Varför Jehova fördrev både kananéerna och israeliterna

EN MAN sade: ”Jag älskar att kritisera andra — det får mig att känna mig så väl till mods.” Med tanke på denna inställning, hur förträffliga måste då inte de känna sig som älskar att kritisera Jehova Gud! Den högre bibelkritiken stämplar ofta Jehova som judarnas blodtörstige stamgud. En präst kallade honom för en gemen tyrann. För att rättfärdiga dessa skarpa omdömen framhåller sådana förmätna kritiker att Jehova drev ut kananéerna från deras land för att ge det åt judarna.

En sådan anklagelse tyder på grov okunnighet. På Jehovas vägnar klargjorde Mose för judarna orsaken till Guds handlingssätt: ”Inte din rättfärdighet och din rättsinnighet är det som gör att du får komma in i deras land och ta det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att Herren [Jehova], din Gud, fördriver dem för dig.” — 5 Moseboken 9:5.

Det var kananéernas ondska som gjorde att de blev utdrivna ur landet. Efter att ha konstaterat att Baal var deras främste gud och Astarte, hans hustru, deras främsta gudinna förklarar Halley’s Bible Handbook, reviderade upplagan: ”Baalstempel och Astartetempel förekom vanligtvis tillsammans. Prästinnorna var tempeltärnor [prostituerade]. Homosexuella män var tempelbolare. Dyrkan av Baal, Astarte och andra kananeiska gudar bestod av de mest otyglade orgier; deras tempel var syndens nästen.” — Sidan 166.

Bland ruinerna efter en av dessa ”offerhöjder” från kananéernas tid fann arkeologerna ”ett stort antal krukor innehållande kvarlevor efter barn som hade offrats åt Baal. Hela området visade sig vara en begravningsplats för nyfödda spädbarn.” Man fann också ”enorma mängder Astartebilder med kraftigt förstorade könsorgan, ämnade att uppamma sexuella känslor. Kananéerna utövade alltså sin gudsdyrkan genom att inför sina gudar hänge sig åt sedeslösa utsvävningar såsom en religiös rit; och sedan dödade de sina förstfödda barn såsom offer åt samma gudar.” — Sidorna 166, 167.

Bibelhandboken ställer sedan frågan: ”Behöver vi längre undra varför Gud befallde Israel att utrota kananéerna? Hade en civilisation med sådan avskyvärd orenhet och brutalitet någon rätt att existera längre? ... Arkeologer som gräver i kananeiska städers ruiner undrar varför Gud inte tillintetgjorde dem tidigare än han gjorde.” — Sidan 167.

I The Emphasized Bible, en översättning av J. B. Rotherham, sägs det på sidan 259: ”Vem kan säga att den Högste inte har rätt att utrota sådana som så förorenar jorden och fördärvar mänskligheten som dessa?”

Jehova förklarade för Israel varför kananéerna blev utdrivna: ”Ni skall inte orena er med något av allt detta, ty med allt sådant har de hedningar orenat sig, som jag fördriver för er. Därigenom har landet blivit orenat, och jag har på det hemsökt dess missgärning, så att landet har spytt ut sina inbyggare.” Han gav sedan Israel följande rättframma varning: ”Och ni skall hålla alla mina stadgar och alla mina rättsliga beslut och göra efter dem, så att det land dit jag för er till att bo i det inte må utspy er.” — 3 Moseboken 18:24—26; 20:22, NW.

Det var klara besked. Kananéerna blev utdrivna därför att de förorenade landet genom sin grava omoraliskhet — sina äktenskapsbrott, sin homosexualitet och sin blodsutgjutelse i samband med barnoffer. Om israeliterna efterliknade kananéernas Baalsdyrkan, skulle de också bli utdrivna.

Och ändå gjorde israeliterna detta. I områden som israeliterna bemäktigade sig när de intog landet har arkeologerna grävt fram ruinerna efter ett Astartetempel, och ”bara några steg från detta tempel låg en begravningsplats, där man påträffade ett stort antal krukor innehållande kvarlevor av spädbarn som hade offrats i detta tempel. ... Baals och Astartes profeter mördade små barn på ämbetets vägnar.” — Halley’s Bible Handbook, sidan 198.

Den lag som Jehova gav genom Mose förbjöd uttryckligen sådana perversa sexuella sedvänjor. I 3 Moseboken 20:13 sägs det: ”Om en man ligger hos en annan man som man ligger hos en kvinna, så gör de båda en styggelse. De skall straffas med döden.”

Den mosaiska lagen föreskrev också det som sägs i 5 Moseboken 23:17, 18: ”Ingen tempeltärna skall finnas bland Israels döttrar, och ingen tempelbolare bland Israels söner. Du skall inte bära skökolön och hundpengar [uttrycket ”hund” syftar enligt fotnot i Referensbibeln troligen på en pederast, en som har analt sexuellt umgänge, i synnerhet med pojkar] in i Herrens [Jehovas], din Guds, hus, till betalning av något löfte. Ty det ena som det andra är en styggelse för Herren [Jehova], din Gud.”

Jehova sände också sina profeter för att varna Israel: ”Och fastän Herren [Jehova] titt och ofta har sänt till er alla sina tjänare profeterna, har ni inte velat höra.” (Jeremia 25:4) I stället byggde sig israeliterna ”offerhöjder och reste stoder och Aseror på alla höga kullar och under alla gröna träd. Ja, också tempelbolare [fotnot i Referensbibeln: ”feminina män”] fanns i landet. De gjorde efter alla styggelser hos de folk som Herren [Jehova] hade fördrivit för Israels barn.” — 1 Kungaboken 14:23, 24.

Profeten Jesaja sade varnande till dem: ”På ett högt och stort berg har du ställt upp din säng, och dit har du begett dig upp för att frambära offer. Bakom dörren och dörrposterna har du satt upp din fallossymbol [avbildning av det manliga könsorganet]; och skild från mig har du klätt av dig och gått upp, du har spärrat ut dina lemmar, du har trånat efter dem vilkas famntag du älskar; och med dem har du mångfaldigat ditt horeri, allt medan du stirrade på fallos.” — Jesaja 57:7, 8, An American Translation.

Kvinnor lät göra avbildningar av det manliga könsorganet och hade sexuellt umgänge med dessa, som vi läser: ”Du gjorde dig bilder av manslemmen och bedrev otukt med dem.” (Hesekiel 16:17, Rotherham) Eller som det uttrycks i An American Translation: ”Med vilka du lekte sköka.”

Israeliterna blandade sann och falsk gudsdyrkan. Vid berget Sinai tillbad de en guldkalv och begick sexuell omoraliskhet och menade samtidigt att de höll ”en högtid åt Jehova”. (2 Moseboken 32:5, 6, NW) Flera hundra år senare blandade de fortfarande samman falsk gudsdyrkan och sann. Profeten Elia förebrådde dem för detta och sade: ”’Hur länge kommer ni att halta mellan två olika åsikter? Om Jehova är den sanne Guden, så följ efter honom; men om Baal är det, så följ efter honom.’ Och folket sade inte ett ord till svar åt honom.” (1 Kungaboken 18:21, NW) Efter sin omvändelse avlägsnade kung Manasse de främmande gudarna och frambar gemenskapsoffer och tackoffer åt Jehova. Men som det sägs i 2 Krönikeboken 33:17 (NW): ”Inte desto mindre offrade folket fortfarande på höjderna; men det var åt Jehova, sin Gud.”

I många hundra år förorenade israeliterna den sanna tillbedjan av Jehova med Baalsdyrkan och bröt därigenom mot den princip som aposteln Paulus senare framställde i frågeform: ”Vilken överensstämmelse finns mellan Guds tempel och avgudar?” (2 Korintierna 6:16) Detta var anledningen till att tiostammarsriket Israel år 740 f.v.t. fördes bort i fångenskap av assyrierna och tvåstammarsriket Juda år 607 f.v.t. togs till fånga av babylonierna. Båda nationerna hade orenat landet på samma sätt som kananéerna hade gjort, och båda nationerna blev därför utspydda ur landet precis som kananéerna hade blivit.

Hur är det då med nationerna i våra dagar? Är deras kyrkosamfund besmittade med omoraliskhet? Förorenar de landet? Kommer även de att bli utspydda ur landet?

[Infälld text på sidan 5]

”Baals och Astartes profeter mördade små barn på ämbetets vägnar”

[Bild på sidan 5]

Gravurna med kvarlevor av spädbarn

[Bildkälla]

Lawrence E. Stager/Oriental Institute, University of Chicago