Fjärde Moseboken

15 Jehova sa till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i det land som jag ger er att bo i+ 3 och ni frambär ett eldsoffer åt Jehova av nötboskapen eller småboskapen, antingen det är ett brännoffer+ eller ett slaktoffer för att uppfylla ett särskilt löfte eller det är en frivillig gåva+ eller ett offer i samband med era högtider,+ så att det blir en välbehaglig* doft för Jehova,+ 4 då ska den som kommer med offergåvan också bära fram en tiondels efa* fint mjöl+ blandat med en fjärdedels hin* olja som sädesoffer åt Jehova. 5 Tillsammans med brännoffret+ eller slaktoffret ska du också frambära vin som dryckesoffer, en fjärdedels hin* för varje bagglamm. 6 Om det är en bagge ska du frambära två tiondels efa* fint mjöl blandat med en tredjedels hin* olja som sädesoffer. 7 Och du ska bära fram en tredjedels hin* vin som dryckesoffer, så att det blir en välbehaglig doft för Jehova.

8 Men om du offrar en tjur som brännoffer+ eller slaktoffer för att uppfylla ett särskilt löfte+ eller som gemenskapsoffer åt Jehova,+ 9 ska du tillsammans med tjuren också frambära tre tiondels efa* fint mjöl blandat med en halv hin* olja som sädesoffer.+ 10 Du ska också bära fram en halv hin* vin som dryckesoffer,+ som ett eldsoffer, så att det blir en välbehaglig doft för Jehova. 11 Detta gäller för varje tjur, bagge, bagglamm och bock. 12 Ni ska göra så för varje djur ni offrar, oavsett hur många de är. 13 Alla infödda israeliter ska göra på det sättet när de frambär ett eldsoffer med en välbehaglig doft för Jehova.

14 Om en invandrare eller någon som har bott bland er i flera generationer vill frambära ett eldsoffer med en välbehaglig doft för Jehova, ska han göra på samma sätt som ni gör.+ 15 Samma stadga ska gälla för er israeliter och för invandrarna som bor bland er. Det ska vara en bestående stadga för er, i generation efter generation. Invandrarna ska vara jämställda med er inför Jehova.+ 16 Samma lag och samma rätt ska gälla både för er och för invandrarna som bor bland er.’”

17 Jehova sa sedan till Mose: 18 ”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i det land som jag för er till 19 och ni äter av landets gröda*+ ska ni ge ett bidrag åt Jehova. 20 Av det första+ grovmalda mjölet ska ni göra ringformade bröd och ge som bidrag. Ni ska ge det på samma sätt som ni ger bidraget från tröskplatsen. 21 Ni ska ge lite av det första grovmalda mjölet som ett bidrag åt Jehova i generation efter generation.

22 Om ni begår ett misstag och inte följer alla de bud som Jehova har gett Mose, 23 ja allt det Jehova har befallt er genom Mose, det som gäller från den dag då Jehova gav befallningen och framöver i generation efter generation, 24 och om folket inte inser sitt misstag men senare blir medvetna om det, ska de frambära en ungtjur som brännoffer så att det blir en välbehaglig doft för Jehova. Tillsammans med det ska de också som vanligt offra sädesoffret och dryckesoffret+ och en getkilling som syndoffer.+ 25 Prästen ska åstadkomma försoning för hela Israels folk, och de ska få förlåtelse.+ Det var ouppsåtligt, och som offergåva har de framburit ett eldsoffer åt Jehova och ett syndoffer inför Jehova för sitt misstag. 26 Hela Israels folk och invandrarna som bor bland dem ska få förlåtelse, för det var ett misstag från hela folkets sida.

27 Om någon syndar ouppsåtligt ska han föra fram en årsgammal get* som syndoffer.+ 28 Och prästen ska åstadkomma försoning för den som ouppsåtligt har begått en synd inför Jehova. Det ska åstadkommas försoning, och han ska bli förlåten.+ 29 Samma lag ska gälla oavsett om det är en infödd israelit eller en invandrare som syndar ouppsåtligt.+

30 Men den som syndar avsiktligt+ har skymfat Jehova och ska utplånas från sitt folk, oavsett om han är infödd eller invandrare. 31 Eftersom han har föraktat Jehovas ord och brutit mot hans bud ska han straffas med döden.+ Han bär själv skulden för sin synd.’”+

32 Medan israeliterna var i vildmarken kom de på en man med att samla ved på sabbatsdagen.+ 33 De som kom på honom med detta förde fram honom inför Mose och Aron och hela folket. 34 De satte honom i förvar,+ för det hade inte förklarats exakt vad som skulle göras med honom.

35 Och Jehova sa till Mose: ”Mannen ska straffas med döden,+ och hela folket ska stena honom utanför lägret.”+ 36 Hela folket förde ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, precis som Jehova hade befallt Mose.

37 Jehova sa vidare till Mose: 38 ”Säg till israeliterna att de i generation efter generation ska göra fransar längst ner på kanten av sina kläder och sätta ett blått snöre ovanför den fransade kanten.+ 39 ’Ni ska ha den här fransade kanten, så att ni ser den och kommer ihåg alla Jehovas bud och håller dem.+ Ni ska inte följa era hjärtan och ögon som förleder er att vara illojala mot mig.*+ 40 Det ska hjälpa er att komma ihåg alla mina bud och följa dem och att vara heliga inför er Gud.+ 41 Jag är Jehova, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att visa att jag är er Gud.+ Jag är Jehova, er Gud.’”+