DJÄVULEN
Av det grekiska ordet diạbolos, som betyder ”baktalare”, ”förtalare”, ”anklagare”. (Jfr Lu 16:1, där det besläktade verbet diabạllō förekommer.) Satan har fått detta beskrivande namn för att han är den främste av dem som baktalar och riktar falska anklagelser mot Jehova, hans goda ord och hans heliga namn. (Se SATAN.)
Genom århundradena har Djävulen visat att han är både Guds och människans ärkefiende. Han diskuterade med Mikael om Moses kropp (Jud 9); visade att han har förmåga att snärja andra (1Ti 3:7; 2Ti 2:26); använde människor, exempelvis de falska religiösa ledarna, Judas Iskariot och Bar-Jesus, som sina barn (Joh 8:44; 13:2; Apg 13:6, 10); förtryckte människor i en sådan grad att läkare inte kunde bota dem (Apg 10:38); lät kasta rättfärdiga i fängelse (Upp 2:10) och hade rentav medel att förorsaka en för tidig död (Heb 2:14). De kristna får därför förmaningen att inte ge denne baktalare av Gud något tillfälle genom att förbli i ett uppretat tillstånd. (Ef 4:27) ”Bevara er besinning, var på er vakt”, varnar Petrus. ”Er motståndare, Djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att sluka.” (1Pe 5:8)
Det finns flera ställen i grundtexten till de kristna grekiska skrifterna där ordet diạbolos förekommer men där det inte syftar på Satan, och på dessa ställen återges ordet helt korrekt med ”baktalare”. Exempelvis sade Jesus till de 12 apostlarna: ”En av er [är] en baktalare” (Joh 6:70), och han syftade då på Judas. Kvinnor i församlingen fick uppmaningen att inte vara sådana som baktalade andra. (1Ti 3:11; Tit 2:3) Ett av tecknen på ”de sista dagarna” är att människorna skulle vara ”baktalare”. (2Ti 3:1–5)
Jehovas lag till israeliterna förbjöd dem att baktala varandra. (3Mo 19:16) Hela andemeningen i Bibeln är emot ett sådant missbruk av tungan. (2Sa 19:27; Ps 15:3; 101:5; Ord 11:13; 20:19; 30:10; Jer 6:28; 9:4)