LUKAS
Studienoter – kapitel 24
första dagen i veckan: Se studienot till Mt 28:1.
graven: Eller ”minnesgraven”. (Se studienot till Mt 27:60.)
kryddorna de hade gjort i ordning: Se studienot till Mk 16:1.
stenen: Se studienot till Mk 15:46.
Herren Jesus: Dessa ord saknas i en del handskrifter, men den längre lydelsen har starkt stöd i tidiga, ansedda handskrifter. (Läs mer om hur gamla handskrifter används för att fastställa den grekiska texten i Tillägg A3.)
två män ... i strålande kläder: Detta syftar på änglar. (Jämför Lu 24:23.) I Apg 1:10 omtalas änglar som ”män i vita kläder”.
Han är inte här, för han har blivit uppväckt: Dessa ord finns inte med i en del handskrifter, men de har starkt stöd i tidiga, ansedda handskrifter. (Se Tillägg A3.)
avrättas på pålen: Eller ”fästas vid en påle (stolpe)”. (Se studienot till Mt 20:19 och Ordförklaringar under ”Påle” och ”Tortyrpåle”.)
de ... berättade allt för de elva: De två änglarna, som i Lu 24:4 omtalas som ”män ... i strålande kläder”, kunde ha berättat nyheten om Jesus uppståndelse för hans manliga lärjungar först. Men i stället var det några kvinnor som fick förmånen att vara de första som fick reda på att han hade uppstått. (Lu 24:6–9; Joh 20:11–18) Dessa kvinnor fick också det ärofyllda uppdraget att berätta om uppståndelsen ”för de elva och för alla de andra”. Dessutom var Maria Magdalena en av de första lärjungarna som såg Jesus efter att han blivit uppväckt. (Joh 20:16; se studienot till Mt 28:7.)
lämnade graven och: Dessa ord förekommer inte i en del handskrifter, men de har starkt stöd i tidiga, ansedda handskrifter.
Maria Magdalena: Se studienot till Lu 8:2.
Johanna: Detta är en kortform i femininum av det hebreiska namnet Jehohanan och betyder ”Jehova har visat ynnest”, ”Jehova har varit nådig”. Johanna hade blivit botad av Jesus och var hustru till Kusas, en av Herodes Antipas ämbetsmän. Hon nämns bara två gånger i de kristna grekiska skrifterna, båda gångerna är i Lukas evangelium. (Lu 8:2, 3)
... som hade hänt: Den här versen förekommer inte i en del handskrifter, men den har starkt stöd i tidiga, ansedda handskrifter. (Se Tillägg A3.)
omkring 11 kilometer: Ordagrant ”60 stadier”. Ett romerskt stadion motsvarade 185 m. (Se Tillägg B14.)
förklarade: Det grekiska ordet diermēneuō kan användas i betydelsen ”översätta från ett språk till ett annat”. (Apg 9:36; 1Kor 12:30) Men det har också betydelsen ”klargöra innebörden”, ”förklara helt och fullt”. I den här versen avser ordet att han förklarade innebörden i profetior.
brann: Det här uttrycket är en återgivning av ett grekiskt ord som här används bildligt för att beskriva starka känslor, som glädje och lycka, och det innefattar tanken på starkt intresse och engagemang. Här beskriver det hur de två lärjungarna reagerade när Jesus tydligt förklarade de hebreiska skrifterna för dem.
tydligt förklarade Skrifterna: Eller ”helt öppnade Skrifterna”. Det grekiska verbet för ”helt öppna” (dianoigō) används tre gånger i det här kapitlet. Första gången, i Lu 24:31, beskriver det hur två lärjungars ögon ”öppnades” så att de förstod att de talade med Jesus. Andra gången, här i Lu 24:32, används ordet i betydelsen ”tydligt förklara”. Och tredje gången, i Lu 24:45, används ordet för att beskriva hur Jesus ”öppnade” lärjungarnas sinnen så att de kunde förstå de inspirerade hebreiska skrifterna. (Se också Apg 7:56, ”öppen”; 16:14, ”öppnade helt”; och 17:3, ”förklarade [ordagrant ”öppnade grundligt upp”],” där samma grekiska ord används.)
och sa: ”Må ni ha frid”: Dessa ord förekommer inte i en del handskrifter, men de har starkt stöd i tidiga, ansedda handskrifter.
en ande: Det grekiska ordet pneuma kan syfta på osynliga andevarelser, men här syftar det på en syn eller ett övernaturligt fenomen. Jesus visade sina händer och fötter för lärjungarna och sa: ”Ta på mig och se på mig. En ande har ju inte kött och ben, som ni ser att jag har.” (Lu 24:39) Han hade alltså materialiserat sig – precis som änglar hade gjort vid tidigare tillfällen i historien – så att lärjungarna skulle kunna se honom. (1Mo 18:1–8; 19:1–3)
mina händer och mina fötter: Det var vanligt att romarna spikade fast offret vid pålen genom händerna (och förmodligen också genom fötterna), och så gick det även till i Jesus fall. (Ps 22:16; Joh 20:25, 27; Kol 2:14) En del forskare menar att man slog en eller flera spikar genom Jesus fötter och fäste dem antingen direkt vid pålen eller vid en liten bräda som var fastsatt vid pålen.
... och sina fötter: Den här versen förekommer inte i en del handskrifter, men den har starkt stöd i tidiga, ansedda handskrifter. (Se Tillägg A3.)
fisk: En del nyare handskrifter lägger till orden ”och en honungskaka”, men de finns inte med i tidiga, ansedda handskrifter.
i Moses lag, profeterna och psalmerna: Det verkar som att Jesus grupperade de hebreiska skrifterna på det sätt som var vanligt bland judarna och som de kände till. ”Moses lag” (hebreiska: tōrạh) avser de första fem böckerna i Bibeln, Moseböckerna. ”Profeterna” (hebreiska: Nevi’ịm) avser de profetiska böckerna i de hebreiska skrifterna och innefattar även de så kallade tidigare profeterna (bibelböckerna Josua till Kungaböckerna). ”Psalmerna” avser den tredje delen som kallas Skrifterna (hebreiska: Kethuvịm) och som består av resten av böckerna i de hebreiska skrifterna. Benämningen ”psalmerna” används eftersom det var den första boken i den tredje delen. Ordet ”Tanakh”, ett judiskt namn på de hebreiska skrifterna, kommer från att man har satt ihop de första bokstäverna på dessa tre delar (TaNaKh). Att Jesus använde dessa tre benämningar visar att de hebreiska skrifternas kanon var fastställd då han var på jorden och att han godkände den.
ska ni vara vittnen: Det här är en av de första gångerna som Jesus befaller sina lärjungar att ”vara vittnen” om hans liv och tjänst, däribland hans död och uppståndelse. (Jämför Joh 15:27.) Som trogna judar var Jesus lärjungar redan vittnen om Jehova, och de vittnade om att han är den ende sanne Guden. (Jes 43:10–12; 44:8) Omkring 40 dagar efter händelserna som beskrivs här upprepar och framhåller Jesus deras nya uppdrag att vara vittnen om honom. (Se studienot till Apg 1:8.)
det som min Far har utlovat: Dvs. den heliga anden, som hade utlovats i Joel 2:28, 29 och Joh 14:16, 17, 26. Den här verksamma kraften skulle ge Jesus lärjungar den styrka de behövde för att vara vittnen om honom över hela jorden. (Apg 1:4, 5, 8; 2:33)
staden: Dvs. Jerusalem.
Sedan: Apg 1:3–9 visar att Jesus togs upp till himlen 40 dagar efter hans uppståndelse. Det går alltså en tid mellan händelserna som utspelade sig den dag då Jesus uppstod (16 nisan), som det står om i Lu 24:1–49, och händelserna som utspelade sig den dag då han togs upp till himlen (25 ijar), som beskrivs i den här versen och kapitlet ut. (Se Tillägg A7.)
Betania: Se studienot till Mt 21:17.
och togs upp till himlen: Dessa ord saknas i en del handskrifter, men de har starkt stöd i tidiga, ansedda handskrifter. Dessutom skriver Lukas i Apg 1:1, 2 att han ”i den första skildringen”, dvs. evangeliet, hade skrivit om det Jesus hade gjort under sitt liv och sin tjänst ”fram till den dag då han [Jesus] togs upp till himlen”. Därför är det mycket troligt att Lukas tog med dessa ord om att Jesus togs upp till himlen i sin inspirerade skildring.
föll ner inför honom: Eller ”visade honom vördnad”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”att tillbe”. (Mt 4:10; Lu 4:8) Men i det här sammanhanget erkänner lärjungarna den uppståndne Jesus som Guds representant. De föll ner inför honom, men inte för att de trodde att han var Gud eller en gudom, utan för att han var ”Guds son”, den förutsagde ”Människosonen”, den Messias som hade myndighet från Gud. (Lu 1:35; Mt 16:13–16; Joh 9:35–38) Även personer som nämns i de hebreiska skrifterna föll ner och bugade sig när de mötte profeter, kungar och andra som representerade Gud. (1Sa 25:23, 24; 2Sa 14:4; 1Ku 1:16; 2Ku 4:36, 37) När människor föll ner inför Jesus, ärade honom eller bugade sig för honom var det ofta för att visa tacksamhet för att de hade fått gudomliga uppenbarelser eller upplevt Guds godhet, precis som man hade gjort tidigare i historien. (Mt 14:32, 33; 28:5–10, 16–18; Joh 9:35, 38; se också studienoter till Mt 2:2; 8:2; 14:33; 15:25.)
de föll ner inför honom, och: Dessa ord förekommer inte i en del handskrifter, men de har starkt stöd i tidiga, tillförlitliga handskrifter. (Se Tillägg A3.)
var hela tiden i templet: Efter Jesus död var lärjungarna rädda för sina fiender, så de träffades bakom låsta dörrar. (Joh 20:19, 26) Men lärjungarna styrktes när Jesus gav dem insikt och större förståelse (Apg 1:3) och när de såg honom tas upp till himlen på 40:e dagen efter hans uppståndelse. Det gav dem mod att prisa Gud offentligt. Lukas fortsätter sin skildring i Apostlagärningarna, en bok som dokumenterar lärjungarnas flitiga verksamhet. (Se studienot till Apg 1:1.)