Människor — varför de handlar som de gör
Beror det på deras arvsanlag? På deras miljö? På att de fått frihet att välja? eller Vet vi verkligen varför?
”DET beror på mina arvsanlag!” säger en person till försvar för sitt felaktiga handlingssätt. Det är sant att arvsanlagen, eller generna, påverkar människors handlingssätt. Bibelns ord instämmer i detta: ”Alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Rom. 5:12.
”Det beror på min miljö!” hävdar en annan person som handlat fel. Detta är också en faktor. ”Hav din umgängelse med de visa”, sägs det i bibeln, ”så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.” Det sägs också: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” — Ords. 13:20; 1 Kor. 15:33.
Både nedärvda karaktärsdrag och miljöpåverkan är viktiga faktorer när det gäller hur en individ kommer att formas. Men trots detta är människor ansvariga för sina handlingar och kan inte skjuta skulden på arvsanlag och miljö. Varför kan de inte det? Därför att människor har moralisk handlingsfrihet. Följaktligen ”skall då var och en av oss avlägga räkenskap för sig själv inför Gud”. Människan gjordes inte till en robot, utan hon har fått en egen fri vilja och bär ansvar för hur hon använder den. — Rom. 14:12.
Människan har förmåga att skaffa sig kunskap och vishet och att visa kärlek och har känsla för rättvisa. Hon har makt och förmåga att utföra nyttigt arbete, att göra sitt liv meningsfullt. Men hos den fallna människan är dessa förmågor inte helt och fullt utvecklade, och inte heller råder det rätt jämvikt mellan dem. Till följd av detta får hon inte sina behov fyllda och handlar ofullkomligt — i likhet med bilen som inte fungerade som den skulle, därför att villkoren för dess funktion inte blivit uppfyllda.
Precis som en liten sten i skon eller ett dammkorn i ögat drar till sig vår uppmärksamhet, så är det det onda eller det dåliga som människor gör som vi först lägger märke till. För övrigt kan kroppen vara bra, och människor kan göra mycket gott, men det är det som irriterar som drar uppmärksamheten till sig. Det är därför med tanke på alla fel som människor gör som vi frågar: Varför handlar människor som de gör? Vad är det som gör att de är som de är?
Det kan vara fråga om mindre förseelser — det kan vara ett behov som inte tillfredsställts, en begäran som avvisats, en målsättning som gått om intet, eller också kan det vara så att någon på grund av att han är på dåligt humör snäser av andra. Många gånger kan det vara fråga om betydligt allvarligare saker. Diskriminering kan göra att man vägrar att acceptera en människa eller kännas vid henne, eller också vägrar man att ge henne ett arbete; missräkning inträder; fiendskapen trappas sedan upp till vrede för att till sist sluta i våldsamma utbrott. Girighet när det gäller pengar och materiella ägodelar driver många att handla hänsynslöst mot andra. Människor som har attityden ”jag först” och som är uppfyllda av sina egna begär begår rån, våldtäkt och mord för att tillfredsställa sina lustar. Ärelystna människor och organisationer och nationer sätter i gång inkvisition och krig, begår avskyvärda skändligheter, förstör jorden med giftiga kemikalier och åstadkommer att hungersnöd och farsoter och död sprider sig och drabbar milliontals människor.
Varför handlar människor så? De är inte längre till i Guds likhet, de vägleds inte längre av hans egenskaper. Den klyfta som skiljer människorna från djuren krymper, och detta medför att människor i extrema fall blir lika ”oförnuftiga, grymma vilddjur som är födda till att fångas och dödas”. (2 Petr. 2:12, Phillips) De fördärvar de gudaktiga egenskaperna. Kunskapen använder de för att på ett ondskefullt sätt utöka sin makt, vilket åstadkommer korruption och förstörelse. Visheten urartar till världslig dårskap. Rättvisan blir hård och grym. Kärleken blir inåtvänd och inriktar sig på det egna jaget. De egenskaper som skulle kunna användas till gagn för det goda har blivit så förvanskade att de kan förmå människor att gå längre i sin ondska än vad något av dessa ”oförnuftiga, grymma vilddjur” någonsin skulle kunna göra.
Människor är omgivna av våld — i städerna, i böckerna, skådespelen och filmerna, på gatorna, i sina vardagsrum. Genom televisionen översköljs människors sinnen, ända från deras tidigaste barndom, med scener, där man lemlästar och mördar människor. I en undersökning har det beräknats att ett amerikanskt barn i 14-årsåldern i genomsnitt har sett 11.000 mord i TV. En kommitté i kongressen undersökte våldet i skolorna och gjorde detta uttalande som har historisk betydelse: ”Mellan åren 1970 och 1973 dödades det fler barn i skolorna — ofta i sammandrabbningar mellan olika skolbarn som använde skjutvapen — än det dödades soldater i stridigheterna i Vietnam.”
Evolutionistiska vetenskapsmän försäkrar oss om att allt detta är naturligt. Aggression är någonting medfött, säger de, och den har vi ärvt av våra förfäder bland djuren. Det är inte sant, hävdar andra vetenskapsmän. Antropologen Ashley Montagu skriver följande:
”Det finns många samhällen, i vilka man långt ifrån uppför sig aggressivt utan i stället på ett tänkvärt sätt samarbetar och inte tar till våld. Exempel på sådana är tasadayfolket på ön Mindanao, todafolket i södra Indien, samhällena på ön Tahiti, hadzafolket i Tanzania, ifalukfolket i Stilla havet, yamifolket i västra Stilla havet, samerna, stammarna Arapesh och Fore på Nya Guinea. ...
När vi som antropologer studerar sådana fridsamma samhällen, konstaterar vi att det i första hand beror på deras sätt att fostra barnen att de får fram samarbetsvilliga personligheter som inte är våldspräglade. De slösar sin stora tillgivenhet på barnen. Ända från deras spädaste ålder får de så gott som alltid känna kroppskontakt med någon som antingen kramar om dem eller bär dem. ...
Både aggression och nonaggression är inlärda beteendemönster. Varje samhälle gör upp mönster för hur det vill att människor skall uppföra sig — mönster som ständigt har en allt starkare påverkan på de enskilda individernas uppförande. Amerika sätter fram de mest aggressiva slagen av mönster för barnen, och sedan undrar vi varför vi har en så hög frekvens av våldsbrott.”
Doktor John Lind framhåller att vi bör återgå till att vyssja barnen och sjunga vaggsånger för dem, därför att detta ”påskyndar utvecklingen av hjärnan”. I tidskriften Psychology Today för december 1979 sägs det att om ett barn, ”under de perioder då hjärnan formas och växer, inte får vissa sensoriska förnimmelser — sådana som barnet får, när modern tar på och vyssjar det — får det till följd att nervsystemet, som reglerar känslolivet, inte utvecklas till fullo eller blir förstört”. ”Eftersom samma system påverkar de centra i hjärnan som är förbundna med våld”, fortsätter artikeln, ”kan det barn som inte fått dessa känslomässiga erfarenheter få svårt att behärska våldsimpulser som vuxen.”
Doktor Richard Restak lägger fram följande synpunkter i sin bok The Brain: the Last Frontier (1979): Experiment har ”gett övertygande bevis för att det limbiska systemet är det område i hjärnan, vilket mer än något annat område har att göra med känslolivet”, och förstör eller retar man detta område, förändras beteendet. Retning på elektrisk väg kan orsaka antingen glädje eller raseri. ”Den omogna hjärnan är beroende av sensoriell retning eller stimulering för att den skall tillväxa på ett normalt sätt”, och ”när ett barn vyssjas eller kramas om, leds impulserna till lillhjärnan och stimulerar dess utveckling”. Detta är betydelsefullt, för lillhjärnan kontrollerar rörelserna, och om den inte får dessa med behag förknippade impulser, bildas inte tillräckligt med synapser, kontaktställen mellan nervcellerna, och utvecklingen blir onormal. Följden kan bli att personligheten blir impulsiv, obehärskad och våldsam.
De två styckena här ovan visar att det inte är enbart arvsanlagen och miljön och de beteendemönster som samhället sätter fram för oss som påverkar vårt handlingssätt, utan den behandling vi får som hjälplösa småbarn påverkar också vår hjärnas utveckling, vårt känsloliv och de handlingar som följer därav.
Men det finns ännu en faktor att räkna med — en faktor vars existens många människor inte ens vill erkänna. Emellertid gör tidskriften The Wall Street Journal det. I en ledare i numret för den 28 oktober 1977 under rubriken ”Terroristimpulsen” ställde man sig undrande inför det vansinniga och meningslösa våldet. Tendensen är att man lägger skulden på samhället, men redaktören funderade över ”de djupa och irrationella impulser” som finns i den människa för vilken ”det onda i sig självt har tjusning”. Den avslutande meningen löd: ”Man är längre ifrån sanningen, om man lägger skulden på samhället än om man lägger skulden på Satan.”
Bibeln kallar Satan för ”denna tingens ordnings gud”, identifierar ”de onda andemakterna i det himmelska” som de verkliga fienderna och förkunnar ve över jorden, ”eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist”. (2 Kor. 4:4; Ef. 6:12; Upp. 12:12) Satan gav upphov åt svårigheterna i Eden, då han frestade Eva att avstå från att vara Guds avbild och vara till i hans likhet. Satan är ännu i denna dag en mäktig kraft som kan förmå människor att handla vansinnigt och utföra fruktansvärda handlingar.
Många kända faktorer förklarar varför människor handlar som de gör. Arvsanlag, miljö, frihet att få välja, otillfredsställda behov — allt detta påverkar uppförandet. Hjärnans utveckling under barnaåren spelar en viktig roll. Men människans kunskap om hjärnan är på sitt barnastadium. Den kallas ofta för det mest outgrundliga i vårt outgrundliga universum. Förutom dessa faktorer måste vi också räkna med det sataniska inflytandet.
Kan vi därför säga att vi verkligen vet varför människor handlar som de gör? Vi känner till något om det, men det är mycket som vi inte känner till. Men vi känner till den grundläggande orsaken: Ingen av oss återspeglar fullkomligt bilden av Gud eller liknar honom.
[Infälld text på sidan 9]
Mellan åren 1970 och 1973 dödades det fler barn genom det våld som förekommer i skolorna än det dödades soldater i stridigheterna i Vietnam
[Bild på sidan 10]
Genom televisionen översköljs människors sinnen, ända från deras tidigaste barndom, med scener, där man lemlästar och mördar människor
[Bild på sidan 10]
Kramar och vaggsånger bidrar till att hjärnan växer