HAVILA

[Havịla] Betyder ”sand[område]”.

1. Ett land som var kringflutet av floden Pison, en av de fyra floder som kom från den flod som utgick från Eden. Havila omtalas som ett land med fint guld, bdelliumharts och onyxsten. (1Mo 2:10–12) Eftersom floden Pison inte längre kan identifieras, kan det inte heller sägas med säkerhet var Havila låg. (Se PISON.) En del menar att de naturresurser som beskrivs är typiska för Arabien och förbinder därför landet med ett arabiskt område. Eftersom Bibeln använder uttrycket ”hela landet Havila”, har J. Simons framlagt teorin att ”Havila” omfattar hela Arabiska halvön, men det är svårt att föreställa sig att floden Pison kan ha flutit kring det området. (The Geographical and Topographical Texts of the Old Testament, Leiden 1959, sid. 40, 41)

2. Enligt 1 Moseboken 25:18 hade ismaeliterna ”sina boplatser från Havila nära Shur, som ligger framför Egypten, ända till Assyrien”. Detta tyder på att Havila sträckte sig till Sinaihalvön eller dess närhet, där Shurs vildmark troligen låg. (Se SHUR.) Versen visar av allt att döma att ismaeliterna, som var ett nomadfolk, rörde sig i ett område som sträckte sig från Sinaihalvön, genom norra Arabien och in i Mesopotamien. Och när det berättas att kung Saul slog amalekiterna ”från Havila ända till Shur, som ligger framför Egypten” (1Sa 15:7), tycks det också vara så att ”Havila” avser en del av Arabiska halvön (kanske det nordvästra hörnet) och att detta var den ena änden av det område som beboddes av amalekiterna, medan Shurs vildmark utgjorde den andra änden. Enligt ett bibliskt uppslagsverk rör det sig om området ”från öknen i det inre av Najd i Nordarabien till området norr om dagens Suez i Egypten”. (The Interpreter’s Dictionary of the Bible, utgiven av G. A. Buttrick, 1962, bd 1, sid. 101) Det tycks därför som om Havila omfattade åtminstone den nordvästra delen av Arabiska halvön och kanske ett mycket större område.

3. En av sönerna till Hams son Kush. (1Mo 10:6, 7) Många forskare menar att namnet Havila i det här sammanhanget även betecknar ett område, och det är mycket möjligt att namnet på denne son till Kush användes om det område där hans avkomlingar bosatte sig. Eftersom flertalet av Kushs avkomlingar uppenbarligen utvandrade till Afrika och Arabien efter uppbrottet från Babel (1Mo 11:9), är det en vanlig uppfattning att kushiten Havilas avkomlingar skall förbindas med det område som kallas Haulan i forntida sabeiska inskrifter. Det området låg vid Arabiens sydvästra kust, norr om det nutida Yemen. En del menar dessutom att några i den här stammen med tiden korsade Röda havet och kom till det område i Afrika som i dag är känt som Djibouti och Somalia och att namnet Havila kan finnas bevarat i namnet Aualis. (A Dictionary of the Bible, utgiven av J. Hastings, 1903, bd II, sid. 311) En annan möjlighet är att folkvandringen gick i motsatt riktning, alltså från Afrika till Arabien. Sundet Bab-el-mandeb, den del av Röda havet som skiljer Arabien från Djibouti i Afrika, är bara 32 km brett.

4. Son till Joktan och avkomling av Sem genom Arpaksad. (1Mo 10:22–29) Namnen på vissa av Joktans övriga söner, t.ex. Hasarmavet och Ofir, kan av allt att döma förbindas med områden i södra Arabien. Det är därför troligt att även den semitiske Havila och hans avkomlingar bosatte sig i Arabien, men inte nödvändigtvis i den södra delen. En del menar att han bosatte sig i samma område som den kushitiske Havila. Men att de här båda personerna hade samma namn ger oss ingen anledning att anta att de, trots sin skilda etniska bakgrund, flyttade till samma område. De vittnesbörd som knyter kushiten Havila till det område i sydvästra Arabien som är känt som Haulan (se nr 3) är inte avgörande, och därför kan man inte bortse från möjligheten att Haulan i stället skall förknippas med den semitiske Havila. Haulans anknytning till Afrika och dess närhet till Etiopien (landet Kush) tycks dock tala för att det skall förbindas med kushiten Havila. Med tanke på det verkar det sannolikt att den Havila som härstammade från Sem bosatte sig i ett område längre norrut i Arabien och kanske gav namn åt det område som omtalas under nr 1.