SALTHAVET

Ett av de bibliska namnen på den stora insjö som nu kallas Döda havet. Det är i Salthavet (Yam ha-Melah) som floden Jordan har sitt utlopp.

Namn. Namnet ”Salthavet”, som i Bibeln är det första och vanligaste namnet på detta hav, är mycket passande, för det är en av de vattensamlingar på jorden som har den högsta salthalten. (1Mo 14:3; 4Mo 34:3, 12; Jos 15:2, 5) Det kallas också Arabahavet (5Mo 4:49; 2Ku 14:25), eftersom det ligger i den stora gravsänka som Araba är en del av. Några gånger nämns namnet ”Salthavet” efter ”Arabahavet”, tydligtvis som en förklaring till vilket hav som avses. (5Mo 3:17; Jos 3:16; 12:3) Salthavet låg vid det utlovade landets östra gräns och kallades därför även ”östra havet”, medan Medelhavet kallades ”västra havet”. (Hes 47:18; Joel 2:20; Sak 14:8) Josephus, som kände till att stora klumpar av asfalt ibland stiger upp till ytan, kallade havet Asfaltsjön. (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], I, 657 [xxxiii, 5]; IV, 479 [viii, 4]) Tydligtvis var det inte förrän på 100-talet v.t. som man började använda namnet Döda havet. Det arabiska namnet är Bahr Lut, ”Lots hav”.

Beskrivning. Salthavet är avlångt, ca 15 km brett och 75 km långt, men längden varierar något med årstiden. Kustlinjen bryts i sydöst av den stora halvön al-Lisan (tungan). Lisanhalvön delar i dag havet i två delar, som ändå är förbundna med varandra genom en kanal. Den södra delen är relativt grund, men den norra delen, som utgör huvudparten av havet, når ett djup av 400 m. Vattenytan ligger ca 400 m under Medelhavets yta och är därmed den lägsta punkten på jorden.

Östra stranden (norr om Lisanhalvön) består huvudsakligen av sandstensklippor som stiger brant upp till Moabs högslätt. Flera klyftor, varav Arnons regnflodsdal är den största, skär genom dessa karga bergstrakter och leder ut vatten i havet. Öster och söder om halvön finns en slätt som vattnas av flera strömmar. Södra änden av havet är ett flackt saltträsk. På västsidan finns kalkstensklippor, men de är inte så branta som klipporna på östsidan. Dessa judeiska berg är mer terrassformade och sluttande, men de är mycket kala, eftersom inga permanenta vattenströmmar rinner fram genom dem ner till havet. Stränderna och sluttningarna på västra sidan är sådana att det går att färdas där. På ett platåberg mitt emot Lisanhalvön ligger fästningen Masada, som Herodes förstärkte och där romarna 73 v.t. besegrade de sista judar som höll stånd mot den romerska hären. Längre norrut ligger oasen En-Gedi. Vid havets norra ände finns Jordans utlopp, och flodens sötvatten blandar sig där med det mycket salta vattnet i havet.

Vattnet. Vattnet i havet är unikt, eftersom salthalten är omkring nio gånger så hög som i världshaven. Salthavet har inte något utlopp, och det gör att det mesta av det vatten som tillförs dunstar i hettan och mineralsalterna blir kvar. Salthalten är så hög att inga fiskar kan leva i havet, inte ens saltvattensfiskar; de få fiskar som finns i det bräckta vattnet där sötvattnet blandas med saltvattnet dör om de kommer ut i själva havet. Det är mot denna bakgrund man skall förstå Hesekiels beskrivning av en ström som flyter ut från Jehovas tempel och ner i ”östra havet” och gör den övre delen frisk, så att det vimlar av fisk precis som i Medelhavet och det finns förutsättningar för en blomstrande fiskerinäring. (Hes 47:8–10, 18) Vattnets höga densitet gör att föremål flyter lätt på ytan, och den bidrar också till att vattenytan är jämn, eftersom en lätt bris inte kan orsaka några krusningar.

Sodom och Gomorra. De flesta anser att Sodom och Gomorra låg nära södra änden av Salthavet. Kungarna i de här städerna var bland dem som enligt skildringen stred på ”Siddimlågslätten, det vill säga Salthavet” – en formulering som tyder på att Siddimlågslätten senare täcktes av Salthavet. (1Mo 14:3) Området där Sodom och Gomorra låg och där Lot bosatte sig var ”vattenrikt ... som Jehovas trädgård”. (1Mo 13:10–12) Även i dag är växtligheten mycket riklig på slätten längs den sydöstra stranden, och här kan man odla vete, korn, dadlar och vindruvor. Den stora mängden asfalt och salt, i synnerhet i den södra delen, stämmer också med Bibelns skildring av Sodom och Gomorra. (1Mo 14:10; 19:24–26)