BLIXT

Elektrisk urladdning i atmosfären, antingen från moln till moln eller mellan molnen och marken. Blixtar och åskväder är vanliga i Israel i samband med vårregnen och höstregnen och uppträder särskilt ofta under de kyliga månaderna november och december.

Jehova är blixtens upphov eftersom han har skapat de naturkrafter som gör att det kan uppstå blixtar. (Job 37:3, 11) Han kan också ha full kontroll över dem och har av allt att döma använt blixtar och liknande naturfenomen både för att befria sina tjänare från deras fiender och för att verkställa sina domar. (2Sa 22:1, 15; Ps 18:14; 77:16–20; Sak 9:14; jfr Job 36:32; Ps 97:4; 144:6.) Det är därför passande att blixtar förknippas med Guds tron (Upp 4:5; jfr Upp 11:19) och med uttryck för hans vrede (Upp 8:5; 16:18) och att de framställs i bild som om de avlägger rapport om utförda uppdrag. (Job 38:35) Vid berget Sinai var blixtar ett av de vördnadsbjudande naturfenomen som tillkännagav Guds närvaro. (2Mo 19:16; 20:18)

Blixten (hebr.: barạq) används bildligt för att skildra hur polerad metall glänser. (5Mo 32:41; Hes 21:10, not; Nah 3:3; Hab 3:11) I Nahum 2:4 står det om fiendens stridsvagnar: ”De ilar som blixtar.” Detta kan antingen anspela på hur de glänste eller på den höga hastighet de hade när de stormade fram på Nineves gator. Änglarnas strålande ansikten och deras utseende liknas också vid blixten. (Dan 10:5, 6; Mt 28:2, 3; se också Hes 1:14.)

Kristus Jesus klargjorde att hans närvaro inte skulle kunna hållas hemlig, lika lite som man kan dölja blixten som ”går ut från öster och lyser ända till väster”. (Mt 24:23–27; Lu 17:20–24) När de 70 lärjungarna som han hade sänt ut kom tillbaka och rapporterade att till och med demonerna underordnade sig dem när de använde hans namn, beskrev han Satans framtida utkastande från himlen som någonting säkert och visst med orden: ”Jag har sett Satan falla ner från himlen som en blixt.” (Lu 10:1, 17, 18)

I Lukas 11:36 används det grekiska ordet för blixt (astrapẹ̄) med avseende på ljuset från en lampa.