MENE

[menẹ]

Det första ordet i ett kryptiskt budskap som på övernaturligt sätt skrevs på den putsade väggen i kung Belsassars gästabudssal i Babylon natten mellan den 5 och 6 oktober 539 f.v.t. (enl. den gregorianska kalendern), strax innan staden föll för mederna och perserna. Enligt Daniel, som genom Jehovas kraft kunde läsa skriften och uttyda den, stod det: ”MENE, MENE, TEKEL och PARSIN.” (Dan 5:25) Skriften bestod tydligen bara av konsonanter och måste först vokaliseras rätt och sedan uttydas rätt. Den bokstavliga innebörden i orden är ”en mina, en mina, en sikel och halvsiklar”.

Då Daniel skulle kungöra den rätta uttydningen började han med att säga: ”Detta är uttydningen av ordet: MENE, Gud har räknat ditt kungarikes dagar och gjort slut på det.” (Dan 5:26) Redan den delen av budskapet borde ha gjort klart för kung Belsassar vad som skulle ske. Jehova hade tidigare avsatt den mäktige Nebukadnessar, som hade haft större makt än Belsassar, och skulle därför också vara i stånd att förkorta regeringstiden för Belsassar och hans far Nabonid, som han samregerade med. Jehova kunde göra slut på dynastin. Ordet ”MENE” förekom två gånger i skriften, kanske därför att budskapet gällde bägge härskarna i det babyloniska riket vid den tiden, både Nabonid och Belsassar. Men när Daniel uttydde skriften använde han ordet ”MENE” bara en gång, möjligen därför att det bara var Belsassar som var närvarande.

Bibeln säger ingenting om varför inte någon av Babylons visa män kunde läsa skriften. (Dan 5:8) Det berodde kanske på att budskapet var kryptiskt, att de inte kunde tyda själva skrivtecknen eller att de inte förstod det språk som budskapet var skrivet på.