NIKOPOLIS

[Nikọpolis] Betyder ”segerstad”.

En stad där aposteln Paulus under en av sina resor beslöt sig för att stanna över vintern. Han uppmanade också Titus att komma dit. (Tit 3:12) King James Version har i slutet av Paulus brev till Titus en anmärkning om att brevet skrevs ”från Nikopolis i Makedonien”, men den uppgiften finns inte i de äldsta handskrifterna. Paulus skrev av allt att döma inte sitt brev från Nikopolis, eftersom det han säger i Titus 3:12 tyder på att han ännu inte hade kommit dit utan bara hade beslutat sig för att stanna där över vintern.

Det var flera städer som kallades Nikopolis. Staden som låg i Epirus på en halvö i nordvästra Grekland, 10 km norr om Preveza, verkar passa bäst in på det som Bibeln berättar. Detta var en betydelsefull stad, och Paulus hade säkert utmärkta möjligheter att predika de goda nyheterna där. Den låg också så till att det var lätt både för Paulus (som antagligen befann sig i Makedonien) och för Titus (som var på Kreta) att komma dit. Det kan ha varit i Nikopolis som Paulus blev gripen och sedan förd till Rom, där han återigen blev fängslad och senare avrättad.

Octavianus (Augustus) grundade Nikopolis till minne av sin seger över Antonius och Kleopatra i ett sjöslag vid Actium (31 f.v.t.), som låg i närheten. Till minne av denna händelse inrättade han också de actiska spelen till ära för guden Apollon. Själva staden anlades på romarnas lägerplats, och där Octavianus hade haft sitt tält byggde han ett tempel till ära för guden Neptunus. De flesta av stadens offentliga byggnader blev enligt historikern Josephus uppförda som en följd av Herodes den stores engagemang och ekonomiska hjälp. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XVI, 147 [v, 3])