ONYX

[ọnyx]

En ädelsten, en variant av kalcedon. Onyxen är bandad med vitt i kombination med svart, brunt, rött, grått eller grönt. Den blekt röda färg som uppstår genom att röda lager kan synas genom de halvgenomskinliga vita lagren påminde förmodligen grekerna om en nagel (grek.: ọnyx). Stenen har ända sedan forntiden varit högt skattad som smyckesten och har använts till prydnadsföremål, ringar och halsband. På grund av de vackert färgade lagren har den ofta använts till kaméer.

”Landet Havila” var känt för sina onyxförekomster på Bibelns tid. (1Mo 2:11, 12) Onyxstenar hörde till de värdefulla material som israeliterna gav som bidrag i samband med tillverkningen av föremål som skulle användas i tältboningen. (2Mo 25:1–3, 7) ”Namnen på Israels söner ... i deras födelseordning” graverades in på två onyxstenar (sex namn på varje sten) som sattes på axelstyckena på översteprästens efod ”som påminnelsestenar för Israels söner”. En annan onyxsten med namnet på en av Israels 12 stammar ingraverat satt i mitten av fjärde raden av ädelstenar på översteprästens ”domsbröststycke”. (2Mo 28:9–12, 15–21; 35:5, 9, 27; 39:6–14)

Senare skaffade David personligen många dyrbarheter, däribland onyxstenar, som en förberedelse för byggandet av templet i Jerusalem. (1Kr 29:2) Onyx nämns också som en av de dyrbara stenar som ”Tyros kung” i bildlig bemärkelse var ”höljd” i enligt Hesekiels klagosång. (Hes 28:12, 13) Job insåg hur värdefull visheten är, och han sade att man inte kan köpa den ovärderliga vishet som kommer från Gud ens med ”sällsynt onyx” och andra dyrbarheter. (Job 28:12, 16)