Psalmerna
Till musikledaren, på ”Liljorna”.* Av David.
69 Rädda mig, Gud, för vattnet hotar att ta mitt liv.+
2 Jag har sjunkit djupt i dyn och får inget fäste.+
Jag har kommit ut på djupt vatten,
och strömmen har svept bort mig.+
Min blick har blivit svag medan jag väntar på min Gud.+
De som vill döda mig,
mina förrädiska fiender,* är många.
Jag har tvingats ersätta något som jag inte har stulit.
6 Låt inte dem som förlitar sig på dig få skämmas på grund av mig,
du vår suveräne Herre, arméernas Jehova.
Låt inte dem som söker dig förödmjukas på grund av mig,
du Israels Gud.
12 Jag är samtalsämnet bland dem som sitter i stadsporten.
De som dricker sig fulla sjunger nidvisor om mig.
Visa mig din stora lojala kärlek, Gud,
svara mig med din säkra räddning.+
14 Rädda mig upp ur dyn,
låt mig inte sjunka ner.
Rädda mig från dem som hatar mig
och ur de djupa vattnen.+
Låt inte brunnen* sluta sin mun över mig.+
16 Svara mig, Jehova, för din lojala kärlek är god.+
Svara mig snabbt, för jag är i svår nöd.+
18 Kom till mig och rädda mig,
friköp mig från mina fiender.
19 Du vet hur jag hånas, vanäras och förödmjukas.+
Du ser alla mina fiender.
20 Deras hån har krossat mitt hjärta, och såret vill inte läka.*
26 För de förföljer den du har slagit,
de berättar ständigt om smärtan hos den du har sårat.
27 Lägg skuld till deras skuld,
och låt dem inte räknas till de rättfärdiga.
29 Men jag är hjälplös och lider.+
Beskydda mig, Gud, du som har kraft att rädda.
30 Jag ska lovprisa Guds namn med sång,
jag ska prisa och tacka honom.
32 De ödmjuka kommer att se det och glädja sig.
Ni som söker Gud ska få nytt mod.
De ska bo där och äga landet.