina motståndares styrka.*
צ [Tsade]
18 Folkets hjärta ropar högt till Jehova, du Sions* mur.
Låt tårarna strömma ner som en flod dag som natt.
Unna dig ingen ro, ge inte dina ögon* någon vila.
ק [Qof]
19 Stig upp! Ropa om natten, när nattväkterna börjar.
Utgjut ditt hjärta inför Jehovas ansikte med tårar.
Lyft upp dina händer till honom och be för dina barns liv,
för dem som tynar bort av hunger i varje gathörn.+
ר [Resh]
20 Se, Jehova, iaktta den som du har straffat.
Ska kvinnorna behöva äta sina egna barn,* som de har satt till världen?+
Ska präster och profeter behöva dödas i Jehovas helgedom?+
ש [Shin]
21 Pojkar och gamla män ligger döda på öppen gata.+
Mina unga män och kvinnor* har fallit för svärd.+
På din vredes dag har du dödat, skoningslöst har du slaktat.+
ת [Taw]
22 Som man kallar till en högtidsdag+ kallade du på fasor från alla håll.