Job

 3 Varför ser ni oss som djur,+

varför betraktar ni oss som dumma?*

 4 Även om du i vrede sliter dig själv i stycken,

skulle väl inte jorden bli obebodd för din skull

eller klippan rubbas från sin plats?

 5 Nej, den ondes ljus ska släckas,

hans eld ska inte brinna.+

 6 Ljuset i hans tält ska bli till mörker,

hans lampa ska slockna.

 7 Hans långa, spänstiga steg ska bli korta,

hans egna planer ska få honom på fall.+

 8 Hans fötter ska leda honom in i ett nät,

han går rakt i fällan.

 9 En snara ska dras åt runt vristen,

ett garn ska fånga honom.+

10 Ett rep ligger dolt på marken,

en fälla på hans stig.

11 Fasor ansätter honom från alla håll,+

de är honom hack i häl.

12 Hans krafter sviker honom,

olyckan+ får honom att stappla.*

13 Hans hud nöts bort,

en dödsbringande sjukdom* förtär hans kropp.

14 Han slits bort från tryggheten i sitt tält,+

han förs bort till fasornas kung.*

16 Nedtill ska hans rötter förtorka,

upptill ska hans grenar vissna.

17 Minnet av honom ska förblekna från jorden,

på gatorna ska ingen känna till hans namn.*

18 Han ska jagas från ljuset ut i mörkret

och drivas bort från världen.

19 Han kommer inte att ha några barn eller efterkommande bland sitt folk,

ingen där han bor* kommer att överleva.

20 När hans dag är inne blir Västerns folk förskräckta,

Österns folk grips av fasa.

21 Så går det med den som handlar orätt,*

den som inte har lärt känna Gud.”