LERA

En finkornig jordart som är mjuk och formbar i fuktigt tillstånd men hård i torrt tillstånd, i synnerhet om den har bränts. Lera utgörs till största delen av vattenhaltiga aluminiumsilikater. Det hebreiska ordet chọmer betecknar krukmakarens ”lera” (Jes 41:25), ”lera” under ett sigill (Job 38:14), ”leran” på gatorna (Jes 10:6) och ”murbruk” mellan tegelstenar (1Mo 11:3) och används i bildlig bemärkelse om människan som ”lera” i sin formgivares, Jehova Guds, hand (Jes 45:9; jfr Job 10:9). I de kristna grekiska skrifterna används ordet pēlọs om krukmakarens ”lera” (Rom 9:21) och om den fuktiga ”lera” som Jesus använde när han botade en blind man (Joh 9:6, 11, 14, 15; se också BLINDHET), och ordet keramikọs betecknar kärl som är tillverkade av krukmakarlera. (Upp 2:27)

I Israels lågland finns det stora förekomster av lera, och på Bibelns tid använde man denna lera för att göra kärl och tegel. (Jer 18:4, 6; 2Mo 1:14; Nah 3:14; se KRUKMAKARE.) Avtryck som man gör i fuktig lera bevaras när den torkar, och därför var lera ett bra material till skrivtavlor och till sigillavtryck på dokument och brev. Man använde lera för att försegla vinkärl och för att göra kärl där man förvarade viktiga dokument; ett exempel är kontraktet på den åker som Jeremia köpte. (Jer 32:14) Att Dödahavsrullarna bevarades beror till stor del på att de förvarades i lerkärl.

Sådana uttryck i Bibeln som ”leran på gatorna”, ”du har gjort mig av lera” och ”han har kastat mig ner i leran” anspelar på att lera är en jordart. (Job 10:9; 30:19; 33:6; Jes 10:6) Och i förbindelse med att människan sägs vara gjord av lera framställs Jehova bildligt som den store krukmakaren. (Jes 29:16; 45:9; 64:8; Rom 9:21) Lera är ett ömtåligt material, även när det har bränts och är hårt, och en blandning av järn och lera är värdelös. (Dan 2:33–35, 41–43, 45) Lera ger litet eller inget skydd. (Job 4:19; 13:12; Jes 41:25) Eftersom lera är ett så vanligt material, är det kommersiella värdet tämligen obetydligt. (Job 27:16)