Första Samuelsboken

19 Senare talade Saul med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om att döda David.+ 2 Men eftersom Sauls son Jonatan tyckte så mycket om David+ sa Jonatan till David: ”Min far tänker döda dig. Var på din vakt i morgon bitti, och håll dig gömd på en hemlig plats. 3 Jag ska följa med min far ut på fälten där du är. Jag ska prata med honom om dig, och om jag får reda på något kommer jag att berätta det för dig.”+

4 Så Jonatan talade väl om David+ inför sin far Saul. Han sa: ”Kungen får inte synda mot sin tjänare David, för han har inte syndat mot dig, och det han har gjort har bara varit till nytta för dig. 5 Han riskerade ju sitt liv när han slog ihjäl filistén,+ så att Jehova kunde ge Israel en stor seger. Du såg det själv och blev överlycklig. Så varför skulle du låta oskyldigt blod flyta och döda David utan anledning?”+ 6 Saul lyssnade på Jonatan och svor en ed: ”Så sant Jehova lever, han ska inte dö.” 7 Sedan kallade Jonatan på David. Han berättade allt för honom och tog med honom till Saul, och David fortsatte tjäna Saul som tidigare.+

8 Efter en tid bröt det ut krig igen, och David drog ut och stred mot filistéerna. Han vann en stor seger över dem, och de flydde för honom.

9 Och Jehova lät mörka tankar* komma över Saul+ när han var i sitt hus och David spelade på sin lyra.+ Saul satt med spjutet i handen, 10 och han försökte spetsa David vid väggen. Men David lyckades kasta sig undan, och spjutet satte sig i väggen. Den natten flydde David och kom undan. 11 Saul sände några män till Davids hus för att bevaka det och döda honom på morgonen.+ Men Mikal, Davids hustru, sa till honom: ”Om du inte flyr i natt är du en död man i morgon.” 12 Mikal hjälpte snabbt David att fira sig ner genom fönstret, så att han kunde fly och komma undan. 13 Sedan tog Mikal husguden* och lade den på sängen. Hon tog ett nät av gethår och lade det vid huvudändan. Sist av allt drog hon över ett täcke.*

14 Nu sände Saul bud för att hämta David, men Mikal sa: ”Han är sjuk.” 15 Då beordrade Saul budbärarna att gå till David, och han sa till dem: ”Bär hit honom i hans säng, så att han kan dödas.”+ 16 När budbärarna kom in såg de husguden på sängen och nätet av gethår som låg där vid huvudändan. 17 Saul sa till Mikal: ”Varför lurade du mig och hjälpte min fiende+ att komma undan?” Mikal svarade: ”För han sa till mig: ’Skicka i väg mig, annars dödar jag dig!’”

18 Så David lyckades fly, och han sökte upp Samuel i Rama.+ David berättade om allt Saul hade gjort mot honom. Sedan gav sig han och Samuel i väg, och de stannade i Najot.+ 19 Så småningom var det någon som rapporterade till Saul: ”David är i Najot i Rama.” 20 Då sände Saul genast dit män för att gripa David. Men när de fick se de äldre profeterna profetera och Samuel stå där som deras överhuvud kom Guds ande över dem, och de började också uppföra sig som profeter.

21 När man berättade det för Saul skickade han genast några andra män, men de började också uppföra sig som profeter. Så Saul sände några till, en tredje grupp, men de började också uppföra sig som profeter. 22 Till sist gav han sig själv av till Rama. När han kom fram till den stora cisternen i Seku frågade han: ”Var är Samuel och David?” ”I Najot+ i Rama”, fick han till svar. 23 När Saul var på väg dit kom Guds ande över honom också, så att han gick och uppförde sig som en profet hela vägen till Najot i Rama. 24 Han tog dessutom av sig kläderna, och han uppförde sig som en profet inför Samuel, han också, och låg där utan kläder* hela dagen och hela natten. Därför brukar man säga: ”Är Saul också en profet?”+