Jesaja
2 Så här säger Jehova,
han som har skapat dig och format dig,+
som har hjälpt dig ända sedan du föddes:
Jag ska utgjuta min ande över dina avkomlingar+
och min välsignelse över dina barn.
5 En ska säga: ”Jag tillhör Jehova”,+
en annan ska bära Jakobs namn,
och en tredje ska skriva ”Tillhör Jehova” på sin hand,
och han ska ta namnet Israel.’
’Jag är den förste, och jag är den siste.+
Det finns ingen annan Gud än jag.+
7 Finns det någon som är som jag?+
Må han i så fall svara högt och tydligt och bevisa det för mig!+
Låt dem göra som jag har gjort sedan jag grundlade folket för länge sedan
– låt dem berätta om det som kommer,
om det som ska hända i framtiden.
Har jag inte berättat det för er alla och i förväg förkunnat det?
Ni är mina vittnen.+
Finns det någon annan Gud än jag?
Nej, det finns ingen annan Klippa.+ Jag vet ingen.’”
9 De som skulpterar gudabilder är ingenting.
Deras älskade bilder är värdelösa.+
De kan inte avlägga vittnesmål, för de kan varken se eller veta något.+
De som har gjort dem ska få skämmas.+
11 Alla hans vänner ska få skämmas!+
Hantverkarna är ju bara människor.
Låt dem alla samlas och träda fram.
De ska bli skräckslagna och få skämmas tillsammans.
12 Med sitt verktyg bearbetar smeden järnet över kolen.
Han smider det med hammaren
och bearbetar det med sin muskulösa arm.+
Men när han blir hungrig blir han kraftlös,
om han inte dricker vatten blir han trött.
13 Träsnidaren sträcker ut mätsnöret, han märker ut mönstret med rödkrita.
Han bearbetar träet med stämjärn och markerar formerna med passare.
14 Någon har till uppgift att hugga ner cedrar.
Han väljer ut ett visst träd, en ek,
och låter det växa och bli stort bland skogens träd.+
Han planterar ett lagerträd, och regnet får det att växa.
15 En man tar det sedan som bränsle för elden,
han använder en del av det för att värma sig.
Han gör upp en eld och bakar bröd.
Men han tillverkar också en gud och tillber den.
Han skulpterar en gudabild och böjer sig ner för den.+
16 Hälften av träet bränner han upp,
han steker sitt kött och äter sig mätt.
Han värmer sig också och säger:
”Vad härligt att få bli varm och sitta och titta in i elden.”
17 Men av resten gör han en gud, en skulpterad bild.
Han böjer sig ner och tillber den.
Han ber till den och säger:
”Rädda mig, du som är min gud.”+
18 De vet ingenting, de förstår ingenting.+
Deras ögon är tillslutna, de kan inte se,
deras hjärtan är stängda, de har inte någon insikt.
19 Det är ingen som stannar upp och tänker efter,
ingen har vett eller förstånd att säga:
”Hälften av det har jag bränt upp i en eld,
och över glöden har jag bakat mitt bröd och stekt mitt kött.
Ska jag då tillverka något avskyvärt+ av det som är kvar?
Ska jag verkligen tillbe en träbit?”*
20 Han är som en som äter aska.
Hans vilseledda hjärta har fört honom på avvägar.
Han kan inte rädda sig själv, och han tänker inte:
”Är det inte något värdelöst jag har i min högra hand?”
21 ”Kom ihåg detta, Jakob, du Israel,
för du är min tjänare.
Jag har format dig, och du är min tjänare.+
Jag ska aldrig glömma dig, Israel.+
22 Jag ska utplåna dina överträdelser, gömma dem som bakom ett moln,+
dölja dina synder bakom täta moln.
Vänd tillbaka till mig, för jag ska återköpa dig.+
23 Ropa av glädje, du himmel,
för Jehova har ingripit!
Jubla i triumf, ni jordens djup!
Jubla, ni berg,+
ni skogar och alla ni träd!
För Jehova har återköpt Jakob,
genom Israel visar han sin härlighet.”+
”Jag är Jehova, som har skapat allt.
Vem var där och hjälpte mig?
Jag förödmjukar de visa männen,
förvandlar deras kunskap till dårskap.+
Jag säger om Jerusalem: ’Staden ska bli bebodd’+
27 Jag säger till det djupa vattnet: ’Dunsta bort!
Jag ska låta alla dina floder torka ut.’+
Jag säger om Jerusalem: ’Staden ska bli återuppbyggd’
och om templet: ’Din grund ska bli lagd på nytt.’”+