Kapitel 127

Begravd på fredagen – graven tom på söndagen

DET är nu sent på fredagseftermiddagen, och sabbatsdagen den 15 nisan börjar vid solnedgången. Jesu kropp hänger livlös på tortyrpålen, men de två rövarna på vardera sidan om honom är fortfarande vid liv. Fredagseftermiddagen kallas tillredningsdag, för då tillreder människor måltider och fullbordar alla andra viktiga arbeten som inte kan vänta till efter sabbaten.

Den sabbat som snart skall börja är inte bara en vanlig sabbat (sjunde dagen i veckan), utan också en dubbel eller ”stor” sabbat. Den kallas så därför att den 15 nisan, som är första dagen av den sju dagar långa högtid som kallas ”de ojästa kakornas högtid” (och den dagen är alltid en sabbatsdag, när i veckan den än kommer), detta år infaller på samma dag som den vanliga sabbaten.

Enligt Guds lag får en död kropp inte hänga kvar på pålen över natten. Judarna ber därför Pilatus påskynda de dömdas död genom att låta krossa deras ben. Soldaterna slår därför sönder benen på de två rövarna, men eftersom Jesus tycks vara död, slår de inte sönder hans ben. Därigenom uppfylls skriftstället som säger: ”Inget ben skall krossas på honom.”

Men för att det inte skall finnas några tvivel om att Jesus verkligen är död sticker en av soldaterna honom i sidan med ett spjut. Spjutet tränger in i hjärttrakten, och genast kommer blod och vatten ut. Aposteln Johannes, som själv är ögonvittne till detta, förklarar att det sker i uppfyllelse av ett annat skriftställe: ”De skall se upp till honom som de har genomborrat.”

En som också är närvarande vid avrättningen är Josef från staden Arimatea, en ansedd medlem av Sanhedrin. Han hade vägrat att rösta till stöd för domstolens orättvisa behandling av Jesus. Josef är i själva verket en Jesu lärjunge, även om han inte har vågat tala om att han är det. Men nu tar han mod till sig och går till Pilatus och ber att få Jesu kropp. Pilatus kallar till sig den officer som har ansvar för avrättningen, och sedan officeren bekräftat att Jesus är död överlämnar Pilatus kroppen.

Josef tar kroppen och sveper in den i rent fint linne som förberedelse för begravningen. Han får hjälp av Nikodemos, en annan medlem av Sanhedrin. Nikodemos har inte heller vågat bekänna sin tro på Jesus av fruktan för att förlora sin ställning. Men nu har han med sig en rulle med ungefär hundra romerska pund [33 kilo] myrra och dyrbar aloe. De sveper Jesu kropp med linnebindlar som innehåller dessa kryddor, på det sätt som judarna har för sed att förbereda en kropp för begravning.

Kroppen läggs sedan i Josefs nya minnesgrav, som är uthuggen i klippan i den intilliggande trädgården. Till sist vältrar man en stor sten framför ingången till graven. För att kroppen skall hinna begravas före sabbaten måste förberedelserna ske mycket snabbt. Maria Magdalena och den Maria som är mor till Jakob den lille har kanske hjälpt till med förberedelsearbetet och skyndar därför hem för att göra i ordning mer kryddor och välluktande oljor. De planerar att efter sabbaten behandla Jesu kropp med dessa för att den skall bevaras en längre tid.

Följande dag, på lördagen (sabbatsdagen), går de främsta prästerna och fariséerna till Pilatus och säger: ”Herre, vi har dragit oss till minnes att den där bedragaren sade, medan han ännu levde: ’Efter tre dagar skall jag bli uppväckt.’ Befall därför att graven görs säker ända till tredje dagen, för att hans lärjungar inte måtte komma och stjäla bort honom och säga till folket: ’Han har blivit uppväckt från de döda!’ och detta sista bedrägeri bli värre än det första.”

”Ni har vaktmanskap”, svarar Pilatus. ”Gå och gör den säker så gott ni har förstånd till.” De ger sig därför av och gör graven säker genom att försegla stenen och postera ut romerska soldater som vakter.

Tidigt på söndagsmorgonen beger sig Maria Magdalena och Maria, Jakobs mor, tillsammans med Salome, Johanna och en del andra kvinnor till graven för att behandla Jesu kropp med välluktande kryddor. På vägen dit säger de till varandra: ”Vem skall vältra bort stenen från ingången till minnesgraven åt oss?” Men när de kommer fram finner de att en stor jordbävning har inträffat och att Jehovas ängel har vältrat bort stenen. Vakterna är borta, och graven är tom! Matteus 27:57—28:2; Markus 15:42—16:4; Lukas 23:50—24:3, 10; Johannes 19:14, Joh. 19:31—20:1; 12:42; 3 Moseboken 23:5—7; 5 Moseboken 21:22, 23; Psalm 34:20; Sakarja 12:10.

▪ Varför kallas fredagen för tillredningsdag, och vad innebär en ”stor” sabbat?

▪ Vilka skriftställen går i uppfyllelse i förbindelse med Jesu kropp?

▪ Vad gör Josef och Nikodemos i samband med Jesu begravning, och i vilket förhållande står de till Jesus?

▪ Vilken begäran framför prästerna till Pilatus, och vad svarar han?

▪ Vad inträffar tidigt på söndagsmorgonen?