MARKUS
Studienoter – kapitel 10
Jordan och ... gränstrakterna mot Judeen: Avser tydligtvis Pereen, ett område öster om Jordan, särskilt den del av Pereen som gränsade mot Judeen. (Se studienot till Mt 19:1 och Tillägg A7, Karta 5.)
skilsmässointyg: Se studienot till Mt 19:7.
skapelsens början: Syftar tydligtvis på den tidpunkt då människan blev skapad. Jesus beskriver här hur Skaparen instiftade äktenskapet mellan en man och en kvinna, det som skulle utgöra grunden för det mänskliga samhället.
han: I vissa äldre handskrifter står det ”Gud”.
ett: Se studienot till Mt 19:5.
skiljer sig från sin hustru: Eller ”sänder bort sin hustru”. Jesus ord i Markus skildring måste förstås i ljuset av det mer utförliga uttalandet i Mt 19:9, som inbegriper orden ”av något annat skäl än sexuell omoral”. (Se studienot till Mt 5:32.) Det Markus skrev när han citerade Jesus är bara tillämpligt om grunden för skilsmässan är någon annan än att äktenskapspartnern har gjort sig skyldig till ”sexuell omoral” (grekiska: porneia).
begår äktenskapsbrott mot henne: Jesus tar här avstånd från den utbredda rabbinska läran att en man fick ”skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst”. (Mt 19:3, 9) Att en man kunde begå äktenskapsbrott mot sin hustru var en helt främmande tanke för de flesta judar. Deras rabbier lärde att en man aldrig kunde begå äktenskapsbrott mot sin hustru. Det var bara en kvinna som kunde vara otrogen. Jesus gav mannen och kvinnan samma moraliska förpliktelser, och på så sätt gav han också kvinnan värdighet och höjde hennes status.
om en kvinna skiljer sig från sin man: Med dessa ord erkänner Jesus kvinnans rätt till skilsmässa om hennes man är otrogen, något som tydligtvis inte var accepterat bland judarna på den tiden. Men Jesus menar att samma normer ska gälla både mannen och kvinnan i den kristna församlingen.
små barn: Barnen kan ha varit i olika åldrar, eftersom det grekiska ord som här har återgetts med ”små barn” inte bara används om nyfödda och småbarn (Mt 2:8; Lu 1:59), utan också om Jairos 12-åriga dotter (Mk 5:39–42). Men i parallellskildringen i Lu 18:15, som beskriver hur Jesus bemöter dessa barn, använder Lukas ett annat grekiskt ord, som bara kan avse mycket små barn, eller spädbarn. (Lu 1:41; 2:12)
som ett litet barn: Syftar på att ha lika goda egenskaper som små barn har. Det innefattar att vara ödmjuk, läraktig, tillitsfull och mottaglig. (Mt 18:5)
tog han barnen i sin famn: Det är bara Markus som nämner den här detaljen. Det grekiska ordet för ”ta i sin famn” förekommer bara här samt i Mk 9:36, och det kan också återges med ”omfamna”. Föräldrarna kom med sina barn för att Jesus ”skulle lägga händerna på dem”, så när han tog barnen i sin famn överträffade det föräldrarnas förväntningar. (Mk 10:13) Som det äldsta av åtminstone sju syskon förstod han vad små barn behöver. (Mt 13:55, 56) Det sägs till och med att Jesus välsignade dem. Det grekiska ord som används här är en starkare form av ordet för ”välsigna”, vilket kan antyda att Jesus välsignade barnen på ett varmt och omtänksamt sätt.
Gode lärare: Mannen använde tydligtvis orden ”Gode lärare” som en smickrande och formell titel, eftersom de religiösa ledarna vanligtvis krävde att bli ärade på det sättet. Jesus invände inte mot att man tilltalade honom som ”lärare” och ”herre” (Joh 13:13), men han gav all ära till sin Far.
Det finns bara en som är god, och det är Gud: Jesus erkänner här Jehova som den främsta normen för godhet, den ende som har rätten att avgöra vad som är gott och vad som är ont. När Adam och Eva gjorde uppror och åt av kunskapens träd, kunskapen om gott och ont, försökte de i själva verket ta sig den rätten. (1Mo 2:17; 3:4–6) Till skillnad från dem är Jesus ödmjuk och låter sin Far fastställa normerna för gott och ont. I sitt ord, Bibeln, har Gud visat och förklarat vad som är rätt. (Mk 10:19)
kände starkt för honom: Det är bara Markus som beskriver hur Jesus kände för den här unge styresmannen. (Mt 19:16–26; Lu 18:18–30) Det kan ha varit Petrus, som var en man med starka känslor, som hade berättat om hur Jesus kände vid det här tillfället. (Se ”Introduktion till Markus”.)
lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga: Jesus använder en hyperbol för att få fram en poäng. En man som fortsätter att sätta sin rikedom före sitt förhållande till Jehova skulle ha lika svårt att komma in i Guds rike som det skulle vara för en bokstavlig kamel att komma igenom ett nålsöga. Jesus menade inte att det är helt omöjligt för någon som är rik att ärva Guds rike, för han fortsatte: ”För Gud är allting möjligt.” (Mk 10:27)
till honom: En del handskrifter lyder: ”till varandra”.
i den kommande tiden: Eller ”i den kommande tidsåldern (eran)”. Det grekiska ordet aiọ̄n, som har grundbetydelsen ”tidsålder”, kan avse förhållanden och särskilda drag som kännetecknar en viss tidsålder, epok eller era. Jesus syftar här på den kommande tiden när Guds rike styr, då det har utlovats evigt liv. (Lu 18:29, 30; se Ordförklaringar under ”Världsordning”.)
på väg upp till Jerusalem: Jerusalem låg ca 750 m över havet, så det står ofta i Bibeln att folk gick ”upp” till Jerusalem. (Lu 2:22; Joh 2:13; Apg 11:2) Vid detta tillfälle hade Jesus och hans lärjungar varit i Jordandalen (se studienot till Mk 10:1), som har sin lägsta punkt ca 400 m under havsytan, och var på väg upp till Jerusalem, en vandring med en höjdskillnad på omkring 1 000 m.
spotta på honom: Att spotta på någon, kanske i ansiktet, var ett uttryck för djupt förakt, fientlighet eller vrede och var en förödmjukelse för den som blev drabbad. (4Mo 12:14; 5Mo 25:9) Jesus säger här att han skulle utsättas för detta, något som skulle uppfylla en profetia om Messias: ”Jag dolde inte mitt ansikte för spott och spe.” (Jes 50:6) Man spottade på Jesus när han stod inför Sanhedrin (Mk 14:65), och romerska soldater spottade på honom när han förhörts av Pilatus (Mk 15:19).
söner: I vissa handskrifter står det ”två söner”, men den kortare lydelsen har starkare stöd i handskrifterna.
Jakob och Johannes, Sebedeus söner, kom fram till Jesus: Enligt Matteus skildring var det Jakob och Johannes mamma som kom med en begäran till Jesus, men det var tydligtvis de två sönerna som låg bakom denna begäran. Detta bekräftas av det som står i Matteus skildring. Där sägs det att de tio andra lärjungarna blev ”arga på de två bröderna”, inte på deras mamma. (Mt 20:20–24; se studienoter till Mt 4:21; 20:20.)
en på din högra sida och en på din vänstra: Här är både den högra och den vänstra sidan förknippade med ära och myndighet, men den mest ärofulla platsen var alltid den högra. (Ps 110:1; Apg 7:55, 56; Rom 8:34; se studienot till Mt 25:33.)
dricka den bägare: Se studienot till Mt 20:22.
döpas med det dop som jag döps med: Eller ”bli nedsänkt med den nedsänkning som jag nu genomgår”. Jesus använder uttrycken ”dop” och ”bägare” synonymt. (Se studienot till Mt 20:22.) Detta dop pågick redan under hans tjänst. Men han blev fullständigt döpt till döden, nedsänkt i döden, när han avrättades på tortyrpålen den 14 nisan år 33 v.t. När han uppväcktes, eller restes upp, från döden fullbordades detta dop. (Rom 6:3, 4) Jesus dop till döden är något helt annat än hans vattendop. Hans vattendop ägde rum i början av hans tjänst, men då hade hans dop till döden bara börjat.
har makt över människorna: Eller ”härskar över människorna”, ”är herrar över människorna”. Det här grekiska uttrycket förekommer bara fyra gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Mt 20:25; Mk 10:42; 1Pe 5:3 samt Apg 19:16, där det översatts med ”övermannade”) Jesus ord fick åhörarna att tänka på det betungande romerska styret och den förtryckande herodianska dynastin. (Mt 2:16; Joh 11:48) Petrus förstod tydligtvis poängen, för senare skrev han att kristna äldste inte ska härska över andra, utan ta ledningen genom att vara goda föredömen. (1Pe 5:3) Ett besläktat verb används i Lu 22:25, där Jesus nämner en liknande tanke, och i 2Kor 1:24, där Paulus säger att kristna inte ska vara ”herrar över” sina medkristnas tro.
liv: Se studienot till Mt 20:28.
Jeriko: Se studienot till Mt 20:29.
en blind tiggare: I Mt 20:30 nämns två män vid detta tillfälle. I Markus och i Lu 18:35 nämns bara en blind man, tydligtvis för att rikta uppmärksamheten på Bartimeus, som bara namnges i Markus skildring.
från Nasaret: Eller ”nasarén”. Benämningen ”nasaré” användes om Jesus och senare även om hans efterföljare. (Apg 24:5) Många judar hette Jesus, och därför var det vanligt att man lade till något för att veta vem man syftade på. På Bibelns tid var det vanligt att man associerade människor med platsen de kom ifrån. (2Sa 3:2, 3; 17:27; 23:25–39; Nah 1:1; Apg 13:1; 21:29) Jesus växte upp i Nasaret i Galileen och bodde där större delen av sitt liv, så det var naturligt att man identifierade honom med hjälp av namnet på denna stad. Jesus blev kallad ”Jesus från Nasaret” av flera olika personer och i olika situationer. (Mk 1:23, 24; 10:46, 47; 14:66–69; 16:5, 6; Lu 24:13–19; Joh 18:1–7) Jesus godtog och använde själv detta namn. (Joh 18:5–8; Apg 22:6–8) På skylten som Pilatus lät sätta upp på tortyrpålen stod det på hebreiska, latin och grekiska: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung.” (Joh 19:19, 20) Från och med pingsten år 33 v.t. blev Jesus ofta omnämnd som ”nasarén” eller ”Jesus från Nasaret” av apostlarna och andra. (Apg 2:22; 3:6; 4:10; 6:14; 10:38; 26:9; se också studienot till Mt 2:23.)
Davids son: Bartimeus kallar Jesus ”Davids son”, vilket visar att han erkänner att Jesus är Messias. (Se studienoter till Mt 1:1, 6; 15:25.)
Lärare: Ordagrant ”Rabbouni”, ett semitiskt ord som betyder ”min lärare”. Det är möjligt att ”rabbouni” ursprungligen var en tilltalsform som förmedlade större respekt eller värme än ”rabbi” (”lärare”). (Joh 1:38) Men när Johannes skrev sitt evangelium hade kanske ändelsen ”-i” (som står för possessivt pronomen i första person, ”min”) mist sin speciella betydelse i titeln, eftersom Johannes översatte ordet med enbart ”lärare”. (Joh 20:16)