Till musikledaren. Jẹdutun. En sång av Asaf.+
77 Jag ska ropa till Gud,
till Gud ska jag ropa, och han kommer att lyssna.+
2 Jag söker Jehova när jag har det svårt.+
På natten sträcker jag outtröttligt mina händer mot honom.
Ingenting ger mig tröst.
3 När jag tänker på Gud suckar jag tungt,+
jag blir oroad och kraftlös.+ (Selah)
4 Du låter mig inte sluta ögonen,
jag är orolig och finner inte orden.
5 Jag tänker på tider som varit,+
på åren som passerat för länge sedan.
6 På natten minns jag min sång,+
jag grubblar,+
jag tänker för att kunna förstå.
7 Har Jehova förkastat oss för evigt?+
Ska han aldrig mer visa oss godhet?+
8 Är hans lojala kärlek slut för all framtid?
Ska kommande generationer aldrig få se hans löfte uppfyllas?
9 Har Gud glömt att visa godhet,+
eller har hans vrede trängt undan hans barmhärtighet? (Selah)
10 Ska jag fortsätta säga: ”Det är detta som plågar mig,+
att den Högste inte längre är med oss”?
11 Jag ska minnas Jahs handlingar,
jag ska minnas dina förunderliga gärningar i forna tider.
12 Jag ska tänka på allt du har gjort
och begrunda dina gärningar.+
13 Gud, dina vägar är heliga.
Vilken gud är så stor som du, Gud?+
14 Du är den sanne Guden, som handlar förunderligt.+
Du har visat din styrka för folken.+
15 Du har räddat ditt folk med din stora kraft,+
Jakobs och Josefs söner. (Selah)
16 Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och skälvde,+
ja, djupen bävade.
17 Molnen vräkte ner sitt vatten,
skyarna dundrade,
och dina pilar for hit och dit.+
18 Ditt åskdunder+ lät som vagnshjul,
blixtar lyste upp den bebodda jorden,+
jorden darrade och skakade.+
19 Genom havet gick din väg,+
din stig genom många vatten,
dina fotspår kunde inte skönjas.
20 Du ledde ditt folk som en hjord+
i Moses och Arons vård.+