1 KORINTHIERNA
Studienoter – kapitel 12
bröder: Se studienot till Rom 1:13.
levde som folk i världen: Dvs. inte var troende.
gåvor: Paulus talar här om de andegåvor som Gud gav den kristna församlingen under det första århundradet v.t. (1Kor 12:1) Varje gåva som nämns i 1Kor 12:8–10 (se studienoter till dessa verser) var en mirakulös förmåga. För att ge någon en sådan gåva använde Gud den heliga anden, dvs. sin verksamma kraft. Guds ande kan verka på olika sätt på olika tjänare till Gud i ett visst syfte. Så alla fick inte samma gåva, eller mirakulösa förmåga. Det grekiska ord som används här, chạrisma (ordagrant ”nådegåva”), förekommer 17 gånger i de kristna grekiska skrifterna och är besläktat med ordet chạris, som ofta återges med ”generös omtanke”. (Se studienot till Rom 6:23.)
förmåga att tala med vishet: Eller ”ett vishetens budskap”. Det här uttrycket syftar på något mer än den vishet en kristen normalt kan få genom att studera Guds ord och leva efter dess principer. Paulus avser här en övernaturlig förmåga att tillämpa kunskap. Denna vishet kom säkert till användning när man behövde lösa svåra problem som uppstod i den unga kristna församlingen. Paulus kan ha fått den här gåvan, och han kan ha använt den när han skrev de brev som blev en del av Guds inspirerade ord. (2Pe 3:15, 16) Jesus hade lovat att de kristna skulle få särskild vishet när de försvarade sin tro. (Lu 21:15; Apg 6:9, 10)
förmåga att tala med kunskap: Ordagrant ”ett kunskapsord”. Här avser Paulus inte den kunskap om Gud som alla kristna behöver skaffa sig för att bli lärjungar. (Joh 17:3; Rom 10:14) Denna kunskap var i stället mirakulös, något utöver den kunskap som var tillgänglig för alla kristna. Det kan ha varit så att aposteln Petrus använde denna ”förmåga att tala med kunskap” när han hanterade situationen med Ananias. Den heliga anden uppenbarade sådant som Petrus annars inte hade kunnat veta, nämligen att Ananias ljög för församlingen när det gällde en ekonomisk angelägenhet. (Apg 5:1–5)
tro: Tro är ett grundläggande krav för alla kristna (Rom 10:10; Heb 11:6), men här skriver Paulus om en särskild slags tro. Det var tydligtvis en tro som gjorde att vissa kristna mirakulöst kunde övervinna berglika hinder som hade kunnat göra det svårt för dem att lojalt utföra sin tjänst för Gud. (1Kor 13:2)
förmåga att bota: Det här var en mirakulös förmåga att bota vilken som helst fysisk åkomma. De som led av någon sjukdom behövde inte uttrycka sin tro för att kunna bli botade. (Joh 5:5–9, 13) Det viktigaste var i stället att den som utförde botandet hade stark tro. (Mt 17:14–16, 18–20) Den här gåvan var ett kraftfullt bevis på att den unga kristna församlingen hade Guds godkännande. (Apg 5:15, 16; 9:33, 34; 28:8, 9)
förmåga att utföra underverk: Ordagrant ”krafters verkningar”. Paulus verkar syfta på en förmåga att utföra många olika typer av övernaturliga kraftgärningar, som kan ha inbegripit att uppväcka döda, driva ut demoner och slå motståndare med blindhet. Sådana underverk gjorde ett djupt intryck på dem som såg på och fick många att sluta sig till den kristna församlingen. (Apg 9:40, 42; 13:8–12; 19:11, 12, 20)
profetera: På sätt och vis profeterade alla kristna när de talade om uppfyllelsen av profetior i Guds ord. (Apg 2:17, 18; se studienoter till Apg 2:17; 21:9 och Ordförklaringar under ”Profet”; ”Profetia”.) Men de som hade den mirakulösa förmåga som Paulus talar om här kunde också förutsäga framtida händelser. Agabos blev till exempel inspirerad att förutsäga att det skulle bli en stor svält och att Paulus skulle bli fängslad på grund av förföljelse från judarna. (Apg 11:27, 28; 21:10, 11) Sådant profeterande gjorde mycket för att stärka församlingarna. (1Kor 14:3–5, 24, 25)
bedöma inspirerade uttalanden: Detta uttryck avser den mirakulösa förmågan att kunna bedöma och förstå ”inspirerade uttalanden”, ordagrant ”andar”. Den som hade denna förmåga kunde förmodligen bland annat avgöra om ett uttalande var inspirerat av Gud eller om det kom från någon annan källa. Den här förmågan bidrog säkert till att man kunde skydda församlingen från falska profeter. (2Kor 11:3, 4; 1Jo 4:1) Den måste också ha hjälpt apostlarna och de äldste i Jerusalem att avgöra vilka delar av Moses lag som fortfarande skulle anses ”nödvändiga” att följa för kristna. (Apg 15:19, 20, 28, 29) De kristna behövde också vägledning för att kunna avgöra vilka brev eller skrifter som skulle cirkulera bland församlingarna och om de skulle bli en del av Bibeln. Petrus visade till exempel att vissa av Paulus brev var en del av de inspirerade skrifterna när han skrev att ”de okunniga och svaga förvränger det [dvs. det Paulus skrivit i sina brev], precis som de gör med de övriga Skrifterna”. (2Pe 3:16) Vi kan vara säkra på att Guds ande ledde processen att välja ut vilka böcker som skulle bli en del av Bibelns kanon, och utan tvekan gjordes det genom bröder med den här förmågan. (2Ti 3:16; se Ordförklaringar under ”Ande”; ”Kanon (Bibelns kanon)”.)
förmåga att tala främmande språk: Förmågan att tala främmande språk gav en kristen möjligheten att sprida de goda nyheterna om Guds rike till människor som talade språk som förkunnaren egentligen inte kunde. Tack vare den här gudagivna gåvan kunde de kristna år 33 v.t. ”berätta om Guds storslagna gärningar” för många utländska besökare som hade kommit till Jerusalem för att fira pingsten. (Apg 2:1–12) Paulus påminde senare korinthierna om att använda den här förmågan på ett ordningsamt sätt genom att se till att någon tolkade det som sades och att de som talade andra språk gjorde det ”en i taget”. (1Kor 14:4, 5, 9, 27)
språk: Ordagrant ”tungor”. (Se studienot till Apg 2:4.)
översätta: Någon som hade denna mirakulösa förmåga kunde översätta ett budskap från ett språk han eller hon egentligen inte talade. Den här förmågan var väldigt användbar eftersom den som talade främmande språk bara kunde uppmuntra andra om de förstod det som sades. Paulus ville därför att de som kunde tala främmande språk skulle vara tysta om det inte fanns någon där som kunde översätta. Det skulle göra att hela församlingen förstod vad som sades och blev uppmuntrad. (1Kor 14:27, 28)
alla kroppsdelar har omsorg om varandra: Ordagrant ”kroppsdelarna ska bekymra sig om varandra”. Det grekiska verb som används här (merimnạō) används även i 1Kor 7:32, där Paulus talar om att en ogift kristen ”är upptagen av [ordagrant ”bekymrar sig om”] det som har med Herren att göra”. (Se studienot till 1Kor 7:32.) Samma verb används i 1Kor 7:33 för att beskriva hur en man bryr sig om sin hustru. Paulus talar också om ”oron [eller ”bekymren”, grekiska: mẹrimna, besläktat med verbet merimnạō] för alla församlingarna” som han själv kände. (2Kor 11:28) Han brydde sig verkligen om de kristna och ville att de skulle förbli trogna lärjungar till Guds son ända till slutet. Paulus använder även det här begreppet när han skriver om hur uppriktigt Timoteus skulle bry sig om bröderna och systrarna i församlingen i Filippi. (Flp 2:20) Att det här verbet används här i 1Kor 12:25 visar vilken djup omsorg de kristna ska ha om sina medtroendes andliga, fysiska och materiella behov. (1Kor 12:26, 27; Flp 2:4)
underverk: Se studienot till 1Kor 12:10.
ta ledningen: Det grekiska ord som används här, kybẹrnēsis, förmedlar tanken på ”ledning”, ”vägledning”, ”styrning”. Det behövdes skicklig ledning för att genomföra Jesus befallning att göra människor från alla nationer till hans lärjungar. (Mt 28:19, 20) Några i den kristna församlingen fick därför myndighet att bilda nya församlingar och att leda verksamheten i alla församlingar. (Apg 15:1, 2, 27–29; 16:4) Detta grekiska uttryck är besläktat med ett verb (kybernạō) som ordagrant betyder ”manövrera ett skepp”. Ett besläktat substantiv (kybernẹ̄tēs) används två gånger i de kristna grekiska skrifterna och återges med ”kapten”. (Apg 27:11; Upp 18:17)
Alla kan väl inte tolka: Eller ”Alla är väl inte översättare”. (Se studienot till 1Kor 14:5.)