MARESA

[Marẹsa] Betyder ”plats vid huvudet (på krönet)”.

1. En avkomling av Juda. Han uppges vara ”far” till Hebron. (1Kr 2:3, 42) Detta skulle kunna uppfattas som att han var stamfar till invånarna i staden Hebron, men det är inte troligt eftersom det även sägs att Hebron hade söner. I det här fallet tycks Hebron därför syfta på en person. (1Kr 2:43)

2. En avkomling av Juda genom Shela. Lada omtalas som ”Maresas far”. (1Kr 4:21) Det är möjligt att denne Maresa (eller hans far Lada) grundade staden Maresa, och det är också möjligt att han är identisk med den avkomling av Juda som omtalas under nr 1, men inget av detta kan sägas med säkerhet.

3. En stad som nämns i en grupp av nio städer i Shefela i Judas område. (Jos 15:44) Staden hade ett strategiskt läge vid en av de dalar som utgjorde en naturlig väg från kustslätten upp i bergen och till Hebron. Den identifieras med Tall Sandahannah (Tel Maresha), som ligger 1,5 km söder om Bayt Jibrin (Bet Guvrin).

Rehabeam, kung Salomos efterträdare, befäste Maresa och stärkte därmed Judas försvar mot angrepp från den sidan. (2Kr 11:5, 8) Etiopiern Sera trängde in i landet söderifrån med sin enorma här på en miljon man och mötte kung Asas här vid Maresa. Slaget, som Judas här vann med Guds hjälp, utkämpades i det området. Asa förföljde den besegrade etiopiska hären omkring 35 km till Gerar, sydväst om Maresa. (2Kr 14:9–13) Från Maresa kom profeten Elieser, som förutsade att kung Jehosafats och kung Ahasjas gemensamma sjöfartsprojekt skulle misslyckas, vilket också skedde. (2Kr 20:35–37) Maresa nämns i Mikas profetia, där de avfälliga invånarna i Juda och Israel varnas för ett nära förestående straff. (Mik 1:15)

Under tiden efter landsflykten blev staden känd under namnet Marisa, och den bevarade sin stora betydelse, även om den blev en sidonisk koloni och senare ett idumeiskt fäste. Den blev slutligen ödelagd av parterna 40 f.v.t.