BRODERI

Den urgamla konsten att med nål och olika sorters tråd eller andra material sy upphöjda mönstermotiv i olika färger på tyg eller läder. Första gången som konstbroderier på tyg nämns i Bibeln är i förbindelse med israeliternas tältboning. Jehova uppfyllde konsthantverkarna Besalel och Oholiab med vishet i hjärtat, så att de kunde utföra bland annat konstbroderier, ett arbete som skilde sig från konstvävning. (2Mo 35:30–35; 38:21–23)

I överensstämmelse med Guds anvisningar broderade man keruber på tältboningens tältdukar, och dessa broderier kunde ses både inifrån det heliga och det allra heligaste. (2Mo 26:1; 36:8) Keruber var också broderade på det förhänge som skilde dessa rum åt. (2Mo 26:31–33; 36:35)

När man gjorde efoden till översteprästen hamrade man ut guldplåtar till tunna blad, och ur dessa skar man trådar ”att arbeta in mellan det blå garnet och den purpurrödfärgade ullen och det kermesröda garnet och det fina lingarnet, i konstbroderi”. (2Mo 39:2, 3; 28:6) Också ”domsbröststycket” till översteprästen gjordes ”i konstbroderi”. (2Mo 28:15; 39:8)

I Baraks och Deboras segersång sägs det att Siseras mor förväntar att Sisera skall vända tillbaka från en strid med Israel med ett byte som innefattade broderade klädnader. (Dom 5:1, 28, 30) I sin kärlek hade Jehova bildligt talat klätt Jerusalem i en dyrbar ”broderad klädnad”. Men stadens avgudadyrkande invånare hade tydligtvis övertäckt mansbilder med bokstavliga broderade klädnader, och det sägs att de utövade prostitution med dessa bilder. (Hes 16:1, 2, 10, 13, 17, 18) Jehova förutsade också genom Hesekiel att när det välmående Tyros föll för babylonierna skulle ”havets hövdingar” bli avsatta och ”ta av sig sina broderade klädnader”. (Hes 26:2, 7, 15, 16)