Inledning
DEN här studieutgåvan av Nya världens översättning av Den heliga skrift ger rika möjligheter till ökad och fördjupad bibelkunskap. Den innehåller parallellhänvisningar, en omfattande fotnotsapparat, ett register över ord och uttryck och ett tillägg. Vid utarbetandet av dessa hjälpmedel har modern datateknik varit till stor hjälp.
Bibeln har kallats det gudomliga biblioteket (latin: Bibliotheca Divina), och det är mycket lämpligt, för den består av 66 böcker som tidigt blev officiellt katalogiserade och räknade som kanoniska, det vill säga erkända som det inspirerade rättesnöret för religiös sanning. I stället för att använda de traditionella benämningarna ”Gamla testamentet” och ”Nya testamentet” för Bibelns två huvuddelar föredrar vi att tala om de 39 första böckerna som de hebreiska skrifterna och de 27 återstående som de kristna grekiska skrifterna. Dessa benämningar grundar sig på en rent språklig uppdelning och inte på någon förmodad uppdelning i testamenten eller förbund. (Jämför ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig” [si], sidorna 299–305, och Tillägg 7E.)
DE SPRÅK OCH TEXTER SOM BIBELN HAR ÖVERSATTS FRÅN
Bibeln skrevs ursprungligen på hebreiska, arameiska (ett språk som är besläktat med hebreiskan) och koinégrekiska (koinẹ̄), ett slags allmängrekiska.
DEN HEBREISKA TEXTEN: Den första engelska utgåvan (1953–1960) av New World Translation of the Hebrew Scriptures är grundad på den masoretiska bibelhandskrift som kallas Codex Leningradensis B 19A (förvaras i Sankt Petersburg), sådan som den föreligger i tryck i Rudolf Kittels Biblia Hebraica (BHK), sjunde, åttonde och nionde upplagorna (1951–1955). När man utarbetade fotnotsapparaten till den här studieutgåvan (på engelska 1984), använde man 1977 års utgåva av samma verk, som kallas Biblia Hebraica Stuttgartensia (BHS). I fotnoterna är kursiverade ord som betecknas ”hebr.” transkriberade efter BHS.
Några avsnitt i Biblia Hebraica är egentligen avfattade på arameiska, men de är skrivna med hebreiska bokstäver. Transkriberade ord från dessa avsnitt betecknas ”aram.” Andra arameiska texter är angivna med sina respektive förkortningar.
DEN GREKISKA TEXTEN: Den första engelska utgåvan (1950) av New World Translation of the Christian Greek Scriptures är grundad på Westcott och Horts grekiska text (The New Testament in the Original Greek, första gången utgiven 1881). Men man har också tagit hänsyn till andra grekiska textutgåvor som har utarbetats av bland andra Bover, Merk och Nestle. I den föreliggande studieutgåvan har man dessutom gjort bruk av nyare textutgåvor, till exempel Nestle-Aland och UBS. Transkriberade ord från den grekiska delen av Bibeln, vilka betecknas ”grek.”, följer Westcott och Horts text som den är återgiven i The Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures (1969 och 1985). Transkriberade grekiska ord i fotnoterna till de hebreiska skrifterna betecknas också ”grek.”, vilket hänvisar till den grekiska Septuaginta (LXX) i en utgåva av A. Rahlfs, Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart 1935. Andra grekiska texter betecknas med sina respektive förkortningar.
DEN SYRISKA TEXTEN: Förkortningen ”syr.” betecknar ord som är transkriberade från den syriska Peshitta (Sy) i en utgåva av S. Lee, 1826, omtryckt (1979) av United Bible Societies, London. Andra syriska översättningar betecknas med sina respektive förkortningar.
DEN LATINSKA TEXTEN: Förkortningen ”lat.” betecknar ord som är hämtade från den latinska Vulgata (Vg). Den utgåva som har använts är Biblia Sacra iuxta Vulgatam Versionem, Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart 1983. Andra latinska översättningar betecknas med sina respektive förkortningar.
ÖVERSÄTTNINGEN TILL SVENSKA
PRINCIPER: Det mest framträdande draget i Nya världens översättning är att den låter Guds namn få sin rättmätiga plats i bibeltexten, nämligen genom att återge det med den traditionella formen ”Jehova” på 6973 ställen i de hebreiska skrifterna och på 237 ställen i de kristna grekiska skrifterna. Det här ämnet behandlas ingående i Tillägg 1A–1D.
I Nya världens översättning har man vinnlagt sig om att fånga den auktoritet, kraft, dynamik och omedelbarhet som präglar de ursprungliga hebreiska och grekiska skrifterna och att förmedla dessa framträdande drag på ett nutida och förståeligt språk. Detta har man sökt uppnå genom att översätta så ordagrant som möjligt i stället för att göra omskrivningar (parafraseringar) av texten, såvida inte en ordagrann återgivning skulle vara så främmande för nutida språkbruk att innebörden skulle bli fördunklad eller förvrängd. Även om den här översättningen ofta följer grundtexten mycket nära, låter den inte ordagrannheten gå före en klar förståelse av texten. För att en översättning skall vara exakt behöver man också inse att till och med små detaljer, till exempel bruket av bestämd eller obestämd artikel, kan ha avgörande betydelse för innebörden.
Man har undvikit att ta sig friheter med texten enbart i avsikt att korta ner den, och man har inte heller moderniserat uttryckssätten på bekostnad av texternas bildrikedom och österländska prägel, när en ordagrann återgivning av grundtexten ger god mening.
Stor möda har lagts ner på att göra översättningen så konsekvent som möjligt. Det betyder att man har försökt återge viktiga hebreiska och grekiska ord eller uttryck enhetligt, förutsatt att sammanhanget tillåter det. Detta har givetvis betytt en viss begränsning av ordvalet, men det är i gengäld en fördel vid jämförande studier, då man gör bruk av bibliska ordböcker och parallellhänvisningar.
Särskild omsorg har lagts ner på översättningen av de hebreiska och grekiska verben i syfte att återge den enkelhet, värme, egenart och kraftfullhet som kännetecknar grundtextens uttryckssätt. Man har strävat efter att bevara prägeln av hebreisk och grekisk forntid som utmärker de gamla skrifterna, sättet på vilket människor på den tiden tänkte, resonerade och talade, formen för deras språkliga umgänge osv. Läsaren kommer därför att träffa på en del hebreiska och grekiska idiom i texten, vilka är ordagrant återgivna. I andra fall framgår det av fotnoterna i den här studieutgåvan hur några uttryck lyder rent bokstavligt.
Den hebreiska språkbyggnaden medger att bibeltexten på grundspråket ofta är kort och kärnfull. Men när man på svenska skall försöka återge det som ryms av handling och intensitet i de olika formerna av det hebreiska verbet, kan man inte alltid nöja sig med samma ordknapphet. På svenska kan man behöva använda flera ord för att uttrycka vad ett enskilt verb rymmer av liv, dramatik och bildrikedom, förutom den synvinkel som skribenten har haft beträffande tid och plats. Se för övrigt Tillägg 3C.
Något liknande gäller för de grekiska verben, till exempel när man i översättningen vill visa att imperfektum betecknar en fortskridande handling och att ett particip betecknar en pågående handling.
Observera att några av grundspråkens ord används oöversatta på svenska, till exempel ”Sheol”, ”Hades”, ”Gehenna”, ”amen”, ”manna” och ”Messias”.
KAPITEL- OCH VERSINDELNING: Kapitel- och versindelningen följer indelningen i New World Translation of the Holy Scriptures. Därför har Nya världens översättning på en del ställen en annan kapitel- och versindelning än den i andra svenska översättningar. I ett flertal psalmer skiljer sig till exempel versindelningen på grund av att överskrifterna inte har versnummer i Nya världens översättning. En överskrift till en psalm anges som vers 0 i parallellhänvisningarna.
PROSATEXTER OCH POETISKA TEXTER: Prosatexter har inte indrag för varje vers, utan är indelade i logiska avsnitt, så att läsaren kan få en bättre överblick över textens innehåll och uppbyggnad. De poetiska texterna, till exempel Psalmerna, är uppställda i versrader. När det gäller poetiska texter som är uppbyggda efter det hebreiska alfabetet, är varje strof, som består av ett varierande antal versrader, försedd med den hebreiska bokstav som inleder varje rad i strofen. (Se Psalm 119.)
EGENNAMN: Betoningen av vissa egennamn och några få andra ord markeras med en punkt under vokalen i den stavelse där det rekommenderas att betoningen skall ligga, till exempel ”Isẹbel”, ”Darịus” och ”Filẹmon”. När det gäller tvåstaviga namn ligger betoningen vanligtvis på första stavelsen, och dessa namn är i allmänhet inte försedda med betoningspunkt. Om betoningen ligger på en diftong (förening av två vokalljud) anges detta med en punkt under och mellan de två vokalerna, till exempel ”Betsaida”. Dubbeltecknad vokal som skall betonas är markerad med en punkt under och mellan vokalerna, till exempel ”Beelsebub”. Vid fastställande av namnens uttal har hänsyn tagits till svenska uttalsregler, till namnens form på grundspråket, till vad svenska uppslagsverk anger samt till eventuellt hävdvunnet uttal.
KOLUMNTITLAR: Dessa korta beskrivningar av vad som står på varje sida ger möjlighet att snabbt överblicka innehållet i de enskilda bibelböckerna, så att läsaren lätt kan finna en viss skildring i Bibeln som han söker.
TEXT INOM HAKPARENTES: Ord som finns med i grundtexten men som anses vara tillägg, s.k. interpolationer, har satts inom hakparentes. (Se Matteus 16:2, 3; Lukas 23:34.) På följande ställen används hakparentes för att markera ett förklarande tillägg som inte finns i grundtexten: 1 Moseboken 6:16; 1 Samuelsboken 13:1; 1 Kungaboken 7:31 och Matteus 18:24.
SÄRSKILDA HJÄLPMEDEL I STUDIEUTGÅVAN
REGISTER ÖVER ORD OCH UTTRYCK: På sidorna 1588–1663 finns ett urval av omkring 4 000 ord i Bibeln med hänvisning till över 20 000 bibelställen.
REGISTER TILL FOTNOTERNA: På sidorna 1664–1675 finns ett register över ord och ämnen som förekommer i fotnoter och kolumntitlar eller som blir belysta i de bibelställen som det hänvisas till.
TILLÄGG: Artiklarna är ordnade ämnesvis på ett sådant sätt att stoffet kan vara till hjälp när grundläggande läror och andra ämnen som gäller Bibeln skall förklaras. Varje artikel är försedd med en siffra och en bokstav (till exempel 1A, 1B, 2A, 2B, 2C). Siffrorna 1 till 9 anger huvudämnen, och bokstäverna A, B, C osv. anger underordnade ämnen. På de sista sidorna i tillägget finns det tabeller över mynt, vikt och mått, ett schema över Bibelns kalendermånader samt kartor och andra geografiska upplysningar. Allt detta kan hjälpa läsaren att bedriva ett mera detaljerat och grundligt studium av Den heliga skrift och att bli bättre rustad att försvara dess sannfärdighet. (1 Petrus 3:15)
PARALLELLHÄNVISNINGAR: Den här bibelutgåvan innehåller mer än 125 000 parallellhänvisningar. Dessa hänvisningar från ett bibelställe till ett annat, eller till flera andra bibelställen, visar att nästan varje upplysning i Bibeln styrks av uttalanden av minst två vittnen. När man noggrant jämför de bibelställen som det hänvisas till och granskar de fotnoter som är förbundna med dem, står det klart att det råder fullständig inre överensstämmelse mellan Bibelns 66 böcker, och det bekräftar att de utgör en enda bok som är inspirerad av Gud.
Parallellhänvisningarna finner man i mittspalten, och där används förkortningar för namnen på Bibelns böcker (se sidan 5). Ibland kan det finnas så många hänvisningar på en sida att de inte ryms i mittspalten, och då har utrymme för dem beretts nertill under den högra textspalten på samma sida. I listan med hänvisningar anges var en ny spalt och ett nytt kapitel börjar. I bibeltexten finns bokstavsmarkeringar i alfabetisk ordning som hänvisar läsaren till bibelställena i mittspalten.
När en parallellhänvisning följs av ”LXX”, hänvisas det till ett citat från Septuaginta (LXX), och ytterligare upplysningar finner man då i fotnoten till den vers som det hänvisas till. Till texten i Romarna 9:17 finns exempelvis en hänvisning till 2 Moseboken 9:16, LXX.
Med hjälp av parallellhänvisningarna kan man finna parallella tankar, händelser och berättelser, biografiska och geografiska upplysningar, uttalanden om bibliska profetiors uppfyllelse som görs i Bibelns egen skildring, direkta citat av fraser, uttryck och hela verser från andra delar av Bibeln, liksom sambandet mellan profetiska förebilder i lagförbundet och deras uppfyllelse enligt de kristna grekiska skrifterna. Allt detta ger en stor mängd bibelkunskap.
FOTNOTER: Ett annat framträdande drag är de mer än 12 000 fotnoterna, som innehåller en mängd upplysningar, i synnerhet av texthistorisk och språklig art. Man har vinnlagt sig om att lägga fram de här upplysningarna på ett så enkelt sätt som möjligt. Fotnoterna hjälper ofta läsaren att inse att Bibelns tre grundspråk, hebreiska, arameiska och grekiska, är i samklang med varandra.
Fotnoterna visar i detalj vilket textunderlag som Nya världens översättning vilar på, eftersom de upplyser om vilka bibelhandskrifter och tidiga översättningar som stöder den läsart man har valt. I fotnoterna ges också alternativa svenska översättningar av ord och uttryck i grundtexten. I viss utsträckning ger fotnoterna också upplysning om alternativa läsarter enligt andra handskrifter och tidiga översättningar.
Även om översättningen i huvudsak är ordagrann, innehåller många fotnoter återgivningar som kastar ytterligare ljus över grundtexten genom att redovisa 1) antingen en vidgad eller en mer specifik innebörd, 2) den etymologiska bakgrunden eller 3) erkända lexikons definitioner av ett ord eller ett uttryck.
Fotnoterna innehåller således snarare en textkritisk fotnotsapparat till översättningen än en bibelkommentar. Men de ger också nyttiga upplysningar av mindre teknisk art.
Klarläggande upplysningar ges om grundläggande bibliska ord och uttryck, sådana som ”själ”, ”Sheol”, ”lösen”, ”uppståndelse”, ”försoning”, ”Gud”, ”Kristus”, ”kungarike” och ”tusenårsrike”. Läsaren får sin uppmärksamhet riktad på variationer i hebreiska, grekiska och latinska återgivningar (avvikelser i versindelningen inbegripna), språkliga skiljaktigheter, lånord från icke-hebreiska språk och intressanta randanmärkningar till texten i olika handskrifter.
Något som bidrar till en ökad förståelse av vissa bibelställen är att fotnoterna innehåller alternativa återgivningar, upplysningar om ords innebörd och om skälen till att vissa läsarter har föredragits framför lydelsen i de hebreiska eller grekiska huvudtexterna. Vidare ger fotnoterna värdefulla upplysningar om innebörden i namnen på Bibelns böcker och i person- och ortnamn, liksom om geografiska förhållanden. Uppgifter om penningbelopp, om vikt och mått samt om kalenderåret omvandlas till vad de motsvarar i våra dagar. (Se Tillägg 8A, 8B.)
I fotnotsapparaten ges underlaget för återinförandet av Guds namn på ett stort antal ställen i texten. Titlar och beskrivande benämningar på Jehova Gud ägnas särskild uppmärksamhet. Bibelns vetenskapliga exakthet blir belyst, bland annat genom uppgifter som reder ut skenbara motsägelser. Vidare ges nyttiga upplysningar i förbindelse med Bibelns kronologi. Andra uppgifter hjälper till att förklara bibliska uttryck beträffande moraliskt uppförande, helig tjänst, förkunnarverksamhet och organisation. Fotnoterna är också till hjälp genom att framhålla skillnaden mellan begreppen ”Herren Jehova” och ”Herren Jesus”.
För att framhäva karakteristiska uttryckssätt som används på Bibelns grundspråk kommenterar fotnoterna helt kort sådant som kompositionsform, stilfigurer, ordlekar, idiom, metaforer och eufemismer. Grammatiska upplysningar om substantivens genus, numerus och kasus och om verbens olika former gäller grundspråken och inte den svenska översättningen.
I fotnoterna används i regel parentes omkring ord eller uttryck som utgör alternativ till det ord eller den fras som står närmast före parentesen. Hakparentes används omkring förklarande eller kompletterande tillägg. När en återgivning betecknas som ”ordagr.”, har hakparentes använts för att markera ord som det inte finns någon direkt motsvarighet till i grundtexten men som har tagits med för sammanhangets skull.
Att det finns en fotnot till ett ord eller en fras i texten anges genom en symbol omedelbart efter ordet eller frasen som fotnoten hör till. Fotnoten, som står nedanför spalten med bibeltext, föregås av versnumret i halvfet stil och är försedd med samma symbol som den i texten. Om det finns flera fotnoter till samma vers, används följande symboler i ordningsföljd: *, #, *, *, *, *.
TRANSKRIBERINGAR: De många hebreiska, arameiska, grekiska och syriska orden i fotnoterna är transkriberade, det vill säga omskrivna till ett annat alfabet, i det här fallet det latinska. Dessa omskrivningar anger ungefärligen det ursprungliga uttalet. Betoningen anges med en punkt under vokalen i den stavelse där betoningen skall ligga. Eftersom man i gamla bibelhandskrifter inte skilde på stora och små bokstäver, är det endast för att underlätta för den nutida läsaren som stora bokstäver används i transkriberingarna.
Många hebreiska ord består av ett huvudord kombinerat med prefix (förled) och suffix (efterled), som tillsammans motsvarar en hel ordgrupp på svenska. När ett sådant ord transkriberas, framhävs huvudordet med halvfet kursiverad stil, och det motsvarande huvudordet i fotnotens svenska översättning framhävs med halvfet (icke-kursiverad) stil, så att man tydligt kan se vilka ord som motsvarar varandra. Det här systemet med mager och halvfet stil gäller också för uttryck med grekiska, syriska och latinska ord. Exempel:
1 Moseboken 23:8*: Ordagr.: ”[Om det är] med er själ”; det hebr. ordet för ”själ” står i sing. och används här i kollektiv betydelse. Hebr.: ’eth-nafshekhẹm; grek.: tēi psykhēi hymọ̄n.
Markus 10:30*: El.: ”och i ... tidsåldern”. Grek.: kai en tōi aiọ̄ni; J17,22(hebr.): uva‛ōlạm.
Transkriberingar med en och samma stil motsvarar helt det ord eller det uttryck som fotnoten hör till. Vidare avser transkriberingarna de ord som är anförda men inte de som är utelämnade och markerade med tre punkter (...) eller de som har lagts till inom hakparentes för att underlätta förståelsen. För ytterligare upplysningar om prefix och suffix, se Tillägg 3B.
BIBLIOGRAFISKA FÖRKORTNINGAR OCH TECKEN
I fotnoterna och tillägget hänvisas det till många textvittnen i form av bibelhandskrifter och tidiga översättningar samt till tryckta textutgåvor, översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska och nyare normgivande referensverk. Här följer en förteckning över de bibliografiska förkortningar och tecken som används.
א (’Ạlef) Codex Sinaiticus, grek., 300-talet v.t., British Museum, hebr. skr., grek. skr.
Δ Codex Sangallensis, grek., 400-talet v.t., Sankt Gallen, evangelierna.
Θ Codex Coridethianus, grek., omkr. 800-talet v.t., Tbilisi (utgåva: G. Beermann, C. Gregory, Die Koridethi Evangelien Θ 038 herausgegeben, Leipzig 1913), evangelierna.
A Codex Alexandrinus, grek., 400-talet v.t., British Museum, hebr. skr., grek. skr.
Al Aleppokodexen, hebr., omkr. 930 v.t., Israel, hebr. skr.
Aq Aquilas grekiska översättning av hebr. skr., 100-talet v.t.
Arm Armeniska översättningen, 400-talet v.t., hebr. skr., grek. skr.
B Codex Vaticanus (hs 1209), grek., 300-talet v.t., Vatikanstaden, hebr. skr., grek. skr.
Bauer Walter Bauer: Griechisch-Deutsches Wörterbuch zu den Schriften des Neuen Testaments und der übrigen urchristlichen Literatur, omarbetat nytryck av 5:e uppl., Berlin och New York 1971. A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature, 2:a engelska uppl. av F. W. Gingrich och F. W. Danker, Chicago och London 1979.
BDB Francis Brown, S. R. Driver, Charles A. Briggs: A Hebrew and English Lexicon of the Old Testament, Oxford 1906; nytryck 1980.
BHK תורה נביאים וכתובים, Biblia Hebraica, utgiven av Rudolf Kittel, med den masoretiska texten bearbetad av Paul Kahle, 7:e uppl. utökad och förbättrad av A. Alt och O. Eissfeldt, 7:e–9:e uppl., Stuttgart 1951–1955, hebr. skr.
BHS תורה נביאים וכתובים, Biblia Hebraica Stuttgartensia, utgiven av K. Elliger och W. Rudolph, med den masoretiska texten bearbetad av H. P. Rüger, masora av G. E. Weil, Stuttgart 1967/1977, hebr. skr.
C Codex Ephraemi Syri rescriptus, grek., 400-talet v.t., Paris, hebr. skr., grek. skr.
Ca Codex prophetarum Cairensis (Kairokodexen), hebr., 895 v.t., Kairo, hebr. skr.
D Codex Bezae Cantabrigiensis, grek. och lat., 400-talet v.t., Cambridge, grek. skr. och Codex Claromontanus, grek. och lat., 500-talet v.t., Paris, grek. skr.
E Codex Basilensis, grek., 700-talet v.t., Basel, evangelierna.
EWNT Exegetisches Wörterbuch zum Neuen Testament, utgiven av Horst Balz och Gerhard Schneider, Stuttgart 1978–1983.
GB Wilhelm Gesenius, Frants Buhl: Hebräisches und aramäisches Handwörterbuch über das Alte Testament, 17:e uppl., 1915; oförändrat nytryck, Berlin/Göttingen/Heidelberg 1962.
Gins. Christian David Ginsburg: תורה נביאים וכתובים, The Old Testament, Massoretico-Critical Text of the Hebrew Bible, London 1926.
Gins.Int Christian David Ginsburg: Introduction to the Massoretico-Critical Edition of the Hebrew Bible, London 1897; nytryck, New York 1966.
Gins.Mas Christian David Ginsburg: The Massorah, 1897–1905; nytryck, New York 1975.
GK Wilhelm Gesenius: Hebräische Grammatik, helt omarbetad av E. Kautzsch, 28:e uppl., Leipzig 1909; nytryck, Hildesheim/New York 1977. Gesenius’ Hebrew Grammar, engelsk utgåva av E. Kautzsch och A. E. Cowley, Oxford 1910.
HAL Ludwig Koehler, Walter Baumgartner: Hebräisches und aramäisches Lexikon zum Alten Testament, 3:e uppl., nybearbetad av W. Baumgartner och J. J. Stamm, Leiden (Nederländerna) 1967–1995. Jfr KBL.
Int The Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures, Watch Tower Bible and Tract Society, Brooklyn, New York, 1985 års utgåva, en mellanradig (interlineär) översättning ord för ord från grekiska till engelska. Jfr WH.
it Insight on the Scriptures, Watch Tower Bible and Tract Society, Brooklyn, New York 1988.
It Vetus Latina (Itala, gammallatinska översättningar), 100-talet–300-talet v.t., hebr. skr., grek. skr. (utgåva: Pierre Sabatier, Bibliorum Sacrorum latinae versiones antiquae seu vetus italica, 1739–1749).
ItLg Codex Gothicus Legionensis, Vulgatabibel med gammallatinska läsarter i marginalen, 600-talet v.t., León (Spanien), hebr. skr.
Iths c Codex Colbertinus, lat., 1100- el. 1200-talet v.t., Paris, grek. skr.
Iths l Codex Rehdigeranus, lat., 700-talet v.t., Berlin, grek. skr.
J1 בשורת מתי, Euangelium Hebraicum Matthaei (Matteusevangeliet, hebr.), utgiven av Jean du Tillet, med latinsk översättning av J. Mercier, Paris 1555.
J2 Shem-Tob ben Isaac ibn Shaprut: ’Ẹven bọchan (”En prövad sten”), 1385, med Matteusevangeliet (hebr.) som särskilt kapitel (utgåva: The Gospel of Matthew According to a Primitive Hebrew Text, utgiven av George Howard, Macon, Georgia [USA] 1987).
J3 Sebastian Münster: תורת המשיח, Euangelium secundum Matthæum in lingua hebraica cum uersione latina (Matteusevangeliet, hebr. och lat.), Basel 1537; תורת המשיח, Euangelium secundum Matthæum in lingua Hebraica ... Vna cum Epistola D. Pauli ad Hebræos Hebraicè & Latinè (Hebréerbrevet, hebr. och lat.), Basel 1557.
J4 Johannes Quinquarboreus: תורת המשיח ... כפי מתי המבשר, Sanctum Domini nostri Jesu Christi Hebraicum Evangelium secundum Matthæum (Matteusevangeliet, hebr.), Paris 1551.
J5 Fridericum Petri: ʹבשורת הקרואות שנה בשנה וכו, Euangelia anniuersaria, quæ Dominicis diebus, & in Sanctorum festis leguntur (liturgiska evangelier, hebr.), Wittenberg 1573.
J6 Johannis Clajus: Euangelia anniversaria dierum dominicorum et praecipuorum festorum, vna cum perioche et summaria singulorum expositione erudita; Germanicè, Latinè, Graecè, & Ebraicè (liturgiska evangelier, tyska, lat., grek. och hebr.), Leipzig 1576.
J7 Elias Hutter: Novum Testamentum Dn̄i: Nr̄i: Iesu. Christi, Syriacè, Ebraicè, Græcè, Latinè, Germanicè, Bohemicè, Italicè, Hispanicè, Gallicè, Anglicè, Danicè, Polonicè (grek. skr. på 12 språk, inklusive hebr.), Nürnberg 1599–1600.
J8 William Robertson: תורת יהוה חדשה, ... Lex Dei summi nova; atque haec est, Novum Domini nostri Jesu Christi Testamentum sacro-sanctum (grek. skr., hebr.), London 1661.
J9 Giovanni Battista Jona: ʹארבעה אבני הגיליוגים מהתורה החדשה וכו, Quatuor Euangelia Noui Testamenti ex Latino in Hebraicum (evangelierna, hebr. och lat.), Rom 1668.
J10 Richard Caddick: The New Testament ... in Hebrew and English, bd I–III: Matteusevangeliet till 1 Korinthierbrevet, hebr., London 1798–1805.
J11 Thomas Fry m.fl.: ברית חדשה על פי משיח (grek. skr., hebr.), London 1817.
J12 William Greenfield: ספר הברית החדשה, The Testament of Our Lord and Saviour Jesus Christ (grek. skr., hebr.), London 1831.
J13 A. McCaul, M. S. Alexander, J. C. Reichardt, S. Hoga: ברית חדשה על פי המשיח (grek. skr., hebr.), London 1838.
J14 Johann Christian Reichardt: ספר ברית חדשה על פי המשיח (grek. skr., hebr.), London 1846.
J15 Johann Heinrich Raphael Biesenthal: Kommentarreihe zu den Büchern Lukas (Berlin 1855), Apostelgeschichte (Berlin 1867), Römer (Berlin 1853), Hebräer (Berlin 1858); separata kommentarer till Lukasevangeliet, Apostlagärningarna, Romarbrevet och Hebréerbrevet, med bibeltexten på hebr.
J16 J. C. Reichardt, J. H. R. Biesenthal: הברית החדשה על פי המשיח עם נקודות וטעמים (grek. skr., hebr.), London 1866.
J17 Franz Delitzsch: ספרי הברית החדשה (grek. skr., hebr.), London, 1981 års utgåva.
J18 Isaac Salkinson, Christian David Ginsburg: הברית החדשה (grek. skr., hebr.), London 1891.
J19 Moshe I. Ben Maeir: הבשורה הטובה על־פי יוחנן (Johannesevangeliet, hebr.), Denver (USA) 1957.
J20 William F. Moulton, Alfred S. Geden, H. K. Moulton: A Concordance to the Greek Testament, 5:e uppl., Edinburgh 1978.
J21 Benjamin Wilson: The Emphatic Diaglott (en mellanradig grekisk-engelsk översättning), New York 1864; nytryck: Watch Tower Bible and Tract Society, Brooklyn, New York 1942.
J22 ספרי הברית החדשה (grek. skr., hebr.), United Bible Societies, Jerusalem 1979.
J23 J. Bauchet och D. Kinnereth (Arteaga): הברית החדשה (grek. skr., hebr.), Rom 1975.
J24 Herman Heinfetter: A Literal Translation of the New Testament ... From the Text of the Vatican Manuscript, London 1863.
J25 W. G. Rutherford: St. Paul’s Epistle to the Romans, London 1900.
J26 Anton Margaritha: Psalterivm Hebraicvm (Psalmerna och Matteus 1:1–3:6), hebr., Leipzig 1533.
J27 Dominikus von Brentano: Die heilige Schrift des neuen Testaments, 3:e uppl., Wien och Prag 1796.
J28 The New Covenant Commonly Called The New Testament—Peshitta Aramaic Text With a Hebrew Translation, utgiven av The Bible Society, Jerusalem 1986.
JThS Journal of Theological Studies, Clarendon, Oxford.
KBL Ludwig Koehler, Walter Baumgartner: Lexicon in Veteris Testamenti Libros, 1:a och 2:a uppl., Leiden (Nederländerna) 1953 och 1958. Jfr HAL.
L Codex Leningradensis (Leningradkodexen) B 19A (hebr. skr., hebr.), 1008 v.t., det statliga allmänna biblioteket, Saltykov-Sjtjedrinbiblioteket, i Sankt Petersburg.
LSJ Henry George Liddell, Robert Scott: A Greek-English Lexicon, reviderad av Henry Stuart Jones, Oxford 1968.
Luther, 1522 Martin Luther: Das Newe Testament Deutzsch (septembertestamentet), Wittenberg 1522.
Luther, 1534 Martin Luther: Biblia / das ist / die gantze Heilige Schrifft Deudsch, Wittenberg 1534.
LXX Septuaginta (hebr. skr., grek.), ursprungligen från 200- och 100-talen f.v.t. (utgåva: Alfred Rahlfs, Septuaginta Id est Vetus Testamentum graece iuxta LXX interpretes, Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart 1935).
LXXא Jfr א.
LXXA Jfr A.
LXXB Jfr B.
LXX Bagster The Septuagint (grek. och med en engelsk översättning av sir Lancelot Brenton, S. Bagster & Sons, London 1851; nytryck: Zondervan 1980), hebr. skr.
LXXGö Septuaginta. Vetus Testamentum Graecum Auctoritate Academiae Scientiarum Gottingensis editum, Göttingen 1931–.
LXXLagarde Septuaginta (utgåva: Paul de Lagarde, Librorum Veteris Testamenti canonicorum pars prior graece, Göttingen 1883).
LXXLukianos Lukianos recension av Septuaginta, 300-talet v.t., hebr. skr.
LXXThomson The Septuagint, översatt till engelska av Charles Thomson 1808 (utgåva: Pells, London 1904), hebr. skr.
M Masoretiska texten, hebr. och aram., enl. Codex Leningradensis B 19A, tryckt i BHK och BHS.
M marginal Masoreternas kommentarer i marginalen (masora).
N Codex Purpureus, grek., 500-talet v.t., Sankt Petersburg (utgåva: H. Cronin, Codex Purpureus Petropolitanus; The text of codex N of the Gospels edited with an introduction and an appendix, Cambridge 1899), evangelierna.
Nestle-Aland Novum Testamentum Graece, utgiven av Kurt Aland, Matthew Black, Carlo M. Martini, Bruce M. Metzger och Allen Wikgren, 26:e uppl. (7:e, reviderade tryckningen), Stuttgart 1983.
NV Nya världens översättning av Den heliga skrift (översatt från New World Translation of the Holy Scriptures), Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet, Arboga, 2003 års reviderade uppl.
P45 Papyrus Chester Beatty I, grek., 200-talet v.t., Dublin, grek. skr.
P46 Papyrus Chester Beatty II, grek., omkr. 200 v.t., Dublin och Ann Arbor (USA), grek. skr.
P47 Papyrus Chester Beatty III, grek., 200-talet v.t., Dublin, grek. skr.
P66 Papyrus Bodmer II, grek., omkr. 200 v.t., Genève, grek. skr.
P74 Papyrus Bodmer XVII, grek., 600-talet v.t., Genève, grek. skr.
P75 Papyrus Bodmer XIV, XV, grek., omkr. 200 v.t., Genève, grek. skr.
Passow Franz Passow: Grekiskt och svenskt lexicon, översättning från tyskan av G. W. Gumaelius, Örebro 1841.
1QIsa Jesajarulle a, funnen 1947 i Qumran (grotta 1) vid Döda havet, förvaras i Jerusalem (utgåva: Millar Burrows, The Dead Sea Scrolls of St. Mark’s Monastery, bd 1, New Haven [USA] 1950).
4QDeutq Fragment av papyrusrulle av 5 Moseboken, funnet i Qumran (grotta 4) vid Döda havet, förvaras i Jerusalem.
Sam Samaritanska Pentateuken, ursprungligen från omkr. 300-talet f.v.t. (utgåva: August Freiherr von Gall, Der hebräische Pentateuch der Samaritaner, Giessen 1918; nytryck, Berlin 1966).
si ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig”, Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet, Arboga, 1995 års reviderade uppl.
Sy, Syp Peshitta, syr., ursprungligen från 400-talet v.t. (utgåva: S. Lee, London 1826; nytryck: United Bible Societies, London 1979).
Syc Codex Syrus Curetonianus (Curetonsyrern), ursprungligen från 400-talet v.t. (utgåva: F. Crawford Burkitt, The Curetonian Version of the Four Gospels, bd 1, Cambridge 1904).
Syh Philoxeniana, Heraclensis, 500- och 600-talen v.t., grek. skr. (utgåva: Joseph White, Sacrorum Evangeliorum versio Syriaca Philoxeniana, bd 1, Oxford 1778; Actuum Apostolorum et Epistolarum tam Catholicarum quam Paulinarum versio Syriaca Philoxeniana cum interpretatione et annotationibus, bd 2, Oxford 1799–1803.
SyHexaplaris Syro-Hexaplaris, 600-talet v.t., British Museum, hebr. skr.
Syhi Den syro-palestinska översättningen (Hierosolymitanum), 500-talet v.t., grek. skr. (utgåva: A. Smith Lewis, M. Dunlop Gibson, The Palestinian Syriac Lectionary of the Gospels, London 1899).
Sys Codex Syrus Sinaiticus (Sinaisyrern), 300- el. 400-talet v.t. (utgåva: Agnes Smith Lewis, The Old Syriac Gospels, or Evangelion da-mepharreshê, London 1910).
Sym Symmachos (Symmakus) grekiska översättning av hebr. skr., omkr. 200 v.t.
T Targumen eller targumerna, mer eller mindre fria översättningar till arameiska av delar av hebr. skr. I synnerhet babyloniska. Utgåva: Alexander Sperber, The Bible in Aramaic, Leiden (Nederländerna), bd I 1959 (Moseböckerna enl. Targum Onkelos), bd II 1959 (de tidiga profeterna enl. Targum Jonathan), bd III 1962 (de senare profeterna enl. Targum Jonathan).
TJ Jerushalmi I (Pseudo-Jonathan), Moseböckerna, palestinsk, nära Targum Onkelos, med Midrash-utläggningar (utgåva: Moses Ginsburger, Pseudo-Jonathan, Berlin 1903; nytryck, Hildesheim 1971); eller Jerushalmi II (Fragmenttargumen), Midrash-utläggningar till enskilda verser i Moseböckerna, palestinsk (utgåva: Moses Ginsburger, Das Fragmententhargum, Berlin 1899); eller Targum Jonathan, babylonisk (se ovan under T).
TLagarde Targumutgåva av Paul de Lagarde (1872 och 1873), hebr. skr.
TO Targum Onkelos, babylonisk (se ovan under T).
TP Codex Neofiti 1, palestinsk targum, Moseböckerna (utgåva: A. Díez Macho, Neophyti 1 Targum Palestinense Ms de la Biblioteca Vaticana, bd 1–5, Madrid och Barcelona 1968–1978).
TBNT Lothar Coenen, Erich Beyreuther, Hans Bietenhard: Theologisches Begriffslexikon zum Neuen Testament, 7:e uppl., Wuppertal 1986.
TDNT Theological Dictionary of the New Testament (engelsk utgåva av TWNT), Eerdmans Publishing Company, Grand Rapids (USA) 1964–1976.
Th Theodotions grekiska översättning av hebr. skr., 100-talet v.t.
THAT Theologisches Handwörterbuch zum Alten Testament, utgiven av Ernst Jenni i samarbete med Claus Westermann, 3:e bearbetade uppl., München/Zürich 1978/1979.
TR Robert Estienne (latiniserat: Stephanus): ΤΗΣ ΚΑΙΝΗΣ ΔΙΑΘΗΚΗΣ ἍΠΑΝΤΑ ΕΥΑΓΓΕΛΙΟΝ ... ΠΡΆΞΕΙΣ ΤΩΝ ᾿ΑΠΟΣΤΌΛΩΝ, Nouum IESV Christi D.N. Testamentum, Paris 1550, lat., Textus receptus, grek. skr.
TWAT Theologisches Wörterbuch zum Alten Testament, utgiven av G. Johannes Botterweck, Helmer Ringgren och Heinz-Josef Fabry, Stuttgart 1970–.
TWNT Theologisches Wörterbuch zum Neuen Testament, utgiven av Gerhard Kittel och Gerhard Friedrich, Stuttgart 1933–1979.
UBS The Greek New Testament, utgiven av Kurt Aland, Matthew Black, Carlo M. Martini, Bruce M. Metzger och Allen Wikgren, 3:e uppl., United Bible Societies, London 1983.
Vg Vulgata, översättning av hebr. skr. och grek. skr. till latin av Hieronymus, omkr. 400 v.t. (utgåva: Robert Weber m.fl., Biblia Sacra iuxta Vulgatam Versionem, 3:e uppl., Stuttgart 1983).
Vg(iuxta Hebr) Vulgata, översatt efter hebr. texten.
Vg(iuxta LXX) Vulgata, översatt efter LXX.
Vgc Vulgata, Editio Clementina (reviderad lat. text), Rom 1592 (utgåva: Alberto Colunga, Lorenzo Turrado, Biblia Sacra iuxta Vulgatam Clementinam, 6:e uppl., Madrid 1977, eller S. Bagster & Sons, London 1977).
Vgs Vulgata, Editio Sixtina (reviderad lat. text), Rom 1590.
Vgww J. Wordsworth och H. J. White: Novum Testamentum Latine secundum editionem Sancti Hieronymi ad Codicum Manuscriptorum Fidem, Oxford 1911.
VT Vetus Testamentum, Leiden (Nederländerna).
W Codex Freerianus (Codex Washingtonianus I), grek., 400-talet v.t., Washington D.C., evangelierna.
WH Brooke Foss Westcott, Fenton John Anthony Hort: The New Testament in the Original Greek, London 1881; nytryck, Graz (Österrike) 1974 (grek. texten som nytryck också i Int).
Würthw. Ernst Würthwein: Der Text des Alten Testaments, 5:e uppl., Stuttgart 1988.
X Codex Monacensis, grek., 800- eller 900-talet v.t., München, evangelierna.
ZorellGrek Franciscus Zorell, Lexicon Graecum Novi Testamenti, 3:e uppl., Paris 1961.
ZorellHebr Franciscus Zorell, Lexicon Hebraicum Veteris Testamenti, Rom 1984.
* Läsart enl. den ursprungliga texten i en grek. hs.
c Läsart enl. en rättelse i en grek. hs.
ALLMÄNNA FÖRKORTNINGAR
ang. - angående
aram. - arameisk(a)
bd - band
cm - centimeter
dvs. - det vill säga
el. - eller
enl. - enligt
f. - och följande
fem. - femininum
f.v.t. - före den vanliga tideräkningen
g - gram
grek. - grekisk(a)
grek. skr. - grekiska skrifterna
GT - Gamla testamentet
hebr. - hebreisk(a)
hebr. skr. - hebreiska skrifterna
hs(s) - handskrift(er)
jfr - jämför
kap. - kapitel
kg - kilogram
km - kilometer
kr - kronor
l - liter
lat. - latin, latinsk
m - meter
mask. - maskulinum
m.fl. - med flera
m.m. - med mera
neutr. - neutrum
nr - nummer
NT - Nya testamentet
omkr. - omkring
ordagr. - ordagrant
osv. - och så vidare
§ - paragraf (avsnitt)
p.g.a. - på grund av
plur. - plural(is), flertal
sid. - sidan
sing. - singular(is), ental
sp. - spalt
sv. - svensk(a)
syr. - syrisk(a)
t.ex. - till exempel
uppl. - upplaga
v. - vers
v.t. - enligt den vanliga tideräkningen
årg. - årgång
årh. - århundrade
övers. - översättning(ar)
AVSLUTNING
Den stora mängd upplysningar som ges i den här studieutgåvan av Nya världens översättning kommer att hjälpa läsaren att förstå att Bibelns 66 böcker utgör ett sammanhängande helt, som har tillkommit genom inspiration av Gud och bildar grundstommen i sanningens rena ”språk”. (Sefanja 3:9) Genom att göra bruk av det här djupgående studiematerialet kan alla som uppriktigt ”skälver” för Jehovas heliga ord få uppleva att nya vyer öppnar sig för dem i deras förståelse av Bibeln. (Jesaja 66:2, 5) Det är vår önskan att alla läsare genom att göra fullt bruk av de många kompletterande upplysningarna i den här bibelutgåvan skall få hjälp att inhämta exakt kunskap om sanningen och i ännu högre grad kunna värdesätta att ”Guds ord är levande och utvecklar kraft”. (Hebréerna 4:12) Lyckliga är i sanning de som fortsätter att ta för sig av den rika andliga festmåltid som Jehova har berett med hjälp av sitt levande ord, Bibeln. (Matteus 5:3)