Andra Samuelsboken
3 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev utdraget. Davids hus blev allt starkare,+ medan Sauls hus blev allt svagare.+
2 Under tiden i Hebron fick David flera söner.+ Hans förstfödde var Amnon,+ som han fick med Ahịnoam+ från Jịsreel. 3 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigạjil+ från Karmel, Nabals änka. Den tredje var Ạbsalom,+ son till Maạka, dottern till Talmaj,+ kungen i Gesur. 4 Den fjärde var Adonịa,+ son till Haggit. Den femte var Sefạtja, son till Ạbital. 5 Den sjätte var Jịtream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa söner föddes i Hebron.
6 Medan kriget mellan Sauls hus och Davids hus fortsatte stärkte Abner+ sin ställning på Sauls sida. 7 Saul hade haft en bihustru som hette Rispa,+ och hon var dotter till Aja. Is-Boset+ sa längre fram till Abner: ”Varför låg du med min fars bihustru?”+ 8 När Is-Boset sa det blev Abner upprörd och svarade: ”Är jag en hund* från Juda? Fram till denna dag har jag visat lojal kärlek mot din far Sauls hus och mot hans bröder och mot hans vänner, och jag har inte utlämnat dig åt David. Och så kommer du här och ställer mig till svars för ett felsteg med en kvinna! 9 Må Gud straffa mig hårt om jag inte gör för David det som Jehova har lovat honom med ed:+ 10 att ta kungamakten från Sauls hus och upprätta Davids tron över Israel och över Juda, från Dan till Beershẹba.”+ 11 Och Is-Boset var så rädd för Abner att han inte vågade svara honom med ett enda ord.+
12 Abner sände genast budbärare till David och sa: ”Vem tillhör landet?” Han fortsatte: ”Slut förbund med mig, så ska jag göra allt jag kan* för att hela Israel ska ställa sig på din sida.”+ 13 David svarade: ”Bra! Jag ska sluta förbund med dig, men på ett villkor: Du måste ha med dig Mikal,+ Sauls dotter, när du kommer. Annars får du inte träda fram inför mig.” 14 Sedan sände David budbärare till Is-Boset,+ Sauls son, och sa: ”Ge mig min hustru Mikal, som jag fick förlova mig med för 100 förhudar från filistéerna.”+ 15 Då lät Is-Boset hämta henne från hennes man, Pạltiel,+ Lajis son. 16 Men hennes man följde gråtande efter henne ända till Bạhurim.+ Till slut sa Abner till honom: ”Gå hem igen!” Och då gick han hem.
17 Samtidigt sände Abner bud till Israels äldste och sa: ”Ni har ju under en längre tid velat ha David som er kung. 18 Nu är det dags att gå till handling, för Jehova har sagt till David: ’Genom min tjänare Davids+ hand ska jag rädda mitt folk Israel från filistéerna och från alla andra fiender.’” 19 Abner talade också med benjaminiterna.+ Han gav sig även i väg till Hebron för att i enrum berätta för David om allt som Israel och Benjamins stam hade beslutat.
20 När Abner kom till David i Hebron tillsammans med 20 man ordnade David en fest för dem. 21 Abner sa till David: ”Låt mig gå och samla hela Israel till dig, min herre och kung, så att de kan sluta förbund med dig. Då blir du kung över allt du önskar.” Så David skickade i väg Abner, och han drog bort i frid.
22 Just då kom Davids män och Joab tillbaka från ett plundringståg, och de hade med sig ett mycket stort byte. Abner var inte kvar hos David i Hebron, eftersom David hade skickat i väg honom i frid. 23 När Joab+ och alla soldater som följde honom kom tillbaka berättade man för Joab: ”Abner,+ Ners+ son, kom till kungen, och han skickade i väg honom och lät honom dra bort i frid.” 24 Då gick Joab in till kungen och sa: ”Vad har du gjort? Här kommer Abner till dig, och så skickar du bara i väg honom och låter honom komma undan! 25 Du känner ju Abner, Ners son. Han kom för att lura dig! Han ville ta reda på exakt vad du gör och vad du planerar.”
26 Joab lämnade sedan David och sände budbärare efter Abner, och de tog honom med sig tillbaka från Siras cistern. David visste ingenting om detta. 27 När Abner kom tillbaka till Hebron+ tog Joab honom åt sidan inne i porten för att tala ostört med honom. Men där högg han svärdet i buken på honom så att han dog,+ för att hämnas* sin bror Ạsael.+ 28 När David längre fram fick höra om det sa han: ”Jag och mitt kungadöme är för alltid fria från blodskuld+ inför Jehova när det gäller Abner, Ners son. 29 Hans blod må komma över Joab+ och hela hans fars släkt. Må Joabs släkt aldrig vara utan en man som har flytningar,+ som är spetälsk,+ som spinner garn,* som faller för svärd eller som går hungrig!”+ 30 Joab och hans bror Ạbisaj+ dödade alltså Abner+ för att han hade slagit ihjäl deras bror Ạsael i slaget+ vid Gịbeon.
31 Sedan sa David till Joab och alla som var med honom: ”Riv sönder era kläder och bind säckväv om er och håll klagan över Abner.” Kung David själv gick bakom likbåren. 32 De begravde Abner i Hebron. Kungen grät högljutt vid Abners grav, och hela folket började också gråta. 33 Kungen sjöng den här sorgesången över Abner:
”Varför fick Abner dö en sådan simpel* död?
Du dog som ett offer för brottslingar.”*+
Då grät hela folket över honom igen.
35 Senare kom folket för att övertala David att äta något* medan det fortfarande var dag, men David svor en ed: ”Må Gud straffa mig hårt om jag äter bröd eller något annat innan solen går ner!”+ 36 Folket lade märke till det här och uppskattade det. Ja, allt som kungen gjorde togs emot väl av folket. 37 Så alla som var där och hela Israel förstod att kungen inte låg bakom mordet på Abner, Ners son.+ 38 Kungen sa till sina tjänare: ”Ni inser väl att det är en furste och en stor man som har fallit i Israel i dag?+ 39 I dag är jag svag, även om jag är smord till kung,+ och de här männen, Serụjas söner,+ är för brutala för mig.+ Må Jehova straffa de onda med deras egen ondska.”+