Första Samuelsboken
9 I Benjamins stam+ fanns det en mycket förmögen man som hette Kis.+ Han var son till Ạbiel, son till Seror, son till Bẹkorat, son till Afịa. 2 Han hade en son som hette Saul,+ en ung och reslig man. Det fanns ingen bland israeliterna som såg bättre ut, och han var huvudet högre än alla andra.
3 När några åsnor* som tillhörde Sauls far Kis kom bort sa Kis till Saul: ”Vill du vara snäll och ta med dig en av tjänarna och gå och leta efter åsnorna?” 4 De gick genom Efraims bergstrakt och Salịsa men kunde inte hitta åsnorna. Så de gick vidare genom Sạalim, men åsnorna var inte där heller. De gick också genom hela Benjamins område utan att hitta dem.
5 När de hade kommit till Suf sa Saul till sin tjänare: ”Kom, så går vi tillbaka, annars börjar far oroa sig mer för oss än för åsnorna.”+ 6 Men tjänaren sa: ”Det finns en gudsman i staden där framme, en man som är mycket respekterad. När han säger något vet man att det blir så.+ Vi går till honom. Han kanske kan tala om för oss vart vi ska gå.” 7 Då sa Saul till tjänaren: ”Men vad ska vi ta med oss om vi går till gudsmannen? Brödet i våra påsar är slut, så vi har inget att ta med som gåva till den sanne Gudens man. Eller har vi något annat med oss?” 8 Tjänaren svarade: ”Jag har en fjärdedels sikel* silver. Den kan jag ge till den sanne Gudens man så att han berättar vart vi ska gå.” 9 (När en man i Israel förr i tiden skulle rådfråga Gud sa han: ”Kom, vi går till siaren.”+ Vår tids profeter kallades nämligen för siare längre tillbaka.) 10 Saul sa till sin tjänare: ”Det var ett bra förslag. Kom så går vi dit.” Och de gick i väg till staden där den sanne Gudens man bodde.
11 På vägen uppför sluttningen till staden mötte de några unga kvinnor som skulle hämta vatten, och de frågade dem: ”Är siaren+ här?” 12 De svarade: ”Ja, han är där borta. Så skynda er, för han har just kommit hit eftersom folket ska offra+ på offerhöjden+ i dag. 13 Om ni går in i staden nu kan ni träffa honom innan han går upp på offerhöjden för att äta. Folket börjar inte äta förrän han kommer, eftersom det är han som välsignar slaktoffret. Efter det får alla inbjudna äta. Om ni går direkt kommer ni att träffa honom.” 14 Då fortsatte de upp mot staden, och när de kom in i den mötte de Samuel som var på väg till offerhöjden.
15 Dagen innan Saul kom hade Jehova sagt till Samuel: 16 ”I morgon vid den här tiden ska jag sända en man till dig från Benjamins område.+ Du ska smörja honom till ledare för mitt folk Israel,+ och han ska rädda dem från filistéerna. För jag har sett hur mycket mitt folk lider, och jag har hört deras höga klagorop.”+ 17 När Samuel såg Saul sa Jehova till honom: ”Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han ska styra över mitt folk.’”*+
18 Saul gick fram till Samuel i porten och sa: ”Var snäll och berätta var siaren bor.” 19 Samuel svarade: ”Det är jag som är siaren. Gå före mig upp på offerhöjden, och ät tillsammans med mig i dag.+ I morgon bitti ska jag skicka i väg dig, och jag ska berätta allt du vill veta. 20 Tänk inte mer på åsnorna som kom bort för tre dagar sedan,+ för de är återfunna. Och alla dyrbarheter i Israel, vem tillhör de? Tillhör de inte dig och hela din fars släkt?”+ 21 Då svarade Saul: ”Jag är ju en benjaminit, från den minsta av Israels stammar,+ och min släkt är ju den obetydligaste släkten i Benjamins stam, så varför säger du så?”
22 Sedan tog Samuel med sig Saul och hans tjänare till matsalen, och han gav dem de främsta platserna bland de inbjudna. Det var omkring 30 män där. 23 Samuel sa till kocken: ”Ta fram köttet som jag gav dig, det jag bad dig lägga undan.” 24 Då tog kocken lårstycket och köttet som var på det och ställde fram det till Saul. Och Samuel sa: ”Här är det som har lagts undan åt dig. Jag sa till dem att jag hade bjudit in gäster, så det här har lagts undan åt dig för det här tillfället.” Och Saul åt tillsammans med Samuel den dagen. 25 Sedan gick de ner från offerhöjden+ och in i staden, och han fortsatte att prata med Saul uppe på taket. 26 Nästa morgon steg de upp tidigt, och i gryningen ropade Samuel till Saul på taket: ”Stig upp, så att jag kan skicka i väg dig.” Då steg Saul upp, och både han och Samuel gick ut ur huset. 27 Medan de var på väg mot utkanten av staden sa Samuel till honom: ”Säg till tjänaren+ att gå i förväg.” När tjänaren gick sin väg sa Samuel: ”Men du ska stanna kvar här, så att jag kan tala om för dig vad Gud har sagt.”