Naturen imponerar!

TACK vare vetenskapen har vi fått en bättre inblick i universum och hur det fungerar, från materiens minsta byggstenar till den enorma världsrymden. Ändå svindlar tanken inför det som fortfarande finns kvar att upptäcka och förstå.

Vårt jordklot upptar bara en oerhört liten del av det gigantiska universum. Ändå förundras vi över hur komplex och vacker naturen är. Tänk bara på en blomma, en hänförande utsikt, en fågels praktfulla fjäderdräkt, en fjärils spröda vingar, en färgsprakande solnedgång eller ett leende från någon du älskar.

Många tycker att det fysiska universum ger tillräckliga bevis för att det finns en intelligent skaparkraft. De menar att fysikens lagar verkar vara finjusterade eller finkalibrerade för att liv ska kunna existera. Om universum bara hade varit uppbyggt på ett lite annorlunda sätt hade inget liv funnits. Men nu omges vi överallt av liv i en enastående mångfald.

Kosmologen Paul Davies skriver: ”Alltmedan det kosmiska dramat spelas upp verkar det som om det finns ett manus, en sammanhängande plan för universum ... Naturens skeenden har inte framträtt på ett nyckfullt sätt, utan är snarare ett resultat av sinnrikt sammanflätade matematiska lagar.” En del forskare håller med Davies, men inte alla.

Steven Weinberg, nobelpristagare i fysik, skriver till exempel: ”Ju bättre vi lär oss förstå världsalltet, desto meningslösare verkar det.” Men ironiskt nog har han också sagt att ”naturen ibland verkar vackrare än vad som egentligen är nödvändigt. ... Det är nästan en oemotståndlig tanke att all den här skönheten på något sätt har tillkommit för vår skull.”

Så vad tror du? Om naturlagarna är finjusterade, måste det då inte finnas en Finjusterare, en Formgivare, en som har skapat allt med ett syfte? Har universum och vårt liv någon mening? Eller finns vi bara till som ett resultat av slumpmässiga och planlösa processer? De frågorna tas upp i följande artiklar.