ELAT
[Ẹlat], Elot [Ẹlot] Elat (plur.: Elot) betyder möjligen ”bagge” eller ”baggens plats”.
Elat nämns första gången i Moses tillbakablick på israeliternas 40-åriga vandring i vildmarken. (5Mo 2:8) Platsen nämns tillsammans med Esjon-Geber och låg ”på stranden av Röda havet i Edoms land”. (1Ku 9:26) Detta tyder på att den låg vid Röda havets nordöstra arm, Aqabaviken. Forskare är i stort sett eniga med Hieronymus (300- och 400-talet v.t.), som identifierade Elat med en stad som på hans tid kallades Aila och som förbinds med nabatéerna. Detta skulle innebära att Elat låg i närheten av eller på samma plats som den nutida arabiska staden Aqaba, som ligger vid det nordöstra hörnet av Aqabaviken (den nutida judiska staden Eilat [Elat] ligger vid det nordvästra hörnet).
Elat hörde till edoméernas land när israeliterna passerade området på väg till Kanaan. I trakten kring Elat har man funnit sigill som bär den edomeiska inskriften ”Qosanal, kungens tjänare”, och som arkeologer daterar till 600-talet f.v.t.
Elat och grannstaden Esjon-Geber kom av allt att döma under judeiskt styre när David erövrade Edom (2Sa 8:13, 14), och städerna nämns i samband med Salomos skeppsbyggen (1Ku 9:26; 2Kr 8:17). Att det sägs att Esjon-Geber låg ”vid Elot” tyder på att Elat (Elot) var den viktigaste av de båda städerna, i varje fall på den tiden.
Elat kom uppenbarligen under edomeiskt herravälde igen medan Jehoram var kung i Juda. (2Ku 8:20–22) Under det efterföljande århundradet återvann och återuppbyggde den judeiske kungen Ussia (Asarja) staden. (2Ku 14:21, 22; 2Kr 26:1, 2) Därefter, under kung Ahas regering (761–746 f.v.t.), förlorade Juda staden till araméerna, som lät edoméerna bosätta sig där igen; därefter kom den aldrig mer under judeiskt herravälde. (2Ku 16:6) I den masoretiska texten står det ”Aram” (hebr.: ’Arạm) i stället för ”Edom” (hebr.: ’Edhọ̄m). De flesta av dagens kommentatorer godtar emellertid den sistnämnda läsarten, som finns i marginalen, och menar att en avskrivare har förväxlat de hebreiska bokstäverna dạleth (ד) och rēsh (ר), som är mycket lika varandra.
Elat var en oas och var därför en anhalt på karavanvägen från södra Arabien till Egypten, Kanaan och Damaskus. Tillsammans med Esjon-Geber låg Elat dessutom vid ”Tarsisskeppens” bas. Dessa skepp seglade till och från Arabien, Östafrika och möjligen Indien. (1Ku 10:22; 9:26, 27) Man har funnit arameiska skrifter i området, bland annat vinkvitton från perserrikets tid samt rester av kvalitetskeramik i grekisk stil som kanske skulle lastas om och sändas till Arabien.