FÖRVALTARE
En som förestår ett hushåll åt någon eller förvaltar dennes egendom. Det hebreiska ordet sokhẹn återges med ”förvaltare” (Jes 22:15); också ordet moshẹl, som betyder ”en som sköter [något]”, syftar på en förvaltare. (1Mo 24:2, not) Det grekiska ordet oikonọmos (förvaltare) kan också översättas med ”husföreståndare”. (Lu 12:42, not)
En förvaltare kunde vara en fri man eller en betrodd slav. Den orättfärdige förvaltaren som Jesus talar om i en av sina liknelser tycks beskrivas som en fri man. (Lu 16:1, 2, 4) Kungar och många andra framträdande och förmögna personer hade en förvaltare, vars befogenheter kunde skifta mycket. Det grekiska ordet epịtropos, ”betrodd man”, är till betydelsen besläktat med oikonọmos, eftersom en förvaltare ofta hade tillsyn både över hushållet och över de övriga tjänarna och egendomen och ibland även fick sköta affärsangelägenheter. (Gal 4:1–3; Lu 16:1–3)
Abraham hade en trogen tjänare, Elieser från Damaskus, som han satte över allt han ägde, däribland en stor förmögenhet i form av husdjur och vid ett tillfälle många slavar, även om Abraham inte ägde någon annan jordegendom än en gravplats. (1Mo 13:2; 14:14; 15:2; 23:17–20; Apg 7:4, 5) När Josef var slav i Egypten blev han satt över Potifars hus. (1Mo 39:1–4, 8, 9) Senare fick han själv en förvaltare. (1Mo 44:4) Kung Elah i Israel hade en man som var satt över hans hushåll i Tirsa. Detsamma gällde säkert också andra kungar på den tiden. (1Ku 16:9) Shebna var förvaltare över kungens hus på den judeiske kungen Hiskias tid, men han var trolös och ersattes av Eljakim, Hilkias son. (Jes 22:15, 20, 21)
I de kristna grekiska skrifterna läser vi att Herodes Antipas hade en betrodd man som var satt över hans hus. Den här mannens hustru betjänade Jesus med sina tillhörigheter. (Lu 8:3) I en av sina liknelser talade Jesus om en man som var betrodd med tillsynen över arbetarna i en vingård och som gav dem deras lön vid slutet av dagen. (Mt 20:8)
Det ansvar och de administrativa uppgifter som en förvaltare har används som en passande beskrivning av den tjänst som Jehova Gud har anförtrott de kristna. I Jesu profetia om de sista dagarna beskriver han ”den trogne och omdömesgille slaven”, som också tjänar som hans förvaltare. Denne förvaltare förestår trons hushåll och delar ut ”mat i rätt tid”. (Mt 24:45; Lu 12:42–44) Tillsyningsmän i den kristna församlingen är ”förvaltare”, och det krävs av dem att de är trogna. (Tit 1:7; 1Kor 4:1, 2) Som apostel, och i synnerhet apostel för nationerna, hade Paulus blivit betrodd med ett särskilt förvaltaruppdrag. (1Kor 9:17; Ef 3:1, 2) Petrus påpekar att alla kristna, både tillsyningsmän och andra, är förvaltare av Guds oförtjänta omtanke som kommer till uttryck på olika sätt, och han visar att var och en har sin plats, sitt verksamhetsområde, i Guds anordning där han kan vara en trogen förvaltare. (1Pe 4:10)