RABSAKE

[Rabsạke] Av akkadiskan; betyder troligen ”överste (förste) munskänk”.

Titel på en högt uppsatt assyrisk ämbetsman. (2Ku 18:17) I en inskrift som den assyriske kungen Tiglat-Pileser III lät göra på en byggnad heter det: ”Jag sände en av mina ämbetsmän, rabsaq, till Tyros.” Och på en tavla som finns på British Museum finns följande inskrift av kung Assurbanipal: ”Jag gav befallning om att rabsaq ... skulle sluta sig till mina tidigare (stridande) styrkor (i Egypten).” (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 282, 296)

När Sanherib, Assyriens kung, belägrade det judeiska fästet Lakis sände han en stor militärstyrka till Jerusalem under ledning av den högste befälhavaren, Tartan, tillsammans med två andra höga ämbetsmän, Rabsaris och Rabsake. (2Ku 18:17; hela skildringen finns också med i Jes 36, 37.) Av dessa tre höga assyriska ämbetsmän var det Rabsake som förde talan när de försökte tvinga kung Hiskia att kapitulera. (2Ku 18:19–25) De tre männen stod vid den övre dammens vattenledning. Denne Rabsake, vars personnamn vi inte får veta, talade flytande hebreiska och arameiska. Han ropade till kung Hiskia på hebreiska, men tre av Hiskias ämbetsmän gick ut för att möta honom. Kung Hiskias ämbetsmän bad Rabsake att tala arameiska med dem i stället för att använda ”judarnas språk”, eftersom folket på muren hörde på. (2Ku 18:26, 27) Men situationen passade propagandisten Rabsakes syften – han ville att folket skulle höra vad han sade för att det skulle dämpa deras kampvilja. Med ord avsedda att ingjuta fruktan, med falska löften, lögner och hån och med smädelser mot Jehova fortsatte Rabsake att ropa ännu högre på hebreiska. Han lade samtidigt fram argument för att få folket att svika kung Hiskia genom att överlämna sig till den assyriska hären. (2Ku 18:28–35) Invånarna i Jerusalem förblev trots detta lojala mot Hiskia. (2Ku 18:36)

Hiskia tog upp Rabsakes smädelser i en bön till Jehova och sände en delegation till profeten Jesaja för att få höra Jehovas svar. (2Ku 18:37; 19:1–7) Under tiden drog sig Rabsake i all hast tillbaka när han fick höra att den assyriske kungen hade brutit upp från Lakis och nu stred mot Libna. Sanherib fortsatte sin propagandakampanj mot Hiskia på avstånd genom att skicka budbärare till Jerusalem med ett brev som innehöll fler smädelser och hot för att få Hiskia att ge upp. (2Ku 19:8–13) Kung Hiskia tog brevet till Jerusalems tempel och bredde ut det inför Jehova och bad innerligt till honom om hjälp. (2Ku 19:14–19) Jehova svarade genom profeten Jesaja: ”Han [dvs. Assyriens kung] skall inte komma in i denna stad, inte heller skall han skjuta en pil dit in eller komma emot den med en sköld eller kasta upp en belägringsvall mot den. Samma väg som han kom skall han vända tillbaka, och i denna stad skall han inte komma in, lyder Jehovas uttalande.” (2Ku 19:32, 33) Den natten slog Jehovas ängel ihjäl 185 000 assyriska soldater. Detta oväntade och våldsamma bakslag fick Sanherib att omedelbart bryta upp och återvända till Nineve, Assyriens huvudstad, där han senare blev lönnmördad. (2Ku 19:35–37) Rabsake, som hade smädat den levande Guden, Jehova, misslyckades fullständigt med det han försökte uppnå.