Job

 2 ”Så sant Gud lever, han som nekat mig rättvisa,+

så sant den Allsmäktige lever, han som gjort mitt liv bittert:+

 3 Så länge jag andas,

så länge livskraften från Gud är i mig,*+

 4 ska inget orättfärdigt komma över mina läppar,

och min mun ska inte viska lögner!

 6 Jag håller fast vid min rättfärdighet och vägrar släppa den,+

mitt hjärta ska inte fördöma* mig så länge jag lever.*

 7 Må min fiende sluta som de onda,

de som angriper mig som de orättfärdiga.

 8 För vilket hopp har den gudlöse* när han utplånas,+

när Gud tar hans liv?

 9 Kommer Gud att höra hans rop

när olyckan drabbar honom?+

11 Jag ska undervisa er om Guds kraft,*

jag ska inte dölja något om den Allsmäktige.

12 Om ni nu allesammans har sett syner,

varför kommer ni bara med tomt prat?

13 Det här är vad Gud tilldelar den onda människan,+

det arv tyrannen får av den Allsmäktige:

14 Om han får många söner ska de falla för svärdet,+

hans avkomlingar ska inte ha tillräckligt med mat.

15 De som överlever ska läggas i graven av en dödlig sjukdom,

och deras änkor ska inte sörja dem.

16 Om han har silver som stoft

och dyrbara kläder som lera,

17 ja, även om han samlar det på hög,

kommer den rättfärdige att få kläderna+

och de oskyldiga att dela på silvret.

18 Huset han bygger är skört som malens kokong,

bräckligt som väktarens hydda.+

19 Rik går han till sängs, men han får ingen skörd,

när han öppnar ögonen finns ingenting kvar.

20 Ångesten sköljer över honom,

en storm rycker bort honom om natten.+

21 Östanvinden för i väg honom, och han försvinner,

den sveper bort honom från hans plats.+

22 Skoningslöst slår den mot honom,+

desperat försöker han fly undan.+

23 Hånfullt klappar den händerna åt honom,

visslar+ åt honom från sin plats.*