Ester

9 På 13:e dagen i 12:e månaden, alltså månaden adar,*+ skulle kungens lag verkställas.+ Det var dagen då judarnas fiender hade planerat att utplåna dem, men i stället skedde det motsatta, och judarna besegrade sina fiender.+ 2 Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasvẹros+ provinser för att strida mot dem som ville dem illa. Det fanns ingen som kunde stå emot judarna, för alla folken kände skräck för dem.+ 3 Furstarna i provinserna och alla satraper,*+ ståthållare och de som skötte kungens ärenden stod på judarnas sida, för de kände stor respekt för Mọrdokaj. 4 Mọrdokaj hade nämligen blivit en mäktig man+ i kungens hus,* och ryktet om honom spred sig till alla provinser, för han blev hela tiden mäktigare.

5 Judarna dödade och utplånade alla sina fiender med svärd. De gjorde som de ville med sina fiender.+ 6 I borgen* Susa+ dödade judarna 500 män. 7 De dödade också Parsandạta, Dalfon, Aspạta, 8 Porạta, Adạlja, Aridạta, 9 Parmạsta, Ạrisaj, Ạridaj och Vajsạta, 10 de tio sönerna till Haman, Hammedạtas son, judarnas fiende.+ Men de avstod från att plundra.+

11 På den dagen rapporterade man för kungen hur många som hade dödats i borgen* Susa.

12 Kungen sa till drottning Ester: ”I borgen* Susa har judarna dödat 500 män och Hamans tio söner. Vad har de då inte uppnått i resten av kungens provinser?+ Vad är din önskan nu? Den ska uppfyllas. Och vad är din begäran? Den ska beviljas.” 13 Ester sa: ”Om det är kungens vilja,+ så låt den lag som gällde i dag+ även gälla i morgon, så att judarna i Susa kan fortsätta försvara sig. Och häng upp Hamans tio söner på pålen.”+ 14 Då befallde kungen att det skulle bli så. Lagen utfärdades i Susa, och man hängde upp Hamans tio söner.

15 Judarna i Susa samlades också på 14:e dagen i månaden adar+ och dödade 300 män. Men de avstod från att plundra.

16 De andra judarna i kungens provinser gick också samman och försvarade sig.+ De undanröjde sina fiender+ och dödade 75 000. Men de avstod från att plundra. 17 Detta hände på 13:e dagen i månaden adar. På 14:e dagen vilade man, och man gjorde den till en fest- och glädjedag.

18 Judarna i Susa samlades både på 13:e+ och 14:e+ dagen, och på 15:e dagen vilade de och gjorde den till en fest- och glädjedag. 19 Det var därför judarna i städerna på landsbygden gjorde den 14:e dagen i månaden adar till en fest- och glädjedag, en dag då man firar,+ en dag då man sänder matgåvor till varandra.+

20 Mọrdokaj+ skrev ner allt som hade hänt och skickade officiella brev till judarna i alla kung Ahasvẹros provinser, både nära och långt borta. 21 Han uppmanade dem att fira den 14:e och 15:e dagen i månaden adar varje år 22 till minne av de dagar då judarna fick frid. Den månaden förvandlades bedrövelsen till glädje och sorgen+ till lycka. Dagarna skulle firas med fest och glädje, och man skulle sända matgåvor till varandra och ge gåvor till de fattiga.

23 Judarna följde anvisningarna i Mọrdokajs brev och gjorde de här festdagarna till en tradition. 24 Haman,+ agagiten Hammedạtas son,+ judarnas fiende, hade nämligen konspirerat mot judarna för att utrota dem.+ Han hade också kastat pur,+ eller lott, för att sprida skräck bland judarna och utrota dem. 25 Men när Ester trädde fram inför kungen gav han följande befallning i skrift:+ ”Låt Hamans onda planer mot judarna+ slå tillbaka mot honom själv.” Och man hängde upp honom och hans söner på pålen.+ 26 Det var därför som de här dagarna fick namnet purim, av ordet pur.*+ Till följd av Mọrdokajs brev och allt som hade drabbat judarna 27 lovade de att fira dessa båda dagar varje år och att även deras avkomlingar och alla som slöt sig till dem+ skulle göra det. De lovade att följa anvisningarna utan undantag och vid den bestämda tiden varje år. 28 Dessa dagar skulle uppmärksammas och firas av varje generation, varje släkt, varje provins och varje stad. Purimdagarna fick aldrig falla i glömska, och judarnas avkomlingar skulle för alltid fira denna högtid.

29 Med sin makt och myndighet skrev drottning Ester, Abihạjils dotter, och juden Mọrdokaj sedan ytterligare ett brev om purim. 30 Detta officiella brev sändes till judarna i de 127 provinserna+ i Ahasvẹros+ rike med ord om fred och sanning. 31 Brevet fastställde att purimdagarna skulle firas på den bestämda tiden tillsammans med fasta+ och bön,+ precis som Mọrdokaj och drottning Ester hade gett anvisning om+ och som judarna hade lovat att de och deras avkomlingar skulle göra.+ 32 Esters befallning fastställde firandet av purim,+ och det skrevs ner i en bok.