Kungen rider in i Jerusalem på en ungåsna

Nästa dag, söndagen den 9 nisan, går Jesus och lärjungarna från Betania till Jerusalem. När de närmar sig byn Betfage, som ligger på Olivberget, säger Jesus till två av lärjungarna:

”Gå in i byn som ni ser där borta. Så fort ni kommer dit hittar ni ett åsnesto som står bundet med en ungåsna bredvid sig. Ta med dem till mig. Om någon säger något till er ska ni svara: ’Herren behöver dem.’ Då kommer han genast att låta er ta med dem.” (Matteus 21:2, 3)

Just i den stunden förstår inte lärjungarna att Jesus önskemål knyter an till en profetia. Men senare inser de att det som händer uppfyller Sakarjas ord. Han förutsade att Guds utlovade kung skulle komma till Jerusalem ”ödmjuk och ridande på en åsna, ja på ett fullvuxet djur, en åsninnas föl”. (Sakarja 9:9)

Lärjungarna kommer till Betfage och hittar ungåsnan och dess mamma. När de börjar leda bort dem frågar de som står där: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” (Markus 11:5) Lärjungarna svarar att Herren behöver den, och då låter de dem gå. De tar djuren till Jesus och lägger sina mantlar på dem, och han sitter upp på ungåsnan.

Fler och fler flockas kring Jesus ju närmare han kommer Jerusalem. Många lägger ut sina mantlar på vägen, och andra lägger ut grenar eller ”kvistar med löv”. Folket ropar: ”Bevara honom, ber vi! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn! Välsignat är vår fader Davids kommande rike!” (Markus 11:8–10) Utropen skär i öronen på fariséerna som är där. De säger till Jesus: ”Lärare, tillrättavisa dina lärjungar.” Men han svarar: ”Jag säger er: Om de var tysta skulle stenarna ropa.” (Lukas 19:39, 40)

Jesus ser ut över Jerusalem och börjar gråta. Han säger: ”Om du bara hade förstått vad det är som leder till fred! Men nu är det dolt för dig.” Jerusalem kommer att betala dyrt för sin medvetna olydnad. Han förutsäger: ”Det ska nämligen komma en tid när dina fiender ska bygga en palissad av spetspålar omkring dig, och de ska omringa dig och belägra dig på alla sidor. De ska slå dig och dina barn till marken, och de ska inte lämna sten på sten i dig.” (Lukas 19:42–44) I överensstämmelse med de orden faller Jerusalem år 70.

När Jesus rider in i Jerusalem blir det ”stor uppståndelse i hela staden”. Folk undrar: ”Vem är det här?” Människor i folkmassan ropar: ”Det här är profeten Jesus från Nasaret i Galileen!” (Matteus 21:10, 11) De i folkmassan som såg honom uppväcka Lasarus berättar om det för andra. Fariséerna klagar över att de inte kommer någon vart och säger till varandra: ”Varenda människa springer ju efter honom.” (Johannes 12:18, 19)

Sin vana trogen går Jesus till templet i Jerusalem för att undervisa. Där botar han blinda och förlamade. De främsta prästerna och de skriftlärda ser vad han gör och hör pojkarna i templet ropa: ”Bevara Davids son, ber vi!” Prästerna säger upprört till Jesus: ”Hör du inte vad barnen säger?” Han svarar: ”Jo, men har ni aldrig läst detta: ’Från barn och spädbarn får du lovprisning’?” (Matteus 21:15, 16)

Jesus blickar ut över templet. Det är sent på eftermiddagen nu. Så innan den 10 nisan (söndag kväll) börjar, går han och apostlarna tillbaka till Betania, där de kan lägga sig för natten.