Job
21 Då svarade Job:
2 ”Lyssna noga på det jag säger,
låt det bli den tröst ni ger mig.
4 Är det till en människa jag framför mitt klagomål?
I så fall skulle jag* väl tappa tålamodet?
5 Se på mig! Ni kommer att bli chockerade
och lägga handen för munnen.
6 När jag tänker på det blir jag förskräckt,
jag ryser i hela kroppen.
7 Hur kommer det sig att de onda får leva?+
Varför får de bli gamla och förmögna?*+
8 De har alltid sina barn i närheten,
de får se sina efterkommande växa upp.
10 Deras avel misslyckas inte,
korna kalvar och får inte missfall.
11 Deras pojkar släpps ut som lamm på grönbete,
deras barn skuttar glada omkring.
14 Men de säger till Gud: ’Lämna oss i fred!
Vi är inte intresserade av dina vägar.+
15 Vem är den Allsmäktige? Varför skulle vi tillbe honom?+
Vad vinner vi på att lära känna honom?’+
16 Men jag vet att deras framgång inte ligger i deras egna händer.+
De ondas tankar* är fjärran från mig.+
17 Hur ofta släcks de ondas lampa?+
Hur ofta drabbas de av olycka?
Hur ofta visar Gud sin vrede och tillintetgör dem?
18 Blir de någonsin som halmstrån för vinden,
som agnar som förs bort av stormvinden?
19 Gud sparar den ondes straff till hans söner.
Men må han själv få känna av Guds vedergällning.+
23 Den ene dör full av kraft,+
sorglös och utan bekymmer,+
24 när hans höfter är stinna av fett
och benen i hans kropp är starka.*
25 Den andre dör i djup förtvivlan,
utan att ha smakat livets goda.
29 Har ni inte frågat dem som har varit på resa?
Har ni inte tänkt över deras iakttagelser,*
30 nämligen att den onde skonas på olyckans dag,
att han befrias på vredens dag?
31 Vem ställer honom till svars för hur han levt?
Vem straffar honom för det han gjort?
32 Nej, när han förs till gravplatsen
håller man en högtidlig vaka vid graven.
33 Han vilar i frid i dalens mull,*+
och alla människor efter honom ska gå samma väg,*+
precis som ett oräkneligt antal före honom.
34 Varför försöker ni trösta mig med tomma ord?+
Ni kommer bara med lögner!”