Höga visan

7 ”Vad vackra fötterna är i dina sandaler,

du ädla dotter!

Dina kurviga höfter är som smycken,

verk av konstnärshänder.

Din mage är en hög av vete,

omgärdad av liljor.

 3 Dina bröst är som ett killingpar,

en gasells tvillingar.+

 4 Din hals+ är som ett elfenbenstorn,+

dina ögon+ som dammarna i Hesbon+

vid Bat-Rabbimsporten.

Din näsa är som Libanontornet,

som blickar mot Damaskus.

 5 Ditt huvud höjer sig som Karmel,+

dina lockar+ är som purpurfärgad ull.+

 6 Vad vacker du är, vad underbar du är,

älskade flicka, min största glädje!

 7 Din gestalt liknar palmens,

dina bröst är som dadelklasar.+

 8 Jag sa: ’Jag vill klättra upp i palmen

och plocka av frukten.’

Dina bröst är som druvklasar,

din andedräkt som doften av äpplen,

 9 din mun* som finaste vin.”

”Låt min käraste få dricka av vinet,

som fuktar sovandes läppar.

10 Jag tillhör min käraste,+

och det är mig han längtar efter.

11 Kom, min käraste,

vi går ut på fälten

och övernattar bland hennabuskarna.+

12 Vi stiger upp tidigt och går till vingårdarna

och ser om vinstocken har skjutit skott,*

om knopparna har öppnat sig,+

om granatäppelträden har slagit ut i blom.+

13 Alrunefrukterna+ sprider sin doft,

och vid våra dörrar finns läckra frukter av alla slag.+

Både de nyplockade och de torkade*

har jag sparat åt dig, min käraste.