Andra Samuelsboken

13 Davids son Ạbsalom hade en vacker syster som hette Tamar,+ och Davids son Amnon+ blev förälskad i henne. 2 Amnon led så svårt på grund av sin syster Tamar att han blev sjuk. Det verkade omöjligt för Amnon att komma nära henne, hon var nämligen oskuld. 3 Nu hade Amnon en vän som hette Jehonạdab.+ Han var son till Davids bror Simẹah+ och var mycket listig. 4 Så han frågade Amnon: ”Du som är kungens son, varför är du så nedstämd morgon efter morgon? Berätta för mig!” Amnon svarade: ”Jag är förälskad i Tamar, min bror Ạbsaloms syster.”+ 5 Då sa Jehonạdab till honom: ”Lägg dig på sängen och spela sjuk. När din far kommer och besöker dig ska du säga till honom: ’Låt min syster Tamar komma hit och ge mig lite mat. Om hon lagar till maten* medan jag ser på och sedan ger mig den, då ska jag äta.’”

6 Så Amnon lade sig ner och spelade sjuk, och kungen kom och besökte honom. Då sa Amnon till kungen: ”Snälla, låt min syster Tamar komma hit och baka två hjärtformade bröd till mig medan jag ser på.” 7 Då sände David bud hem till Tamar: ”Var snäll och gå till din bror Amnons hus och laga mat* åt honom.” 8 Så Tamar gick hem till sin bror Amnon, där han låg till sängs. Hon tog degen, knådade den och formade den till brödkakor medan han såg på. Sedan gräddade hon dem. 9 Men när hon tog pannan och bjöd honom vägrade han äta och sa: ”Gå ut härifrån allihop!” Då lämnade alla honom.

10 Amnon sa till Tamar: ”Bär in maten* till sovrummet och servera mig den på sängen.” Då tog Tamar de hjärtformade bröden som hon hade bakat och bar in dem till sin bror Amnon i sovrummet. 11 Hon gick in till honom med maten, och då tog han tag i henne och sa: ”Kom och ligg med mig, min syster.” 12 ”Nej, min bror! Kränk mig inte, för så får man inte göra i Israel!”+ utbrast hon. ”Gör inte något så skamligt!+ 13 Hur skulle jag kunna leva med en sådan skam? Och du kommer att räknas bland de föraktade i Israel. Snälla, tala med kungen, han kommer att se till att du får mig.” 14 Men han vägrade lyssna på henne, och han övermannade henne och våldtog henne. 15 Efteråt började Amnon hata henne intensivt. Ja, hans hat mot henne blev starkare än den kärlek han hade haft till henne. Amnon sa: ”Upp med dig, försvinn härifrån!” 16 ”Nej, min bror”, sa hon, ”skicka inte i väg mig! Det skulle vara värre än det du redan har gjort mot mig.” Men han vägrade lyssna på henne.

17 Han ropade i stället på sin unge tjänare och sa: ”Få bort människan härifrån, och lås dörren efter henne.” 18 (Tamar hade på sig en särskild* dräkt som kungens döttrar brukade bära så länge de var ogifta.*) Så tjänaren förde ut henne och låste dörren efter henne. 19 Hon strödde aska på huvudet+ och rev sönder sin fina dräkt, och med händerna på huvudet gick hon skrikande i väg.

20 Då frågade hennes bror Ạbsalom+ henne: ”Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Berätta inte för någon om det som hänt, min syster. Han är ju din bror.+ Tänk inte mer på* det här.” Sedan levde Tamar isolerad hemma hos sin bror Ạbsalom. 21 När kung David hörde om det som hade hänt blev han mycket upprörd.+ Men han ville inte såra sin son Amnons känslor, eftersom han älskade honom. Amnon var nämligen hans förstfödde. 22 Och Ạbsalom sa inte ett ord till Amnon, varken ont eller gott. Han hatade Amnon+ för att han hade kränkt hans syster Tamar.+

23 Två år* senare var Ạbsaloms fårklippare i Baal-Hasor, i närheten av Efraim,+ och Ạbsalom bjöd in alla kungens söner+ till en fest. 24 Han gick in till kungen och sa: ”Jag, din tjänare, håller på att klippa mina får. Jag hoppas att kungen och hans tjänare vill följa med mig.” 25 Men kungen sa till honom: ”Nej, min son. Om vi skulle komma allihop skulle vi bli en belastning för dig.” Fastän Ạbsalom försökte övertala honom ville han inte följa med. Men kungen gav honom sin välsignelse. 26 Då sa Ạbsalom: ”Om inte du vill, så låt i alla fall min bror Amnon följa med oss.”+ Kungen svarade: ”Varför skulle han följa med dig?” 27 Men Ạbsalom övertalade honom, så han skickade Amnon och alla kungens söner med honom.

28 Ạbsalom gav sina tjänare denna order: ”Var beredda, för när vinet har gjort Amnon på gott humör kommer jag att säga till er: ’Slå ihjäl Amnon!’ Då ska ni döda honom. Var inte rädda, det är ju jag som befaller er. Var starka och modiga.” 29 Ạbsaloms tjänare gjorde precis som han hade befallt med Amnon. Alla de andra kungasönerna rusade då upp och flydde på sina mulor. 30 Medan de var på väg nåddes David av ryktet att Ạbsalom hade slagit ihjäl alla hans söner och att ingen hade överlevt. 31 Då steg kungen upp och rev sönder sina kläder. Sedan lade han sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder.

32 Men Jehonạdab,+ son till Davids bror Simẹah,+ sa: ”Min herre får inte tro att de har dödat alla kungens unga söner, för det är bara Amnon som har dött.+ Det är Ạbsalom som ligger bakom det här.+ Han har planerat det från den dag då Amnon kränkte hans syster+ Tamar.+ 33 Min herre, tro inte på* ryktet som säger att alla kungens söner är döda, för det är bara Amnon som har dött.”

34 Under tiden flydde Ạbsalom.+ Senare fick vaktposten syn på en stor grupp som kom på vägen längs berget. 35 Då sa Jehonạdab+ till kungen: ”Titta, där kommer kungens söner. Det var ju det jag sa, min herre.” 36 I samma stund kom kungens söner in, och de grät högt. Även kungen och alla hans tjänare grät bittert. 37 Men Ạbsalom flydde och gav sig av till Talmaj,+ Ạmmihuds son, kungen i Gesur. David sörjde sin son under lång tid. 38 Efter att Ạbsalom hade flytt till Gesur+ stannade han där i tre år.

39 Till sist började kung David längta efter att få träffa Ạbsalom, för han hade kommit över Amnons död.*