Kapitel 8

Skall man frukta för de döda?

ALLA anser inte att det är de döda som är i behov av hjälp. Ännu mer vittutbredd är trosuppfattningen att det är de levande som behöver hjälp — för att få skydd mot de döda. Man undviker ofta begravningsplatser nattetid. Egendomligt nog kan till och med släktingar och vänner, som var älskade medan de levde, efter döden bli betraktade som en källa till skräck och fasa.

Bland de indianer som bebor bergen i de centrala delarna av Chiapas i Mexico bränner man cayennepeppar på dagen för begravningen. Man gör detta i hopp om att den obehagliga röken skall driva ut den avlidnes själ ur huset.

I vissa delar av Europa öppnar folk snabbt alla dörrar och fönster så snart ett dödsfall inträffar. Detta görs i avsikt att ”frigöra” själen. För att ingen förbannelse skall drabba någon lägger en av familjemedlemmarna den döde personens händer över hans hjärta och sluter hans ögon med mynt.

När en buddist i Mongoliet dör i ett tält, bär man inte ut kroppen genom den vanliga öppningen. Man kanske gör en annan öppning i tältet, och när kroppen blivit avlägsnad, sluter man till denna öppning. Eller också kanske man döljer den riktiga dörren med halm. Sedan kroppen burits ut, bränner man upp halmen. Syftet med sådana handlingar är att hindra den dödes ande från att komma tillbaka in i bostaden och skada de levande.

I många delar av Afrika är det så att när sjukdom drabbar en familj, när ett barn dör, när en affär går i stöpet eller när någon annan olycka inträffar, går man snabbt till en fetischpräst för att få råd. Prästen säger då vanligen att en död familjemedlem har blivit förtörnad. Oraklet rådfrågas och föreskrifter om offer ges. Prästen tar mycket betalt för detta, och han får också köttet av det djur som frambärs såsom offer.

Bör människor hysa sådan fruktan för de döda och till och med ge ut stora pengar på att skydda sig?

Bibeln säger om de döda: ”Deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nått sin ände, och aldrig någonsin få de mer någon del i vad som händer under solen.” (Predikaren 9:6) De döda kan alltså inte skada dig på något sätt. Och det finns ingen som kan motbevisa detta uttalande i bibeln.

Människor kan visserligen påstå att det är de dödas andar som är orsak till vissa förhållanden. De kan påstå att de blivit befriade från sjukdom, ekonomisk motgång och liknande, sedan de dödas andar blivit blidkade. Men skulle det inte kunna finnas en annan källa till sådana svårigheter och vad som tycks vara befrielse från motgångar?

Är det inte egendomligt att människor är omedvetna om att de har förtörnat en död släkting, ända tills de rådfrågar en fetischpräst eller någon som innehar en liknande ställning? Och varför skulle en död faders, moders, sons eller dotters ”ande” hota deras lycka och välfärd som tidigare varit innerligt älskade? Vad skulle få en död mans ”ande” att bli hämndlysten, när detta inte var något som kännetecknade mannen medan han levde? Är inte det förhållandet, att det som tillskrivs den avlidne ofta är så annorlunda i jämförelse med hans personlighet medan han levde, ett starkt skäl till att dra slutsatsen att det inte kan röra sig om de dödas ”andar”? Utan tvivel. Bibeln har sannerligen rätt när den säger att de döda inte har ”någon del i vad som händer under solen”.

Tänk också på vilken fördärvbringande verkan fruktan för de döda har på de levande. Många har kommit i slaveri under fetischpräster eller andra religiösa ledare som påstår att en mans eller kvinnas lycka eller olycka i stor utsträckning är beroende av de dödas ”andar”. Dessa män har upphöjt sig själva genom att säga att de kan reda upp förhållandena med de döda som blivit förtörnade. Många som trott på deras påståenden har gett ut mycket pengar på kostsamma ceremonier, pengar som de i annat fall kunde ha använt för att skaffa sig de nödvändiga tingen i livet. Somliga hävdar att de absolut har blivit hjälpta genom sådana ceremonier, men har detta skänkt dem verklig glädje över privilegiet att få göra något för att återställa ett gott förhållande till en av sina kära som dött? Liknar de inte i stället en person som blivit föremål för utpressning?

Tänk också på de bedrägliga metoder som ofta används — att bränna cayennepeppar, bära ut de döda genom en annan tältöppning, och liknande ting — för att hindra den dödes ”ande” från att återvända och störa de levande. Skulle du vilja bli bedragen på detta sätt under din livstid? Är det förnuftigt att försöka bedra döda personer som man aldrig skulle ha velat bedra medan de levde?

Själva det förhållandet att någon tar sin tillflykt till bedrägeri kan också ha en ogynnsam verkan på honom. När någon en gång gått med på att bedra de döda, som han anser fortfarande äger medveten tillvaro, kommer han då inte att försvaga sitt samvete ända därhän att han försöker bedra de levande, när detta tycks kunna ge honom någon fördel?

Den som i bibeln identifierar sig som den sanne Guden skulle aldrig kunna godkänna de sedvänjor som har uppkommit på grund av människors fruktan för de döda. Varför inte det? Därför att dessa sedvänjor, förutom att de är grundade på en falsk föreställning, är helt och hållet i strid med hans personlighet, handlingssätt och principer. ”Gud är icke en människa, så att han kan ljuga.” (4 Moseboken 23:19) Han godkänner inte att man tar sin tillflykt till bedrägeri för att skaffa sig självisk vinning. Bibeln säger: ”De . . . falska äro en styggelse för HERREN.” — Psalm 5:76.

Varför skulle man frukta för de döda, när bibeln visar att de döda är omedvetna? (Psalm 146:4) De kan varken hjälpa dig eller skada dig. Du vet nu att bibeln visar att ”själen” dör och att ”anden” inte har någon medveten tillvaro åtskild från kroppen. Vilka företeelser som än kan ha gett upphov åt fruktan för de döda måste därför härröra från en annan källa. Eftersom människor i vissa fall hävdar att de erfarit en viss lindring i fråga om sina problem som en följd av att de vidtagit åtgärder för att blidka de döda, måste detta vara en källa som är villig att ge sådan tillfällig lindring, men med orätt motiv. Vad är dess syfte? Att hålla människor i slaveri och göra dem blinda för vägen till ett liv som är fritt från fruktan och skräck.

Det är viktigt att identifiera denna källa.

[Bild på sidan 71]

Fruktan för de döda driver många att rådfråga fetischpräster