Vad bibeln säger
Har du ett säkert hopp?
”KAN du se någonting?” ”Ja, underbara ting.”
Denna fråga och detta svar bekantgjorde en av de mest fantastiska upptäckterna på arkeologins område. Det var lord Carnarvon, en rik engelsman och uppdragsgivare åt egyptologen Howard Carter, som ställde frågan. Carter, som svarade på frågan, stirrade in i mörkret innanför en öppning, som han hade gjort i den förseglade dörren till en nyupptäckt grav i den berömda Konungarnas dal i Egypten. Under flera år hade de gjort utgrävningar i dalen, och de hade klamrat sig fast vid det som Carters noggranna kalkyler tydde på — att det var sannolikt att man skulle hitta den ännu inte upptäckta graven med en av Egyptens forntida faraoner, kung Tutanchamon. Och nu, efter mycket hårt arbete och när de nästan var färdiga att ge upp, hade de grävt ut ingången till en forntida förseglad grav. Med ivrig förväntan sökte de få reda på vad som fanns där inne. Carter själv beskrev vad han såg:
”Men efter ett litet tag, när mina ögon vant sig vid det svaga ljuset, framträdde detaljer inne i rummet långsamt ur töcknet: sällsamma djur, statyer och guld — överallt glänste det av guld. Ett ögonblick — för de andra som stod bredvid mig måste det ha verkat som en evighet — var jag mållös av häpnad, och när lord Carnarvon, som inte stod ut med spänningen längre, ivrigt frågade: ’Kan du se någonting?’ kunde jag inte få fram annat än: ’Ja, underbara ting.’ ... Vi hade aldrig kunnat drömma om någonting liknande, ett helt rum fullt — det verkade kunna fylla ett helt museum — av föremål, några bekanta, men andra av ett slag som vi aldrig tidigare hade sett, staplade på varandra i ett till synes aldrig sinande överflöd.”
Dessa skatter hade lämnats i fred i mer än 3.000 år. Närmare 5.000 föremål: statyer, möbler, båtar, vapen, vaser, guld och juveler. I den i klippan uthuggna fyrarumsgraven fanns också mat, kläder och spel, tillsammans med gossekungen Tutanchamons utsmyckade kistor och mumifierade kvarlevor. Här fanns överflödande vittnesbörd om hur man begravde de forntida egyptierna.
Men varför var alla dessa värdefulla skatter och livsförnödenheter förseglade i den här underjordiska graven? Därför att de forntida egyptierna trodde på ett liv efter detta. De trodde att döden bara var en övergång till ett odödligt liv på andra sidan. Man behövde proviant och utrustning för att göra den här resan till ett land som mycket liknade det man lämnade bakom sig. Där, på andra sidan, trodde de att deras ka eller livskraft skulle återförenas med kroppen, och därför bereddes och mumifierades kroppen omsorgsfullt för detta tillfälle. Man placerade till och med ushabti i graven, statyer som skulle bli kungens tjänare i livet efter detta. Deras tro på detta hopp kommer kanske till uttryck i de ord — antagligen av kung Tutanchamon själv — som man hittat inristade med hieroglyfer i kapellet framför sarkofagen: ”Jag har sett gårdagen. Jag känner morgondagen.”
Men kände han verkligen framtiden? Eller var hans hopp bedrägligt? Alla är övertygade om att föremålen man hittade där var precis likadana som när graven sist förseglades — orörda och oanvända. Mumien var förstörd till stora delar, fastän man hade använt salvor i avsikt att bevara kroppen för ett liv efter detta. Men hans hopp om ett liv efter döden förverkligades aldrig.
Hur är det med ditt hopp för framtiden? Är ditt hopp säkert, eller är det bedrägligt? Vi kan inte bestrida det de forntida bibelskribenterna sade — att ”alla dör” och att döden är ”en slutlig bestämmelse vad beträffar människors söner”. (1 Kor. 15:22; Pred. 3:19, 20, NW) Finns det något säkert hopp om ett liv efter detta?
Många människor nu för tiden svarar Ja. Eftersom de tror att människosjälen är odödlig, förväntar de kanske att få leva ett behagligt liv svävande omkring i himmelen som en ande, att nå ett tillstånd som kallas nirvana eller att få vara med om att deras själ överflyttas till en annan kropp. På senare tid har somliga låtit frysa ner sina kroppar till en mycket låg temperatur i hopp om att vetenskapen i framtiden skall kunna bota vad det nu än var som förorsakade deras död och så återföra dem till liv. Är dessa förhoppningar välgrundade, eller är de också bedrägliga? Kan man verkligen få reda på om det finns ett säkert, välgrundat hopp för framtiden?
Ja, det kan man; och det hoppet finner man i en bok som till och med sträcker sig längre tillbaka i historien än det forntida Egypten — den heliga bibeln. Där förklarar Skaparen av människan och av skapelsen i övrigt vad han kommer att göra för det döende människosläktet: ”’Han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.’ ... ’Se, jag gör allting nytt!’” (Upp. 21:4, 5) Nej, detta kommer inte att ske genom att en död människokropps så kallade odödliga själ fortsätter att leva; för bibeln förklarar tydligt att den köttsliga människan är en själ och att själen dör — den är inte odödlig. — 1 Mos. 2:7; Hes. 18:4, 20.
Hoppet för de döda består i ”de dödas uppståndelse”, för bibeln försäkrar oss om att ”den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut”. (Matt. 22:31; Joh. 5:28, 29; se också Apostlagärningarna 17:32; 24:15.) Hur kan vi lita på det här hoppet? Hur kan vi veta att det inte är ett bedrägligt hopp, likt kung Tutanchamons? Skaparen, Jehova Gud, förutsåg vårt behov av en säker grundval för detta hopp, och han ”har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom [Kristus] från de döda”. (Apg. 17:31) Detta underverk bevittnades av över 500 människor, som faktiskt såg den uppväckte Jesus. (1 Kor. 15:3—8) Och den Allsmäktiges makt att uppväcka demonstrerades dessutom genom andra uppståndelser av människor som hade dött — tre av dessa utfördes av Jesus. — Matt. 9:18, 23—25; Luk. 7:12—15; Joh. 11:38—44.
Vad slags liv erbjuder detta bibliska hopp den uppväckta mänskligheten? Kommer det att likna det liv de lämnat bakom sig? Som vi har sett av bibelns löfte i Uppenbarelseboken 21:4, kommer sjukdomar och smärta, som har plågat mänskligheten under tusentals år, att höra det förgångna till. Och när Gud ”gör allting nytt”, kommer han att undanröja den nuvarande onda, fördärvade och förtryckande tingens ordning tillsammans med alla dess orättvisor och fördomar. Skaparens ursprungliga uppsåt med att skapa människan kommer att förverkligas: En jord uppfylld med ett fullkomligt människosläkte, som lever i frid och harmoni och njuter frukterna av sitt arbete på en paradisisk jord. Det människan kan göra är ingenting i jämförelse med de underbara ting som Gud kommer att göra för ett lydigt människosläkte i sin kommande rättfärdiga nya ordning. — Dan. 2:44; 1 Mos. 1:28; Jes. 55:11; 65:17, 21—25; Mik. 4:3, 4.
Kommer du att få uppleva detta? Det kan du, om du gör detta hopp till ditt eget genom att studera bibeln och tillägna dig livgivande kunskap om Gud och Kristus. (Joh. 17:3) Låt denna tidskrift hjälpa dig att äga ett säkert hopp för framtiden.