Psalmerna
Till musikledaren. Jẹdutun.*+ En sång av David.
Jag ska sätta munkorg för min mun,+
så länge jag har onda människor inom hörhåll.”
3 Mitt hjärta brände* i bröstet.
Medan jag grubblade* fortsatte det att brinna.
Till sist kunde jag inte tiga längre:
4 ”Jehova, hjälp mig att förstå hur mitt liv ska sluta
och hur många dagar jag har kvar,+
så att jag inser hur kort mitt liv är.*
En människa är bara som en vindpust, även om hon verkar stå säkert.+ (Selah)
6 Människor vandrar omkring som skuggor.
De jagar runt efter ingenting.*
De samlar rikedomar på hög utan att veta vem som ska få glädje av det.+
7 Vad kan jag då hoppas på, Jehova?
Du är mitt enda hopp.
8 Befria mig från alla mina synder.+
Låt inte dåren få håna mig.
10 Ta bort den plåga du lagt på mig.
Dina slag har gjort mig utmattad.
Ja, en människa är bara som en vindpust.+ (Selah)
Ignorera inte mina tårar.
13 Sluta titta så strängt på mig, så att jag kan bli glad igen,
innan jag dör och försvinner.”