JUDENDOMEN

Den judiska religionen. (Gal 1:13, 14) Under det första århundradet v.t. hade judendomens olika riktningar inte enbart de hebreiska skrifterna som grund. En av de mest framträdande riktningarna inom judendomen, sadducéerna, förkastade den bibliska läran om uppståndelsen och förnekade att det fanns änglar. (Mk 12:18–27; Apg 23:8) Fariséerna, en annan framträdande gren inom judendomen, var djupt oense med sadducéerna när det gällde detta (Apg 23:6–9), men själva gjorde de Guds ord ogiltigt på grund av sina många obibliska traditioner. (Mt 15:1–11) Det var inte den mosaiska lagen – vilken i själva verket var en uppfostrare som ledde till Kristus (Gal 3:24) – utan dessa obibliska traditioner som gjorde det svårt för många att godta Kristus. Lagen var i sig själv god och helig (Rom 7:12), men människors traditioner gjorde att judarna hölls i slaveri. (Kol 2:8) Saul (Paulus) hyste en brinnande nitälskan för sina ”fäders traditioner”, och det var den som fick honom att förfölja de kristna. (Gal 1:13, 14, 23; se FARISÉER; SADDUCÉER.)