Jeremia
3 Man frågar: ”Om en man sänder bort sin hustru och hon lämnar honom och blir en annan mans, kan han då gå tillbaka till henne?”
Är inte det här landet redan fullständigt orent?+
”Du har prostituerat dig med många vänner,+
så skulle du nu få komma tillbaka till mig?” säger Jehova.
2 ”Lyft blicken mot de kala höjderna och se.
Finns det någon plats där dina älskare inte har våldtagit dig?
Du satt utmed vägarna och väntade på dem,
som en nomad* i öknen.
Du fortsätter orena landet
med din prostitution och ondska.+
4 Men nu ropar du till mig:
’Min Far, du är min ungdoms vän!+
5 Ska du vredgas för alltid,
vara arg för evigt?’
Så säger du,
men du fortsätter att göra så mycket ont du bara kan.”+
6 I kung Josịas dagar+ sa Jehova till mig: ”’Har du sett vad det otrogna Israel har gjort? Hon har gått upp på varje högt berg och in under varje grönskande träd och bedrivit prostitution där.+ 7 Trots att hon hade gjort allt detta sa jag gång på gång att hon skulle komma tillbaka till mig,+ men det gjorde hon inte. Och Juda iakttog Israel, sin förrädiska syster.+ 8 När jag såg det sände jag bort det otrogna Israel med ett skilsmässointyg+ på grund av hennes otrohet.+ Ändå blev hennes förrädiska syster Juda inte rädd, utan hon gick också ut och bedrev prostitution.+ 9 Hon* tog lätt på sin prostitution, och hon fortsatte orena landet och vara otrogen med stenar och träd.+ 10 Trots allt detta vände hennes förrädiska syster Juda inte tillbaka till mig helhjärtat, utan hon var skenhelig’, säger Jehova.”
11 Jehova sa sedan till mig: ”Det otrogna Israel har visat sig vara rättfärdigare än det förrädiska Juda.+ 12 Gå och ropa ut dessa ord mot norr:+
’”Vänd tillbaka, du avfälliga Israel”, säger Jehova.’+ ’”Jag ska inte se på dig med vrede,*+ för jag är lojal”, säger Jehova.’ ’”Jag ska inte vara förbittrad för alltid. 13 Inse bara din skuld, för du har gjort uppror mot Jehova, din Gud. Under varje grönskande träd bjöd du ut dina tjänster* till främmande gudar,* men du lyssnade aldrig till mig”, säger Jehova.’”
14 ”Vänd tillbaka, ni avfälliga barn”,* säger Jehova, ”för jag har blivit er rätte herre.* Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion.+ 15 Och jag ska ge er herdar som handlar enligt min vilja,*+ och de ska valla er med* kunskap och klokhet. 16 Vid den tiden ska ni föröka er och vara fruktsamma i landet”, säger Jehova.+ ”Ingen ska längre nämna Jehovas förbundsark. Ingen ska tänka på den, minnas den eller sakna den, och man ska inte göra en ny. 17 Då ska Jerusalem kallas Jehovas tron,+ och till Jerusalem ska alla nationerna samlas för att ära Jehovas namn.+ De ska inte längre envisas med att följa sina egna onda hjärtan.”
18 ”Vid den tiden ska de vandra tillsammans, Judas folk med Israels folk,+ och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era förfäder som egendom.*+ 19 Och jag tänkte på hur glad jag var när jag satte dig bland sönerna och gav dig det ljuvliga landet, det vackraste landområdet bland nationerna.*+ Jag tänkte också att ni skulle kalla mig er Far och att ni aldrig skulle sluta följa mig. 20 ’Men som när en hustru förrädiskt lämnar sin man,* så har ni, Israels folk, varit förrädiska mot mig’,+ säger Jehova.”
21 På de kala höjderna hörs ett ljud,
gråt och böner från Israels folk,
för de har gått på villovägar,
de har glömt Jehova, sin Gud.+
22 ”Vänd tillbaka, ni avfälliga barn.*
Jag ska bota er från er avfällighet.”+
”Här är vi! Vi har kommit till dig,
för du, Jehova, är vår Gud.+
23 Höjderna och ljuden som hörs där inger falskt hopp.+
Israels räddning kommer bara från Jehova, vår Gud.+
24 Men sedan vi var unga har den skamliga avguden* slukat allt vad våra förfäder slitit ihop:+
deras flockar och deras hjordar,
deras söner och deras döttrar.