Job
2 ”Mitt oroade sinne tvingar mig att svara,
för jag har blivit upprörd.
4 Detta måste du bara känna till,
för så har det varit sedan människans* skapelse,+
5 att de ondas glädjerop varar en kort stund,
6 Även om hans stolthet räcker ända upp till himlen
och hans huvud når till molnen,
7 kommer han att försvinna för alltid som sin egen avföring.
De som brukade se honom ska säga: ’Var är han?’
8 Som en flyktig dröm är han spårlöst borta,
han försvinner som en syn om natten.
10 Hans barn ska be de fattiga om välvilja,
med egna händer måste han lämna tillbaka sin förmögenhet.+
12 Om ondskan smakar sött i hans mun,
om han gömmer den under tungan,
13 om han njuter av den och inte spottar ut den
utan håller kvar den i munnen,
14 då ska hans mat bli bitter i honom,
den ska bli som kobrors gift* i hans inre.
15 Han har slukat rikedomar men får spy ut dem,
Gud ska tömma hans buk.
17 Han får aldrig se strömmarna,
floderna av honung och smör.
18 Han ska tvingas lämna ifrån sig allt,
han får inte njuta av* det,
han får ingen glädje av sin stora förtjänst.+
19 För han har krossat och svikit de fattiga.
Han har roffat åt sig ett hus som han inte har byggt.
20 Men han ska inte finna någon sinnesro,
hans rikedom kan inte rädda honom.
21 Det finns inget kvar att sluka,
därför ska hans välstånd inte bestå.
22 När han står på höjden av sitt välstånd ska ångesten övermanna honom,
med full kraft kommer olyckan över honom.
23 Han sitter och vräker i sig
när Gud* riktar sin brinnande vrede mot honom,
låter den regna ner över honom.
24 Flyr han undan vapen av järn
ska pilarna från en kopparbåge genomborra honom.
25 Han drar ut en pil som träffat i ryggen,
en glänsande spets ur sin galla,
och dödsångesten griper honom.+
26 Hans skatter ska försvinna i tätt mörker.
En eld som ingen har behövt blåsa på ska sluka honom.
Olycka väntar de överlevande i hans tält.
27 Himlen ska blotta hans synd,
jorden ska vittna mot honom.
29 Detta är vad onda människor får från Gud,
den lott som Gud har tilldelat dem.”