Biologiforskare utforskar nu bibeln

MIN hustru och jag har bedrivit yrkesmässiga studier i lite mer än sex år. Jag hade fått omfattande evolutionsutbildning under min studenttid. Dessutom arbetade jag som biträdande intendent vid avdelningen för kräldjur på ett museum för djursystematik och hade kontakt med vad som ansågs vara några av de ”bästa hjärnorna” på evolutionslärans och djursystematikens områden. Som ett resultat av mina studier trodde jag inte på att Gud existerade. Jag ansåg att om han existerade, var han inte mycket värd.

Under min sista termin som student gick jag på en kurs i djursystematik och evolution. Det var en mycket omfattande kurs som berörde mekanismerna i evolutionen, felande länkar, djursystematisk struktur osv. Vår lärare hade studerat vid Harvarduniversitetet. Jag arbetade faktiskt tillsammans med honom på museet. På kursens sista dag gjorde han det uppseendeväckande uttalandet att evolutionsläran egentligen inte var en välgrundad vetenskap, och han fortsatte att tala om för oss skälen till detta. Det han sade fick mig att börja tänka.

Efter examen fortsatte min hustru och jag på högre akademisk nivå för att avlägga filosofie magister-examen. Jag glömde aldrig hur förvånad jag blev över lärarens påstående; därför började jag på allvar undersöka vetenskapens uppbyggnad. Medan jag fortsatte blev jag mer och mer övertygad om att evolutionsläran nästan helt saknade grund.

Under samma tidsperiod började jag uppsöka kristenhetens kyrkor med frågor som rörde sig om Guds existens och hans personlighet. Svaren jag fick var otillfredsställande och gick ut på att det hela var ett mysterium och att jag inte skulle grubbla över det. Även om jag hade blivit intresserad av bibeln, upptäckte jag snart att kristenheten inte hade någonting att erbjuda mig, och därför beslöt jag att inte engagera mig. Jag började då undersöka österländska religioner, men fann samma tomhet.

Vid den här tidpunkten var vi vid en verklig vändpunkt i vårt liv. Min hustru var havande med vårt första barn. Jag skulle fullborda min filosofie magister-examen ungefär vid tiden för barnets ankomst, och jag kunde inte hitta något arbete någonstans. Jag var övertygad om att alla människans motstridande filosofier och religioner mynnade ut i ett stort platt intet. Därför beslöt jag mig för att följa vår familjetradition och tog värvning vid marinkåren.

Bara för att försäkra mig om att jag hade rätt bad jag en natt tyst en ”bön”. Den löd ungefär så här: ”All right, du där uppe, om det finns någon där uppe. Om det finns någon sanning eller något skäl för mig att leta, vill jag få reda på det, annars kommer jag aldrig att bry mig om det igen.”

Jag hade aldrig talat med något av Jehovas vittnen tidigare eller ens sett skymten av något, vad den saken beträffar. Följande morgon klockan nio stod emellertid två damer vid min dörr och erbjöd boken Sanningen som leder till evigt liv och ett kostnadsfritt bibelstudium i hemmet. Jag blev förbluffad, men antog deras erbjudande att låta en lärare komma tillbaka inom en eller två dagar för att studera med oss.

Mellan det första besöket och det första studiet slukade jag Sanningsboken. När mannen kom till det första studiet, avfyrade jag några frågor mot honom och blev förvånad över att han från bibeln kunde besvara varje fråga. Vid tredje studiet hade jag beslutat mig för att bli ett av Jehovas vittnen; för min fru dröjde detta beslut till det femte studiet. Även om vi hade bestämt oss, hade vi mycket att lära. Därför började vi vara närvarande vid mötena och fortsatte att ställa frågor och att läsa alla Jehovas vittnens böcker och tidskrifter som vi kunde komma över.

Det uppstod emellertid ett annat problem. Jag hade tagit värvning vid marinkåren och blivit antagen. Återigen var bönen enda utvägen, och vi anlitade den flitigt och numera med större respekt.

Inom några dagar fick jag ett telefonsamtal. Vietnamkriget höll på att trappas ned, och marinkåren hade beslutat sig för att inte anta mig.

En månad senare kom vårt första barn. Jag började arbeta nattskift som svetsare. Min hustru och jag blev döpta tillsammans som symbol av vårt överlämnande, och vi fortsätter att med glädje tjäna Jehova, den störste av alla vetenskapsmän.