Jeremia
37 Kung Sidkia,+ Josịas son, började regera i stället för Konja,*+ Jehojạkims son, för Nebukadnẹssar, Babylons kung, gjorde honom till kung i Juda.+ 2 Men varken han eller hans tjänare eller landets folk lyssnade till de ord som Jehova talade genom profeten Jeremia.
3 Kung Sidkia sände Jẹhukal,+ Selẹmjas son, och prästen Sefanja,+ Maasẹjas son, till profeten Jeremia med uppmaningen: ”Be för oss till Jehova, vår Gud.” 4 Jeremia kunde röra sig fritt bland folket, för han hade ännu inte satts i fängelse.+ 5 Faraos armé hade dragit ut från Egypten,+ och när kaldéerna som belägrade Jerusalem fick rapporter om det drog de sig tillbaka från staden.+ 6 Då kom Jehovas ord till profeten Jeremia: 7 ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Detta är vad ni ska säga till Judas kung, som sände er till mig för att rådfråga mig: ”Faraos armé, som är på väg för att hjälpa er, ska tvingas återvända till Egypten.+ 8 Och kaldéerna ska komma tillbaka och strida mot denna stad. De ska inta den och bränna ner den.”+ 9 Så här säger Jehova: ”Försök inte intala er att kaldéerna ska lämna er i fred, för det kommer de inte att göra. 10 Även om ni besegrade kaldéernas armé som strider mot er så att bara några sårade män lämnades kvar i sina tält, så skulle de resa sig och bränna ner denna stad.”’”+
11 När kaldéernas armé hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos armé+ 12 ville Jeremia lämna Jerusalem och bege sig till Benjamins land+ för att få sitt landområde där bland sitt folk. 13 Men när han kom till Benjaminporten stod vaktstyrkans befäl där, Jirịa, son till Selẹmja, son till Hananja. Han grep profeten Jeremia och sa: ”Du tänker gå över till kaldéerna!” 14 ”Absolut inte!” svarade Jeremia. ”Jag tänker inte gå över till kaldéerna.” Men Jirịa lyssnade inte på Jeremia, utan grep honom och förde honom till furstarna. 15 Furstarna blev ursinniga på Jeremia,+ och de slog honom och spärrade in honom*+ i sekreteraren Jehonạtans hus, för det hade gjorts om till fängelse. 16 Så hamnade Jeremia i fängelsehålan,* i valven, och där blev han sittande många dagar.
17 Kung Sidkia sände sedan bud efter honom, och i hemlighet frågade han ut honom i sitt palats.+ ”Har det kommit något ord från Jehova?” frågade han. ”Ja, det har det!” svarade Jeremia. ”Du ska överlämnas i Babylons kungs hand!”+
18 Och Jeremia frågade kung Sidkia: ”På vilket sätt har jag syndat mot dig och mot dina tjänare och mot detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? 19 Var är nu era profeter som profeterade för er: ’Babylons kung ska inte komma mot er och mot detta land’?+ 20 Jag ber dig att lyssna på mig, min herre och kung. Gå med på min begäran om nåd. Skicka inte tillbaka mig till sekreteraren Jehonạtans hus,+ för då kommer jag att dö där.”+ 21 Så kung Sidkia befallde att Jeremia skulle hållas i förvar i Vaktgården.+ Varje dag fick han ett runt bröd från bagarnas gata,+ tills det var helt slut på bröd i staden.+ Och Jeremia blev kvar i Vaktgården.