Jeremia

44 Detta är det ord som kom till Jeremia angående alla judar som bodde i Egypten,+ de som bodde i Migdol,+ Tạchpanches,+ Nof*+ och Patros land:+ 2 ”Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Ni har sett all den olycka som jag har sänt över Jerusalem+ och över alla städerna i Juda. I dag ligger de i ruiner, och ingen bor där.+ 3 Detta har skett på grund av allt det onda de gjorde för att kränka mig. De offrade+ till andra gudar och tillbad dem, gudar som varken de eller ni eller era förfäder kände.+ 4 Jag sände mina tjänare profeterna till er, ja, gång på gång sände jag* dem till er och sa: ”Gör inte allt detta avskyvärda som jag hatar.”+ 5 Men de ville inte höra på det örat, utan de vägrade lyssna. De vände inte om från sin ondska och slutade inte offra åt andra gudar.+ 6 Därför tömde jag ut mitt raseri, och min vrede flammade mot Judas städer och på Jerusalems gator tills de blev till ruiner och en ödemark, som de är än i dag.’+

7 Och nu säger Jehova, arméernas Gud, Israels Gud: ’Varför drar ni stor olycka över er själva, så att varje man och kvinna, barn och spädbarn utplånas från Juda och ingen lämnas kvar? 8 Varför kränker ni mig med era handlingar och offrar till andra gudar i Egypten, där ni har bosatt er? Ni ska utplånas och bli till en förbannelse och vanära bland alla nationer på jorden.+ 9 Har ni glömt allt det onda som era förfäder gjorde, allt som Judas kungar+ och deras hustrur gjorde,+ allt som ni och era hustrur gjorde+ i Juda och på Jerusalems gator? 10 Intill denna dag har ni* inte ödmjukat er* och visat mig respekt.+ Ni har inte följt min lag och mina stadgar som jag har gett er och era förfäder.’+

11 Därför säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Jag har bestämt mig för att sända olycka över er och utplåna hela Juda. 12 Jag ska ta dem som är kvar av Judas folk, de som bestämde sig för att dra ner till Egypten och bosätta sig där, och de ska alla gå under i Egypten.+ De ska falla för svärd och förgås av svält. Alla, från den minste till den störste, ska dö genom svärd och svält. De ska bli till en förbannelse och vanära, till något man chockeras över och fördömer.+ 13 Jag ska straffa dem som bor i Egypten, precis som jag straffade Jerusalem, med svärd, svält och pest.*+ 14 De som är kvar av Judas folk, de som har begett sig till Egypten för att bo där, ska inte undkomma eller överleva. De ska inte få återvända till Juda, trots att de längtar efter att återvända och bo där. Ingen ska återvända, förutom några få som undkommer.’”

15 Alla män som visste att deras hustrur hade offrat åt andra gudar och alla hustrur som stod där i en stor skara och hela folket som bodde i Patros+ i Egypten+ svarade då Jeremia: 16 ”Vi tänker inte lyssna på det som du har talat till oss i Jehovas namn. 17 Nej, vi tänker göra som vi själva har sagt. Vi kommer att offra till Himlens drottning* och frambära dryckesoffer åt henne,+ precis som vi och våra förfäder, våra kungar och våra furstar gjorde i Judas städer och på Jerusalems gator. Då åt vi bröd tills vi var mätta och levde gott och drabbades inte av någon olycka. 18 Men så fort vi slutade offra till Himlens drottning* och frambära dryckesoffer åt henne har vi saknat allt och fått lida på grund av svärd och svält.”

19 Och kvinnorna sa: ”Vi offrade till Himlens drottning* och frambar dryckesoffer åt henne, och det var med våra mäns samtycke som vi bakade offerkakor som föreställde henne och frambar dryckesoffer åt henne.”

20 Jeremia sa då till hela folket, till männen och deras hustrur och till alla som talade till honom: 21 ”De offer som ni och era förfäder, era kungar och era furstar och landets folk frambar i Judas städer och på Jerusalems gator,+ de kom upp i Jehovas tankar, han kom ihåg dem. 22 Till slut kunde Jehova inte längre uthärda era onda handlingar och allt det avskyvärda ni hade gjort. Därför blev ert land till en ödemark och till något man chockeras över och till en förbannelse, utan invånare, som det är i dag.+ 23 Denna olycka har drabbat er på grund av att ni frambar dessa offer och syndade mot Jehova, och det är därför ni är där ni är i dag. Ni lyssnade inte till Jehova och rättade er inte efter hans lag, stadgar och påminnelser.”+

24 Jeremia sa vidare till hela folket och till alla kvinnorna: ”Hör Jehovas ord, alla ni av Judas folk som är i Egypten. 25 Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Det som ni och era hustrur har uttryckt i ord har ni också genomfört i handling. För ni sa: ”Vi ska hålla våra löften att offra till Himlens drottning* och frambära dryckesoffer åt henne.”+ Ja, ni kvinnor kommer att hålla era löften och infria dem.’

26 Därför, hör Jehovas ord, alla ni av Judas folk som bor i Egypten: ’”Jag svär vid mitt stora namn”, säger Jehova, ”att ingenstans i Egypten ska någon judisk man+ längre använda mitt namn i en ed och ropa ut: ’Så sant den suveräne Herren Jehova lever!’+ 27 Jag vakar över dem till deras olycka och inte till deras lycka.+ Alla judiska män i Egypten ska gå under genom svärd och svält, tills det är slut med dem.+ 28 Endast några få ska undkomma svärdet och återvända från Egypten till Juda.+ Alla som är kvar av Juda, de som har begett sig till Egypten för att bo där, ska då inse vems ord som har gått i uppfyllelse, mitt eller deras.”’”

29 ”’Och detta är det tecken jag ger er på att jag ska straffa er på denna plats’, säger Jehova, ’för att ni ska inse att mina ord om att sända olycka över er ska bli verklighet. 30 Så här säger Jehova: ”Jag överlämnar farao Hofra, Egyptens kung, åt hans motståndare och åt hans mordlystna fiender, precis som jag överlämnade Sidkia, Judas kung, åt hans motståndare och mordlystne fiende Nebukadnẹssar, Babylons kung.”’”+