Job
16 Då svarade Job:
2 ”Jag har hört allt det här förut.
Ni är värdelösa på att trösta!+
3 Är det ingen ände på alla tomma ord?*
Vad är det som driver dig* att säga som du gör?
4 Jag kunde också ha talat som ni.
Om ni hade varit i mitt ställe
kunde jag ha satt er på plats med välformulerade ord
och skakat på huvudet åt er.+
6 Om jag talar lindras inte min smärta.+
Men om jag tiger, minskar den då?
8 Även mig har du gripit tag i, andra kan intyga det,
min magra kropp vittnar mot mig.
9 Hans vrede sliter mig i stycken, han hatar mig.+
Han gnisslar tänder mot mig.
Min motståndare genomborrar mig med sin blick.+
10 De spärrar upp sitt gap för att sluka mig,+
de slår mig hånfullt på kinden,
de är många och gaddar ihop sig mot mig.+
12 Jag hade inga bekymmer, men så slogs allt i spillror.+
Han grep tag om min nacke och krossade mig,
han gjorde mig till sin måltavla.
13 Hans bågskyttar omringar mig,+
skoningslöst genomborrar han mina njurar,+
han tömmer ut min galla på jorden.
14 Han bryter igenom mitt försvar gång på gång,
som en krigare stormar han mot mig.
16 Mitt ansikte är rödflammigt av gråt,+
jag har mörka skuggor* runt ögonen,
17 fastän mina händer aldrig gjort något ont
och min bön är uppriktig.*
18 Täck inte över mitt blod, du jord!+
Begrav inte mina rop!
19 Redan nu har jag ett vittne i himlen,
en som kan försvara mig i höjderna.