Kapitel 129

Jesus visar sig fler gånger

LÄRJUNGARNA är fortfarande nedstämda. De kan inte fatta innebörden i att graven är tom, och inte heller tror de på kvinnornas berättelser. Senare på söndagen lämnar därför Kleopas och en annan lärjunge Jerusalem för att bege sig till Emmaus, som ligger på omkring 11 kilometers avstånd.

De går och diskuterar dagens händelser, då en främling sluter sig till dem. ”Vad är det för frågor ni håller på att debattera med varandra under er vandring?” frågar han.

Lärjungarna stannar med sorgsna ansikten, och Kleopas svarar: ”Bor du såsom en främling för dig själv i Jerusalem och vet alltså inte om de ting som har hänt där i dessa dagar?” Främlingen frågar: ”Vilka ting?”

”De ting som gäller Jesus, nasaréen”, svarar de. ”Våra främsta präster och styresmän utlämnade honom till dödsdom och hängde honom på pålen. Men vi hoppades att han var den som var bestämd att befria Israel.”

Kleopas och hans kamrat förklarar dagens häpnadsväckande händelser — berättelsen om den övernaturliga synen av änglar och den tomma graven — men de erkänner sedan hur förbryllade de är över innebörden i allt detta. Främlingen tillrättavisar dem med orden: ”O ni oförståndiga och sena i hjärtat till att tro på alla de ting som profeterna har talat! Måste inte Kristus utstå dessa ting och gå in i sin härlighet?” Därefter uttyder han för dem ställen ur den heliga texten angående Kristus.

Slutligen närmar de sig Emmaus, och främlingen beter sig som om han tänkte gå vidare. Men lärjungarna vill höra mer och uppmanar honom: ”Stanna hos oss, eftersom det är emot kvällen.” Han stannar därför och äter tillsammans med dem, och när han ber en bön och bryter brödet och räcker det till dem, inser de att det faktiskt är Jesus i en materialiserad mänsklig kropp. Men då försvinner han.

Nu förstår de varför främlingen kunde veta så mycket! De frågar: ”Var inte våra hjärtan brinnande, när han talade till oss på vägen, när han helt upplät Skrifterna för oss?” Utan att dröja står de upp och skyndar tillbaka till Jerusalem, där de finner apostlarna och dem som är församlade med dem. Innan Kleopas och hans kamrat hinner säga något, berättar de andra entusiastiskt: ”Herren har faktiskt blivit uppväckt, och han har visat sig för Simon!” Därefter berättar de två om hur Jesus har visat sig för dem också. Han har alltså under dagen visat sig fyra gånger för olika lärjungar.

Jesus visar sig nu plötsligt för femte gången. Trots att dörrarna är låsta, därför att lärjungarna fruktar för judarna, kommer han in, står mitt ibland dem och säger: ”Må ni ha frid.” De blir förfärade och föreställer sig att de ser en ande. Men Jesus förklarar att han inte är någon vålnad och säger: ”Varför är ni oroade, och varför stiger tvivel upp i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter, att det är jag själv; ta på mig och se, för en ande har inte kött och ben, alldeles som ni ser att jag har.” Men de vill ändå inte tro.

För att hjälpa dem att fatta att han verkligen är Jesus frågar han dem: ”Har ni något där att äta?” Och sedan han har tagit emot ett stycke halstrad fisk, som han äter upp, säger han: ”Dessa är mina ord, som jag talade till er medan jag ännu var hos er [innan jag dog], att alla de ting som är skrivna om mig i Moses lag och i Profeterna och Psalmerna måste uppfyllas.”

Jesus fortsätter med vad som faktiskt utgör ett bibelstudium med dem, och han undervisar: ”Så är det skrivet, att Kristus skulle lida och uppstå från de döda på tredje dagen och att det på grundval av hans namn skulle predikas sinnesändring till synders förlåtelse bland alla nationerna — med början från Jerusalem; om dessa ting skall ni vara vittnen.”

Av någon anledning är inte Tomas närvarande den här söndagskvällen vid det här viktiga mötet. Under de följande dagarna berättar därför de andra glatt för honom: ”Vi har sett Herren!”

Men Tomas protesterar: ”Ifall jag inte i hans händer ser märket efter spikarna och sticker mitt finger i märket efter spikarna och sticker min hand i hans sida, vill jag faktiskt inte tro.”

Åtta dagar senare träffas lärjungarna återigen inomhus, och den här gången är Tomas med. Trots att dörrarna är låsta står Jesus än en gång mitt ibland dem och säger: ”Må ni ha frid.” Därefter vänder han sig till Tomas med uppmaningen: ”Sätt ditt finger här och se mina händer, och kom med din hand och stick den i min sida och var inte längre utan tro.”

”Min Herre och min Gud!” utropar Tomas.

”Är det därför att du har sett mig som du har trott?” frågar Jesus. ”Lyckliga är de som inte ser och ändå tror.” Lukas 24:11, 13—48; Johannes 20:19—29.

▪ Vad frågar en främling två lärjungar om på vägen till Emmaus?

▪ Vad säger främlingen, något som får lärjungarnas hjärtan att brinna inom dem?

▪ Hur urskiljer lärjungarna vem främlingen är?

▪ Vilken spännande rapport får Kleopas och hans kamrat höra, när de kommer tillbaka till Jerusalem?

▪ När visar sig Jesus för femte gången för sina lärjungar, och vad händer då?

▪ Vad händer åtta dagar efter det att Jesus visat sig för femte gången, och hur blir Tomas slutligen övertygad om att Jesus lever?